Den svåra konsten att börja.

Två böcker fick följa med till Las Palmas. ” Konsten att döda” av Sören Bondesson, klassisk handbok i konsten att skriva kriminalromaner. Och så ”Kapten Corellis Mandolin” av Louis de Bernieres för läsglädjens skull. 
Det bästa författartipset hittills tycker jag är Sörens metod att samla på bra meningar som man hittar eller hittar på, och skapa en systematisk katalog. Som exempel beskriver han sin samling under rubriken ”Regn”. Där kan man hitta bl a: En rå regnvind, regnskymning, ett randmönster av regndroppar, plus ytterligare femtio meningar om regn. Han samlar alltså på meningar som låter bra, för framtida behov. Jag började genast göra samma sak.
 
Sören skriver också intressant om att vara en snabb eller långsam författare och vilka för- och nackdelar det för med sig. Jag har alltid trott att jag är en snabb författare, men inser att det är fel. Jag är extremt långsam och metodisk, känner knappt igen mig själv. Några tusen ord av själva berättelsen har visserligen kommit på pränt, men synopsis och karaktärslistan tar mest tid. Nu har jag beskrivit fyra olika familjer genom hundra år, med årtal, viktigaste händelser och egenskaper. Det är svindlande att upptäcka möjliga relationer och konflikter och spännande att ställa frågor på sin spets. Måste man förlåta den som inte ångrar sig? Kan det finnas situationer när det är rätt att ta lagen i egna händer? Kan och får man hämnas någon annan?
 
Jag har hittat det perfekta fiket att skriva på, granne med strandpromenaden. Café Suecia med rar svensk ägarinna. Här får jag sitta hur länge jag vill. Tänker ta ett förmiddagspass i samband med frukost, och ett kvällspass med middag mellan 18 – 22. Däremellan blir det solstol, parasoll och promenader. 
Nu vill inte nätverket på hotellet vara vaket längre, det går inte att ladda upp bilderna. Tar tag i det imorgon. Natti!