Först måste man kunna vara borta från jobbet så länge. Det beror ju mycket på vad man har för arbetsuppgifter. Igår mailade jag två annonsmaterial till Bonniers med min Ipad och svarade på viktiga mail under två timmar. Fast jag satt i balkongstolen  och lyssnade till vågornas dån mot playan (det blåste friskt). Man behöver alltså inte ens släpa med sig datorn för att kunna sköta mitt jobb, det räcker med Ipad och ett trådlöst tangentbord. Sen ska man hitta ett lägenhetshotell som det här. Med bra gratis uppkoppling. Playa President på  Calle Nicolas Estevanez 80 i Las Palmas. Perfekt läge, jag skulle faktiskt kunna kasta min päronskrott rakt i havet från balkongen. En gullig liten vaktmästare som är på plats hela dagarna och som visserligen bara talar spanska. Det är ingen idé att du googlar på hotellet. Det finns en hemsida med kontakt och allt, men ingen svarar på dina mail. Sorry, men så är det bara. Du måste boka genom att komma hit, visa upp dig. Sen kan du alltid faxa (fast bara på spanska). Det krävs lång framförhållning, jag bokade i mars.

Flygbiljetten hit med Norwegian kostade 4074:- t/r. Jag bokade tidigt.

När jag skulle betala mitt rum igår visade det sig att jag fått det här med priset om bakfoten. Det kostade inte alls 35€ per dygn. Om man stannar en månad eller mer kostar det bara 22€ per dygn. Ca 200 kr! För ett rymligt rum med två sängar, pentry med kylskåp, toa med dusch och tvättmaskin, och som sagt balkongen ut mot havet. Nya lakan ooch handdukar får man en gång i veckan. Städa får man göra själv. Att äta ute varje dag blir dyrt och enformigt. Jag tänker laga alla måltider i pentryt. Det finns flera bra och välsorterade supermarkets i närheten och massor av småbutiker med livsmedel om man tycker det är roligare. Igår handlade jag goda kanariska ostar, serranoskinka och spanska korvar som såg spännande ut. Matvaror och annat kostar som hemma. Däremot unnar jag mig mot kvällen en cappuccino eller kanske ett glas rött vin på någon av serveringarna på strandpromenaden. En dubbel, riktigt stor cappuccino kostar då 2,5 € Nu ska vi se om jag lyckas lägga in bilderna utan att de hamnar på sniskan. har tänkt ut att jag ska vänd dem ett kvarts varv innan jag lägger in dem, få se hur det blir…

Sådär. Nu sitter jag här i mitt ljusa och mysiga rum med balkong ut mot en playa där stormen driver upp jättevågor och palmerna vajar och vispar. Nåja, ca 10 sekundmeter bara säger YR, men det verkar faktiskt mycket mer. Nu är alla pusselbitar på plats. Det funkar att blogga, det funkar att skriva, det känns tryggt och bra där jag bor. Nu fattas bara solen, men jag saknar den faktiskt inte, inte än. Det är ju varmt ute, bortsett från blåsten och regnet.

Hur blev det såhär?

Är det jag som har packat färdigt kvart i tio på kvällen innan en flygresa? Måste vara ett allvarligt ålderstecken. Men det känns skönt. Varför har jag inte kommit på detta tidigare i livet?

Detta är en rörelsedetektor som tjuter – väldigt högt – om någon försöker ta sig in i min lägenhet när jag är ute. Jag har köpt två stycken. Den andra ska jag gillra upp så att jag vågar sova med balkongdörren öppen på natten.
Nu ska jag åka och köpa en brandvarnare också.
Nästan alla punkter på min vansinniga att-göra-lista är avklarade! 🙂

På lördag åker jag till Las Palmas för att vara där fem  veckor och skriva klart min bok. Ja, utkastet alltså. (Det är faktist en uppskjuten sommarsemester plus lite extra ledighet.)

Jag tänker inte ta med mig min laptop utan använda Ipaden med trådlöst tangentbord. Det gick superbra förra vintern. Då var jag på Gran Canaria tre gånger i kortare perioder.

