Amalia försvann genom luckan till vinden på sommarhuset, på jakt efter glömda skatter.

”Där finns bara sågspån,” sa jag. ”Men här står en papperskasse full med gamla brev”, sa hon.

Hela kassen var full av saker jag skrivit. Gamla brev, skoluppsatser, dikter, dagboksanteckningar och början till noveller. De tidigaste alstren är handskrivna i långa, långa rader på pappersark i A3-format.  Senare börjar jag skriva på min lilla Facit, täta rader på båda sidor av papperet.

”Jag tror jag ska skriva en bok” är bland det första jag läser när jag börjar fördjupa mig i högen.

Här finns dagboksanteckningar från tonårstiden, från den första tiden efter skilsmässan, nedskrivna planer på att flytta till Haiti med Kerstin Cruickshank, svar från ambassaden i Port au Prince, ett avskedsbrev till mina föräldrar om jag skulle dö under en förestående flygresa (!), påbörjade brev som aldrig blev skickade till älskade personer. Styrbjörn Colliander, Gunnar Hagman.

Det känns lite som att återse en människa man har glömt. Mina tankar och drömmar finns i de där texterna. Alldeles för mycket att ta in på en gång, det får gås igenom lite i taget.

Jag undrar hur de hamnade i papperskassen uppe på vinden?

Den här dikten skrev jag nog i tjugoårsåldern, kanske tidigare. Innan jag hade tillgång till Tippex. Inspirationen från Karin Boye går inte att ta miste på. Övernaturliga element och melodram fanns alltså i mitt huvud redan då. 😉

38/365 foton 2014. Tema: Uttryck.

En författarhemsida. Jag måste också ha en. Och en facebooksida för min bok.

Snart börjar marknadsföringen av Marvatten. Då börjar det verkligt hårda arbetet, om man får tro många av inläggen i gruppen Författare på Facebook.

För det svåra är inte att skriva boken, även om det är knepigt nog.

Det allra svåraste är att nå fram till läsarna, att få boken såld. Frank förlag gör förstås en massa saker, de är ju proffs på att få ut boken i bokhandlar, i butiker och på nätet.

Men jag måste räkna med att dra mitt strå till stacken för att få så mycket publicitet som möjligt. Hemsidan och facebooksidan räknas dit. Läsarna vill veta mer än bara det som står i boken.

Så det är bara att sätta igång och försöka bjuda på sig själv så gott man kan.

37/365 foton 2014. Tema: Avskuren

Odd strävar med läxan till sin utsjöskepparkurs. Jag är glad att jag inte anmälde mig till den.

Bidrag till Fotosöndag 140302. Tema: Arbetsplats.

36/365 foton 2014. Tema: Hur tänkte jag nu?

Under tio eller kanske tjugo år läste jag nästan ingenting, fast jag är en sån bokmal. Jag hann inte. Under de senaste två och ett halvt åren har jag tagit igen det med råge och utvecklat bokbulimi. Alla sorters genrer och författare slukas; från Selma Lagerlöf till Alice Munro och Camilla Läckberg.

Jag har upptäckt hur slarvigt flera av de svenska storsäljarna är skrivna, vilka fel med tempus och perspektiv de gör, vilka tråkiga och förutsägbara historier de dukar upp, missar som skulle förpassa ett debutantmanus direkt till papperskorgen. Den som säljer många böcker kan alltså inte ha fel. Eller rättare sagt: hundratusentals läsare kan inte ha fel.

Man kan få skrivkramp för mindre. Vad tjänar det till att försöka, det hjälper ju inte om man inte skriver i rätt genre. Helst deckare eller krim, men buskis och komiska gamla tanter på landet duger också. Jag vet, det stavas avundsjuka…

Många gånger har det också hänt att en väldigt bra bok har gjort mig förlamad. Hur kan man skriva dialog som Anna Gavalda gör? Hur är det möjligt att skriva så spännande som Åsa Larsson? Så komprimerat som Alice Munro? Hur gör egentligen Maj-Gull Axelsson? För att inte tala om Gillian Flynn, det är inte rättvist…

Så sätter jag mig med mitt eget manus och tycker det är torftigt, platt, simpelt, tråkigt, fantasilöst, präktigt och redan berättat mycket bättre av någon annan. Det sista är nästan det värsta. Att läsa en riktigt bra bok och upptäcka: Herregud, skriver hon också om en katt som pratar? Eller: Va!? Det här handlar ju också om tvillingar som upptäcker att de inte alls är syskon på riktigt!

