Nu kan absolut inte vänta. Inte en dag, inte ett ögonblick. Det är som att sitta på tåget och se vackra utsikter och roliga små byar svischa förbi utanför fönstret. Utan att kunna stanna. Det enda som skulle hjälpa är att sakta farten. Men den bestämmer ju lokföraren…
Om du känner lokföraren kan du kanske be honom/henne att ändra resans tempo lite.
Om det är du själv som kör tåget borde det egentligen inte vara något större problem att sakta in.
Inte om du vet att det enda som absolut inte kan vänta, är allt det som händer under resans gång. När du kommer fram har allt det viktiga redan passerat.
Kommentarer
Så sant! Det är som Robban Broberg sjunger: Målet är ingenting, vägen är allt… 🙂
Tack, tack du skriver som en mycket vis, klok och rolig farmor, hoppas bara du inte slutar blogga, jag kollar varje dag! Kramar Sandra
Kommenteringen är stängd.