Ibland behövs det så ytterst lite för att man ska bli riktigt glad. Stressad och hungrig gick jag in på Saluhallen Briggen på 3e Långgatan i Göteborg, beredd på det vanliga utbudet av halvtaskig lunchmat där hälften består av sånt som jag inte äter. Pasta, panerade köttbitar, såser, pajer, potatis osv. Jag laddade upp för att vara besvärlig som vanligt. Och så hittar jag en fantastisk liten salladsbar ”Salladsbaren Briggen” där man kan välja mellan flera olika GI-tallrikar och 2 olika Xtravaganzatallrikar med tonfisk, lax eller kyckling. Himmel vilken lättnad, 75:- kändes som rena fyndet.

Foto nr 125/365 foton 2011. Eget tema: Nyttig
– Posted using BlogPress from my iPhone

Jag behöver en dag till för att hinna med! I helgen är det MammaGala i Stockholm, jag reser med tåg från Uddevalla redan tidigt på fredag morgon. LifeStone är sponsor och jag ska ha med mig en massa saker. Inget är packat, även om allt står framme i prydliga högar.

Problemet är att jag är i Göteborg hela dagen imorgon. Först måste jag till tryckeriet för att godkänna provtryck av nya broschyren, sen måste jag hitta en galaklänning att ha på mig på festen, sen har jag lovat hämta lille L efter dagis för att hans mamma har ett viktigt möte på kvällen. Jag kommer att hinna hem lagom till färjan 23.30. Då måste jag alltså packa.

Om jag inte hade dröjt mig kvar så länge i hagen hos lammen hade jag inte varit så stressad nu.

Men det var en sån ljuvlig kväll.

Bild nr 124/365 foton 365. Tema: Nyfiken

På träffarna i min Xtravaganza-klass på gymmet pratar Caroline alltid om Mental Näring, och hur viktigt det är.

Att vi måste tänka efter vad som känns härligt och avkopplande och fyller på reserverna av energi och livslust. Det är ju olika för alla, Carolines blädderblock blev helt fullt av olika förslag. Musik, dans, läsa en bok, jogga, simma, leka med barnen, lösa korsord, baka, sticka, arbeta i trädgården osv osv.

För mig finns det just nu en mental näring, som nästan kan liknas vid en drog. Jag glömmer allt när jag håller på med kameran eller sitter vid datorn och fixar med Lightroom. Jag skulle kunna göra detta på heltid tror jag.

Just nu är klockan över 22 och jag har glömt allt viktigt jag var tvungen att göra ikväll. Betala räkningar till exempel.

Men titta bara vilka bilder jag har gjort. De översta är macrobilder på två olika bougainvillea. Närbilder på de små, små blommorna som kommer upp i mitten av de färgade bladen. Den sista bilden är blommande vinbärsklasar. Naturen är fantastisk, särskilt på nära håll. Räkningarna får vänta en dag till.

Hur fyller du på din energibank?

 ”Stängt mellan hägg och syren.”

Så här står det i Wikipedia: ”Uttrycket kan ha sitt ursprung i den årliga period då skomakargesäller enligt skråbestämmelser skulle friställas för att ge sig ut på vandring. Vissa skomakerier stängde då under gesällens frånvaro och uttrycket förstås av utomstående som att skomakaren stängt för att njuta av den bästa tiden på året.”

Häggen har nästan börjat blomma, men inte riktigt. Mitt japanska körsbärsträd har däremot slagit ut och är så vackert att jag skulle kunna tänka mig att placera en vilstol under det, och bara ligga där och titta rakt upp i himlen.

Om det inte vore så kallt och blåsigt just idag.

Istället håller jag till i växthuset, sår basilika och lyssnar på Nora Jones, Katie Melua, Amanda Jenssen, Pernilla Andersson, Rebecca Törnqvist. Nästan bara tjejer på mina favoritlistor i Spotify.