Det känns lite nervöst att lämna romanskrivandet i Scrivener som jag vant mig vid, och gå över till betydligt simplare Pages i paddan. Hur ska jag nu hålla reda på allting – ibland måste jag ju gå tillbaka i det jag  redan har skrivit, kolla upp namn och händelser. Jag bestämde mig för att skriva ut hela manuset på papper och ta med mig på resan.

Herregud. 86 500 ord. Skrivaren ville ha 368 A4-papper. Den svarta tonern tog slut efter 145 sidor.

Mitt mål är att skriva 50 000 ord till under november. Jag är på god väg, det blir nämligen bara 1660 ord om dagen om man skriver 30 dagar. Hittills har jag hållit tempot.

Sen, i december, börjar redigeringsstadiet. Undrar hur mycket av det jag nu sliter ihop som måste strykas?

Idag har jag  faxat till vaktmästaren där jag ska bo. Han heter Jacinto och talar bara spanska. De har inget internet. Jag kommer sent på lördag kväll efter att han har gått hem. Hur ska jag komma in i min lägenhet? 

Jag kan ingen spanska alls.  Men Google Translate sviker aldrig.

”Hola Jacinto! Llego tarde en la noche del sábado. ¿Dónde puedo conseguir la llave de mi habitación?”

Svaret kom efter någon timme på faxen:

”Sra. Katinka. Buenos Dias! Las llaves se las dejamos en el Bar ”TOSCA”, frente a los apartementos President Playa. Reciba un cordial saludo, Jacinto”

Bara att köra in i Google Translate. Fast baklänges, så att säga. Det är inte klokt vad världen har blivit liten de senaste 20 åren.

Här ska jag bo!

I fredags eftermiddag ringde någon från Bohusläningen (jag blev så glad att jag har glömt vem det var) och meddelade att juryn på redaktionen utsett  min bild Hummermorgon till vinnare i fototävlingen Bohusbilden. Bland 730 insända bidrag. Priset är en Ipad, men det viktigaste är förstås äran. Kunde jag vara så vänlig och hålla det hemligt till på tisdag, när nyheten skulle presenteras i tidningen? (Det var mycket begärt…)

 Tack än en gång alla ni som röstade på Facebook så att bilden tog sig in bland de 10 finalisterna! Utan er hade det inte blivit något förstapris.

Nu ska jag aldrig mer delta i någon fototävling. Två placeringar i två olika fototävlingar på en och samma dag (se gårdagens blogginlägg), det är oslagbart. Man ska sluta när det är som bäst.

Det kom ett mail: Grattis till den fina placeringen i tävlingen Wikipedia Loves Monuments 2012. Prisutdelning 10 november i Göteborg. Lycka till i den internationella finalen!
Jag blev så glad, älskar verkligen den här bilden och är stolt över den. Kul för varvet i Hällevikstrand också, det finns inte så många riktiga träbåtsvarv kvar. Jag ska åka bort med en inramad förstoring vid tillfälle.

– Bloggat med Blogpress från min IPhone

Dagen började klockan 06.00. Är på kurs i skiktmålning av barnporträtt hos Ewa Evers hela helgen men vill inte missa mitt dagliga beting i NaNoWriMo på 1660 ord. Om jag ska komma upp i 50 000 ord på 30 dagar gäller det att inte komma efter såhär i början. Därför ställde jag klockan på tidigt och skrev två timmar. En smaskig scen som jag längtat efter att skriva, så det ar inga problem att få ihop de där orden på två timmar.

Sen körde jag till Bleket och målade. Är inte detta ett lyxliv så säg?

Ewa började med att gå igenom de viktigaste förutsättningar för att den kreativa processen ska fungera.

Det handlade alltså om skiktmåleri, men kunde lika gärna gälla skrivande:

• Bedöm inte.
• Våga gå vilse.
• Rasera allt.
• Fortsätt att pröva nytt.
• Se med road nyfikenhet på det du upptäcker på vägen.
• Låt målningen nå botten.
• Jobba vidare därifrån.
• Arbeta.
  

  Visdomsord för alla kreatörer

Påbörjad