Det blåser riktigt ordentligt, så att färjan gungar. Det är inte ofta det händer, på den korta biten över till Orust brukar inte sjön hinna bli så grov så att det påverkar färjan.
Egentligen har jag inte tid att blogga. För första gången på väldigt länge längtar jag bort från datorn och till soffan där en hel hög böcker väntar på mig. Brasan brinner redan, Odd har somnat och natten är min. Kerstin Ekman, Mari Jungstedt, Marie Hermansson. Meningen är att jag ska snabbläsa, skumma, för att försöka analysera hur författaren har byggt upp sin historia.
Jag började med Camilla Läckberg men känner att jag måste ha omväxling, orkar inte läsa bara henne. Det känns som att läsa Fantomen eller en serietidning fast i bokform och utan teckningar. Hon är en fantastisk deckarmaskin och jag beundrar verkligen hennes författarbygge, men jag tycker det är jobbigt att läsa.
Så nu smiter jag från bloggen, lämnar er med den här bilden jag tog av sommarens sista blomsterfluga som är på väg in i paradiset.
Kommentarer
Intressant känsla du fick av att läsa Läckberg. Hon är platt som en serietidning om man läser för många böcker eller för ofta.
Precis så känns det! Ett antal korta scener uppradade efter varandra, skrivna efter en mall för att det ska bli ett spännande pussel. Men det finns så många som klagar på Camilla Läckberg och jag vill inte stämma in i kören. Grattis till henne som har siktat och träffat rätt! Och om det är så att hennes läsekrets består mest av yngre lågutbildade kvinnor så är det väl ännu större anledning att gratulera, det är ju en win/win situation som alla kan vara glada för.
Denna Läckberg… Hon letar sig in i varenda hörn av min bloggläsning just nu. PR-ansvarig kan vara mycket nöjd med sitt jobb 😉
Kommenteringen är stängd.