Farmorsfrågan nr 118.

Kommentarer

1. 
   Kommentar av Ulrika H den 15 november, 2010 kl 09:37

   Moffar’n. <3

   Jag skulle också väldigt gärna velat träffa min mormor och farfar som båda dog innan jag föddes.

2. 
   Kommentar av Katinka den 15 november, 2010 kl 12:36

   Tänk, vilken lycka för båda om de hade fått träffa dig! Man ska inte vänta med att skaffa barn för sent i livet, om det går att undvika.

3. 
   Kommentar av Älin den 15 november, 2010 kl 07:49

   Morfar helt klart, så mycket som han missade och jag också missade. Han gick vidare innan han fått se vem jag skulle komma att bli. Kommer sakna honom för evigt, samtidigt som jag är väldigt tacksam för min familj och speciellt då mamma som berättar mycket om honom och hur han var.

4. 
   Kommentar av Katinka den 16 november, 2010 kl 11:34

   Mitt yngsta barn kommer inte heller ihåg morfar, och det känns väldigt konstigt, min pappa är ju så levande för mig. Härligt för din mamma att du lyssnar!

5. 
   Kommentar av Lene den 16 november, 2010 kl 11:31

   Min mormor. <3 Hun var klippen i min barndom. Den eneste jeg kunne støtte meg til i stormen. Uten henne hadde jeg nok ikke vært i denne verden idag. Når de som burde vært der sviktet, da varr det godt å ha en mormor med stort fang, sterke armer og et hjerte som banket BARE for meg. 🙂

6. 
   Kommentar av Katinka den 16 november, 2010 kl 11:38

   Vilken tur att hon fanns där, din mormor visste säkert vad hon betydde för dig. Hennes hjärta lever i dig. Somliga önskar man ska leva för evigt.

7. 
   Kommentar av Sanna den 16 november, 2010 kl 12:11

   Om det vore möjligt skulle jag gärna vilja träffa min gammelmormor som alltid fanns där för mig, hon var verkligen en klippa. Vi kunde inte kommunicera med varandra så bra då vi talade olika språk, men på något sätt förstod vi varandra ändå.

8. 
   Kommentar av Katinka den 16 november, 2010 kl 11:39

   Ofta förstår man varann ännu bättre om man inte går omvägen över orden. 😉

Kommenteringen är stängd.