Så här skriver Ann Ljungberg om avundsjuka i sitt veckobrev:

”Alla har olika förutsättningar och fungerar på olika sätt. Jag såg en gång en intervju där Leonard Cohen jämförde sin och Bob Dylans produktivitet. Jag kommer inte ihåg den exakta formuleringen, men han sa något i stil med: ”Jag gör i bästa fall 10 bra låtar på 10 år, Dylan skrev nyss en på toaletten.”
Att se en person som utnyttjar sin tid på ett sätt och med en energi som sprudlar av kreativitet kan faktiskt vara en väg in till skrivandet, och ge inspiration. Det vill säga: om du erkänner denna avundsjuka först.”

Längre ner står en sak till som sätter sig i mitt minne: ”Alla måste cykla på sin egen cykel.”

Så bra sagt. Nästan lika bra som: ”Om bara fågeln med den vackraste sångrösten fick lov att sjunga skulle det bli väldigt tyst i skogen.”

Alltså: Jag erkänner att jag är avundsjuk på Anna Gavalda och Kerstin Ekman och Åsa Larsson. Kan jag få lite inspiration till min nya synopsis nu, tack?

35/365 foton 2014. Tema: Man

Jag beundrar verkligen min man som oförtrutet sluggar sig fram och nu har nått sittbrunnen och projekt montering av isolationstransformator och jordplatta, samtidigt som han pluggar på sin utsjöskepparkurs med obegripliga läxor på uträkningar av tidvatten. ”Det är ju bara att kolla i plottern?” säger jag.” Där finns ju ström och vattendjup i realtid och framåt.” Men han hävdar envist att man måste begripa det här med tidvatten på ett djupare plan. Därför får han illustrera fototemat Man.

Den här bilden tog jag i morse på väg ner till bryggan. En plats som spelar en viktig roll i min bok, precis som den gör i mitt liv.

Miljön i Marvatten är hämtad från Flatön. Det skulle vara väldigt svårt att hitta på en helt ny plats.

Det är en helt annan sak med människor. Där är det hur lätt som helst att fantisera fritt, alldeles för lätt faktiskt. Jag vet inte hur många karaktärer jag har strukit ur handlingen hittills, men det är flera stycken.

Dessutom har jag tagit bort hela kapitel med sidointriger och bakgrundshistorier. Manuset är 200 sidor kortare nu än när jag först ansåg att det var färdigt. Kanske man skulle lägga ut en del som extramaterial på bloggen, när boken kommit ut?

34/365 foton 2014. Tema: Stilla

Idag skulle det ha kommit ett kontrakt från Frank förlag med posten för mig att skriva under. Om jag inte hade bott på en liten ö. Det hann väl inte med färjan.

Men champagnen är redan på kylning och författarpresentationen till förlagets hemsida ivägskickad, tillsammans med ett skamlöst photoshoppat porträtt av Författaren. Så vi låtsas helt enkelt att det där kontraktet är en bisak.

Eftersom detta inte bara är min blogg utan också min författardagbok tänker jag här redogöra för de turer som lett fram till att jag nu representeras av ett förlag. Frank förlag alltså.

I början av januari skickade jag in manuset till 13 förlag.

Den 17 januari svarade Frank Förlag att de gillade mitt manus och skulle återkomma när de läst färdigt.

Jag kontaktade därefter alla förlag som fått mitt manus och frågade hur långt de hade kommit i beslutsprocessen, om de kunde ge mig svar snart. Tre stora förlag bad om respit, mitt manus var ute på läsning. Några tackade nej direkt. Några har inte svarat alls.

Sen tackade två av förlagen nej till manuset i befintligt skick, men sa att de gärna skulle läsa ett bearbetat förslag. Jag fick träffa en av lektörerna som hade läst, och insåg direkt att jag inte alls hade lust att arbeta om manuset efter hennes förslag.

Sist fick jag besked från Det Största Förlaget som hade tyckt mycket om manus men inte ansåg att det ”höll hela vägen” och därför gärna skulle läsa ett omarbetat förslag.

Nu stod alltså valet mellan A: Frank förlag som ville köra gasen i botten direkt så att boken kommer ut redan i juni.  eller B: att chansa på att redigera om manus enligt Det Stora Förlagets önskemål och hoppas på att de skulle godkänna det för utgivning om ett år eller så.

För mig var valet lätt.

Jag gillar entreprenören och risktagaren som hugger på en bra idé före alla andra. Dessutom litar jag på kompetensen och tycker om sällskapet.

Skål mina vänner!

33/365 foton 2014. Tema: Bubbel

Det kanske inte framgår av bilderna, men nu skymtar ljuset i tunneln.

