Måste tipsa om en helt underbar sida som jag hittade: Drømmefabrikken! En duktig norsk tjej som gör kort och webdesign från dina babybilder. Massor av underbara exempel på tackkort, inbjudningskort osv på hemsidan!
Jag vill gärna slå ett slag för de här nya fantastiska e-julkorten! De är 100% miljövänliga. Behöver ingen pappersmassa, inga tryckfärger och skapar inga avgaser från transporter. Och servrarna som skickar ut korten drivs enbart med energi från vind- och vattenkraftverk!
Och istället för att lägga en massa pengar på porto så kan du låta pengarna gå till välgörenhet! Välj mellan 15 motiv från Svenska välgörenhetsorganisationer, samtliga med 90-konto.
Du betalar bara en gång, och du bestämmer själv vilket belopp. Du kan skicka så många kort du vill över Jul och Nyår! Du skickar korten direkt från ditt eget e-postkonto, eller lägger det på din blogg, Facebook, MySpace, eller vad som passar dig. Du hittar alla e-Julkorten här.

Först och främst kommer jag nog att minnas den här julen för att alla väntade på att Tiny skulle titta ut!
Vårt 4e barnbarn är beräknat till 30e december. Lilla S och lilla A är otåliga att få träffa sin nya kusin. Lille L är för liten för att fatta.
Den här julen är vi också ovanligt många i huset hemma på Flatön. Vi blir 18 stycken. (Då har jag inte räknat hunden, fast han märks mer än de flesta ! :-)) Min syster med familj och min mamma kommer också. Vi brukar förstås vara lika många – eller ännu fler – på midsommar och påsk. Så jag oroar mig inte, jag är bara förväntansfull och längtar efter att njuta av att ha hela min underbara familj hemma samtidigt. Det är härligt att höra sina barn umgås med varann som vuxna!
Eftersom mamma är mycket gammal, kan man aldrig veta om vi kommer att minnas den här julen som den sista med mamma…
Det blir också den första julen med en helt ny tomte. Store L har deklarerat att han i fortsättningen vill vara tomte. Farfar/morfar O är alltså avsatt. Store L har investerat i skägg och tomtekläder som inte luktar så illa (!) och tänker inte stånka och stöna så mycket som den gamla tomten, har han sagt. Det blir spännande att se om lille L känner igen sin pappa, eller om han kallar tomten för ”faffa” i år också! 🙂
Ha, ha! Jag sa ju det! Detta skulle aaaaldrig hända i Göteborg!
http://blogg.aftonbladet.se/pappabloggen/2009/12/barn-nej-tack
Jag hade först inte tänkt blogga om det här med surdeg. Tänkte att det är nog inget för småbarnsmammor, det måste vara en typisk tantgrej, ungefär som pelargoner.
Men så berättade jag för stora A i telefonen om mina surdegar från Italien och Saudiarabien, och hon blev alldeles vild. ”Mamma, det önskar jag mig i julklapp!” sa hon. ”Alla vill bara ha surdegsbröd nu, det finns ett litet bageri här i stan där limporna kostar 80:- styck!”
Surdeg är alltså högsta mode visar det sig. På mitt jobb har M just kommit tillbaka från en hel veckas surdegskurs! Hon har tagit en veckas semester för att gå på kurs med Sveriges mest kända surdegsguru på ett litet bageri i Bohuslän.
Jag hittar Simons hemsida med massor av spännande läsning om surdegsbröd, och en länk till ett företag i USA som säljer surdegskulturer från hela världen. Det tar bara någon vecka så kommer min beställning från USA med surdeg från ett berömt bröddistrikt i Italien, och surdeg från en beduinstam i Saudiarabien där det goda pita-brödet bakats i sekler.
Detta ska bli årets godaste nyhet på julbordet. 🙂
Stora A. ringde för att prata lite julplanering. Det visar sig att lilla S (9 år) och lilla A (6 år) väldigt gärna vill komma till Flatön några dagar innan jul, för att få vara för sig själva med mormor och morfar.
”Det är så STORT och MYSIGT hos mormor, det finns liksom så MYCKET!” hade lilla S förklarat.
Nu kommer jag plötsligt ihåg min egen mormors hus i Skåne. Jag minns massor av rum och mörka korridorer, verandor och branta trappor. Det kalla golvet mot nakna fötter när man måste upp på natten och kissa i pottan. Kalla, stängda finrum med bronsbyster, porslinshundar och röda plyschmöbler. Jag minns morfars stränga kontor med uppstoppade djur, rökpipor i ställ och brunt kandisocker på snöre. Särskilt minns jag lukten i köket på morgonen, av kokkaffe och varm vedspis. Jag minns hönsen som vi fick mata med gula majskorn.
Tänk, nu är det mitt hus som skapar barnbarns minnen! Men så gammal är väl inte jag??
Önskelistor presenterades också. En lång och en kort.
Överst på lilla S´s långa lista står det: Ett riktigt målarstaffli.
På lilla A´s lista står det bara: En flygbiljett. (underförstått till Thailand… 🙂 )
Om jag hade fötts till pojke hade jag blivit jägmästare. Det är jag absolut övertygad om.
Fast när jag var liten hette det skogvaktare. I min klass gick tvillingarna Per och Pål. De bodde i ett rosa slott i Delsjöskogen som deras pappa var skogvaktare för. I min fantasi var skogvaktaren en slags Hjortfot, eller Robin Hood. Men skogvaktaryrket gick bort om man var flicka på 50-talet. Hur mycket jag än älskade att jaga med pappa.
Idag skulle jag inte välja ett jobb med så mycket kontorsarbete som jägmästare. Nej, jag skulle bli Arborist. Tänk att få klättra i träd som jobb! Pojken i trädet på bilden ville först bli sjöman, men hoppade av den utbildningen och började i stället på en 2-årig yrkesutbildning till arborist. Han har hur mycket jobb som helst och älskar sitt liv i trädkronorna.
Jag hoppade av mitt yrke när jag var 47. Då var jag visserligen för gammal för att klättra i träd hela dagarna. Men inte för gammal för att satsa på en annan dröm.
Du hinner kanske inte till himlen om du satsar på en dröm sent i livet. Men vägen dit kan vara nog så underbar.
Jag fick just reda på att vi blir 18 personer här hos oss på Flatön, på julafton. Arton! Min syster med familj och min lilla mamma kommer också. Plus våra barn och barnbarn och respektive. Vilket knytkalas det ska bli! Själv tänker jag för det mesta mysa bland fårskinnen i min soffa framför brasan, och alltid ha kameran i högsta hugg. Det var många år sedan jag släppte rollen som julchef. Skinkan och marschallerna är det enda som är mitt ansvar! 🙂