Äntligen, äntligen… Nu kan man börja leva på riktigt igen. Även om det är kallt ikväll, så är det ändå vår på riktigt. Solen har kommit tillbaka, det är grönt när jag tittar ut genom fönstret. Jag har lagt dahliaknölarna i vatten och i trädgården är allting rensat och städat. Imorgon är det den första av fem, kanske sex njutbara månader. Jag vet att jag låter som en gnällspik nu. Men det hände något med mig denna vintern. Det var den sista vintern i mitt liv som jag tillbringar instängd på grund av mörker och kyla.

Vid tvåtiden blev det plötsligt så tyst. Lille L och hans pappa åkte tillbaka till stan för att fira Valborg med E och kompisar. Men på torsdag träffas vi igen, då ska jag vara barnvakt medan L:s mamma har en gästföreläsning. Kanske kan vi ta en kortis till Liseberg? 🙂

Tack vare pappa L har Odd nu kommit en bra bit på väg med båten, nya akterpulpiten är på plats och en del motorfix hanns också med. Jag har lovat vaxa och autosola mässingsdetaljer och rostfritt. Sen.

Lille L och jag har fyllt på sandlådan med ny sand och tvättat alla sandleksakerna. L har kissat på gräsmattan, gungat i päronträdet, hälsat på lammen och lekt en massa med Sigge.

Vi har också suttit i hammocken tillsammans och laddat hem en ny Angry Cats och en Talking Larry plus en Talking Ben till min Iphone. Talking Ben var lite lurig, han ville plötsligt ha 15:- för att fylla på några provrör med kemikalier. Innehållet i provrören kunde man sedan få honom att blanda, och så hände diverse roliga saker, explosioner, eldsflammor och annat. Nåja, 15:- räckte rätt länge.

Rita en bil och skriva ”ost”, ”Leon” och ”appap” medan farmor gör en massa långtråkiga saker, som att baka bröd.
Sen borsta tänderna. Noga.
Äntligen dags att cykla till stranden och se om där finns några krabbor än. Pappa har ordnat världens bästa stödkäpp till cykelb, istället för stödhjul. Enda nackdelen är att farmor inte orkar springa så snabbt som lille L kan cykla.
Och ännu är klockan bara 9 på morgonen! 😉

Tänk att jag hade glömt hur den här boken slutar? Den som jag läst för både tvillingarna (tror jag) och store J. Senast för femton år sen… Det är en underbar bok om frihet och frigörelse, lagom filosofisk och samtidigt både hemsk och spännande. Fast med ett lyckligt slut förstås. Och otroligt fina teckningar.

Nu är det lille L som ligger bredvid mig, med varm mjölk i nappflaskan och snutten mot kinden.

Älskade lilla unge!

”Livsfilosofi”  låter så högtidligt och allvarligt. Hur många har en sån idag? Och hur många lever isåfall upp till den?

Om jag hade försökt formulera en egen skulle den nog ha handlat om att jag vill vara vänlig och snäll mot mina medmänniskor. Och att jag alltid försöker se det positiva i allting.

(Fast jag vet att jag kan vara den mest långsinta människa som går i ett par skor. Samt även ovänlig, elak och negativ.) 

En mer ärlig livsfilosofi  är kanske den jag ser i backspegeln. Den låter i såfall så här: Gör det –  nu! Det har varit både bra och dåligt.

Bra, för att jag har fått en massa saker att hända i mitt liv eftersom avståndet mellan tanke och handling är väldigt kort. Jag är en typisk s k ”doer”. Hopp i tunnan!

Dåligt, av precis samma skäl. Det finns katastrofer jag kunde ha undvikit om jag hade tänkt ett tag till. Det finns katastrofer jag slapp undan av ren tur. Tänk att jag kunde ha flyttat till Haiti  som ensamstående mamma med min lilla 3-åring. Tur för mamma A att jag träffade Odd och blev kär i honom istället! 😉

Dåligt var det också att ”Gör det nu!” uppmuntrade stress, otålighet och extrema prestationskrav. Det kunde faktiskt ha tagit livet av mig alldeles för tidigt.

Nej, från och med nu tror jag att jag ska prova den här livsfilosofin istället: ”Njut av livet och var tacksam!”