Nu har vi (dvs Odd) lämnat förpiken och toaletten och befinner sig faktiskt i höjd med diskhon. Varmvattenberedaren är på plats, alla gamla vattenslangar utrivna och nya slangar dragna, på bilderna pågår koppling till motorn.

Jag kan inte bidra med så mycket just nu, utom att städa och polisha träinredningen i takt med att Odd rör sig akterut. Det passar mig ganska bra, eftersom jag har fått en deadline när mitt manus måste vara klart att lämna till förlaget för sättning.

När installationen av varmvattnet är färdig är nästa stora projekt el och data. Ellems förra ägare nöjde sig med en lång förlängningssladd iland, kopplad till en lös dosa med fyra eluttag som låg under sargen i sittbrunnen. Vi vill ha en fast landströmsinstallation med jordfelsbrytare, säkringar, flera uttag på olika ställen i båten osv. (Elektriska är rena kinesiskan för mig, jag har verkligen försökt men hittills inte lyckats lära mig skillnaden på watt och volt.)

Imorgon är det vår tur att stå i Kryssarklubbens Medelhavsmonter på Båtmässan. Undrar om vi hittar något att handla när vårt pass är slut?  😉

31/365 foton 2014. Tema: Tidsfördriv

32/365 foton 2014. Tema: Renovering

När hände detta? Det var ju igår hon föddes? Den minsta lilla larven har blivit en dam med bestämd vilja, en som absolut inte vill sitta i mormors knä utan måste STÅ UPP hela tiden.

29/365 foton 2014. Tema: Gosig

Näst yngsta barnbarnet har blivit en fullblodsmobbare. Bara farmor får komma upp i hennes nya rum och titta, inte mormor. Jag drar mig förstås genast skuldmedveten tillbaka,  vi träffas ju så sällan, klart hon känner farmor mycket bättre. 🙁

”Du kan inte finna dig i ett sånt beteende”, säger Liv. ”Du får inte låta henne bestämma. Du skulle bara ha smajlat och gått upp i alla fall, sagt: men jag vill också titta.”

Hm. Och vem har uppfostrat henne en gång i tiden? Vad har hänt med mig sen dess?

30/365 foton 2014. Tema: Snygg.

Det fina ordet är prokrastinering. Uppskjutarsjuka (fy vilket fult ord). Det rätta ordet är ställtid (Bodil Jönsson).

Hela natten (snart kan jag kalla mig författare och då är det helt legitimt att överdriva) har jag vridit mig på svettiga lakan och funderat på hur jag ska ändra min roman enligt Tredje Förlagets önskemål. Förlaget som tycker att:

”…du har ett utmärkt språk, att du skriver böjligt och flytande och lyfter fram karaktärerna med närvaro och inlevelse.”  Men som också vill att jag både tar bort och lägger till.

Då och då under natten smög jag ut och satte mig på toan och skrev ner idéer i anteckningsboken. Jag kunde ju inte tända sänglampan och väcka Odd.

Därefter har jag hela förmiddagen sett fram emot att Börja. Verkligen längtat efter att klicka upp dokumentet i Scrivener och börja på version 2.0.

Istället har jag: städat bland mina bildfiler, backat upp 2013 på särskild hårddisk, fyllt på fågelmaten, hängt upp, fotat och bildbehandlat nyköpt tavla, ätit chilichoklad (det är ju lördag) med mera.

Nu är klockan 11.30 och nu ska jag verkligen sätta igång.

Det underbara porträttet är målat på plywood av min dotter konstnären Amalia Lindahl Kenamets. Jag hittade bästa stället att hänga det i uterummet.

28/365 foton 2014. Tema: Fundersam

Skotta snö, köra in ved, mata fåglarna, se till att fåren har hö. Låter det idylliskt?

Jag skulle gärna byta mot Las Palmas och balkongen mot havet. Det blir definitivt mera författat där. Mera tänkt också.

Just nu kan jag knappt tänka en hel mening innan orden flaxar iväg åt alla håll som talgoxarna när sparvhöken kommer

Ser att det märks på det skrivna också.

Lika bra att ge upp för idag. I morgon ska jag ha en vit dag. Fri från Facebook. Fri från fram- och tillbakatänkande. Jag måste inte bestämma någonting just nu. Förklaring kommer senare.

Någonting helt annat; de där små karmosinröda fjädrarna på vingarna, så märkligt! Varför?

25/365 foton 2014. Tema: Uppmärksam

26/365 foton 2014. Tema: Uppdukat.

27/365 foton 2014. Tema: Färgstarkt