Svar på fråga nr 17.
Jag har läst eller hört, att just när du är runt 11 år borde du skriva ett brev till dig själv som vuxen. I det brevet skall du tala om vad du gillar, vad du är bra på, vad du vill göra i framtiden. När du är runt 11 år har du ganska bra koll på det. Sen kommer killdimman, hormonerna och inte minst skolan och förstör alltsammans.
När jag var 11 år skrev jag uppsatser som jag fick läsa upp för hela klassen. De handlade alltid om äventyr med djur inblandade.
Jag minns särskilt en som handlade om när jag fick följa med pappa på älgjakt. Jag skrev om solen som gick upp, dimman som lättade, grenar som knakade och en älg som plötsligt dök upp. Pappa missade förstås, eller om han aldrig sköt, poängen var i alla fall att den fria och ståtliga skogens konung klarade sig.
När jag var 11 visste jag alltså redan att jag älskade att vara ute i naturen (fast jag växte upp som stadsunge). Jag visste att jag gillade att skriva och var bra på att fantisera och formulera mig.
Jag älskar att se mig omkring på barnen i min omgivning och se hur tydliga deras talanger är. Lilla A vet redan att hon ska bli djurpolis. Lilla S är full av omsorg och omtanke och den bästa barnvakt man kan hitta. Lille L ser en myra eller skalbagge på 10 meters avstånd, är fenomenal på pussel och allt annat som har med ordning och struktur att göra.
Undrar om yrkesvägledarna och coacherna på Arbetsförmedlingen har hört talas om 11-årstestet?
Kommentarer
Vilken smart och bra idé att skriva ett brev till sig själv när man är 11 år. Jag har aldrig haft något drömyrke men jag hade nog skrivit att jag ville ha ett konstnärligt yrke (jag älskade att måla).
Sv: Vad glad jag blir. Ja jag fixar bilderna i Photoshop. Jag älskar det programmet 🙂
Ha en bra fredag!
Kommenteringen är stängd.