Bloggtest BabyJogger City Mini, första intrycket.
Ivåras efterlyste Alltför Föräldrar bloggare som ville testa olika produkter, och jag anmälde mig genast. Förra veckan kom den första testprodukten, en BabyJogger City Mini med liggdel! Mamma A med lilla Mini 4 månader och mamma L med Tiny 18 månader var förberedda och väldigt förväntansfulla.
Mamma A är ganska trött på sin nuvarande liggvagn, som visserligen är bara ett år gammal, och väldigt stabil men också stor och klumpig och tung att lyfta i och ur bilen och bussen.
Mamma L går miltals i stan med Tiny i en ny trehjuling med vändbar sittdel. Dessutom har hon en s k ”paraplyvagn” för resebruk.
Monteringen var en barnlek. Vagnen kom med posten i tre platta paket, jag skruvade ihop den på fem minuter. Utan bruksanvisning. (Jag läser aldrig bruksanvisningar förrän jag fastnar, gör du?)
Tiny fick börja testa sittvagnen och hon klättrade genast glatt upp alldeles själv. Klart godkänd! 🙂 Efter ett par dagars användning har mamma L nu följande synpunkter på Baby Jogger City Mini: Den är väldigt smidig och lättkörd och drar inte snett åt något håll. Regleringen av hur man fäller ryggstödet bakåt är genialt enkel och helt steglös. Suffletten är väldigt bra, den räcker långt fram och kan dras fram så att Tiny ligger helt dold. Sittdelen verkar väldigt bekväm att ligga i eftersom upphängningen med remmar dämpar alla stötar och gör att Tiny ligger och gungar skönt även om man kör på ojämnt underlag.
Men med ryggstödet i helt uppfällt läge vill Tiny vill hela tiden dra sig framåt, hon behöver faktiskt en hopvikt filt bakom ryggen för att sitta bekvämt rakt upp. Mamma L önskar sig också en bygel fram, nånting för Tiny att hålla sig i och som håller kvar t ex en filt när man stoppar om. Det känns oskyddat att det inte finns någonting alls framför barnet som tar emot, särskilt om man inte alltid vill spänna fast bältet. Mamma L vill också ha mer lastplats. Hon är van att hänga stora skötväskan över styret bakom suffletten och dessutom ha plats för en kasse och prylar under vagnen. Men man kan kanske inte få allt ? 😉
Jag skulle i alla fall gärna ha den här vagnen hemma som ”gästvagn” när barnbarnen kommer på besök. Den funkar ju lika bra för bebisar som för 4-årige L. Och det där med City behöver man ju inte hänga upp sig på. Det gick utmärkt att ta sig fram på våra grusvägar och skogsstigar också.
Imorgon ska jag berätta hur BabyJogger City Mini uppför sig som liggvagn.
Huset fullt!
I några dagar nu har alla barnbarn med föräldrar bott i vårt hus. Själva har vi bott i båten. Tiny med mamma och pappa har fortfarande jetlag och timmarna när det är tyst i huset är lätt räknade. I alla sovrum ligger extramadrasser på golvet, även i vårt. Det är skönt att dra sig undan till en kluckande koj på kvällen. Det är också härligt att känna att barnen kan husera fritt och bo helt på sina egna villkor. Det blir inga konflikter om mat eller städning eller annat. Vi blir bjudna på lunch och middag och hjälper till där det behövs. Lite som att vara gäst hos sig själv.
Igår var det dessutom försenat födelsedagskalas för lilla S, och mamma A hade bjudit sammanlagt 21 kusiner, sysslingar, mostrar och annat löst folk 😉
Så barnvänlig som trädgården är nu har den nog aldrig varit. Helt inhägnad mot rådjur, alltså inga fästingar. Gungor och sandlåda och lekstuga och stor altan med segeltak som skydd mot sol och regn.
Så vanskött har den inte heller varit på många år. Överallt står stora krukor tomma eller fulla av ogräs. Jag har inte orkat/hunnit med den vanliga krukprakten av pelargoner och fuchsior. Men det är ganska fint ändå, fullt av rosor och liljor och clematis i rabatterna. Och jag tröstar mig med att ingen besökare i min trädgård behöver få dåligt samvete över sin egen i alla fall.
Göksäter is da shit…!
Sedan lilla S förra sommaren var med mig på Göksäter, Orusts Ullared, har hon tjatat hål i huvet (som vi säger här på landet) på sina föräldrar om att få åka dit ”på riktigt”. Dvs inte göra som vi vanliga orustebor, sticka in huvudet då och då för att se om det finns nåt användbart (det gör det alltid). Nej, stanna i timtal och verkligen utforska alla de tusentals kvadratmetrarna shoppingglädje. Idag var det dags. Mamma A och P offrade hela två timmar på Göken tillsammans med tjejerna.
Det bästa med att åka dit är överraskningseffekten. Det är faktiskt som på julafton. Man vet aaaldrig vad man hittar på Göken. Jag har kommit därifrån med en chokladfontän, långt innan chokladfontäner var stapelvara på varje Bauhaus och Clas Ohlson. Man kan hitta jättesnygga utekök i senaste design, avancerade massagefåtöljer och urfula pyjamaser i endast storlek 38. Allt till löjligt låga priser.
Kolla vad tjejerna kom hem med. Bland annat.
Posera är det roligaste som finns, och fotografen tackar förstås och tar emot. Nedanstående bild tycker jag är så typisk för 11-åringen – den tjusiga, och 7-åringen – den spralliga. 🙂
Sommarpaus.
Imorgon börjar jag jobba igen. Det gör ingen annan i huset, och mamma A med familj bor kvar lite till. Så sommaren är inte slut. Den bara pausar några timmar om dagen.
Jag ser faktiskt fram emot att ta tag i arbetet igen och växla roll från mormor till arbetskamrat. Om jag börjar jobba riktigt tidigt imorgon bitti hinner jag följa med de andra ut på sjön också. Det brukar vara lagom att ge sig av efter lunch. Då kan tjejerna vara på stranden och bada och fiska krabbor på förmiddagen om vädret är fint.
Lilla Mini älskar sin kvällsgröt och smaskar glupskt och belåtet i sig så mycket hon får. I början var det ilska och gråt varenda gång, men sen lärde hon sig tekniken att äta från skeden. Hon kommer nog att bli precis som sin syster lilla A, som älskade mat och att äta. Det var då det. Nu petar hon i maten, äter inte det och inte detta. Idag till exempel blev det två mosade potatisar med smör till middag, när vi andra åt nyfångad stekt makrill.
Mini har en oemotståndlig grop i vänstra kinden som kommer fram när hon är riktigt glad. Hoppas hon får behålla den. Man kan inte låta bli att försöka få henne på gott humör bara för att få se den. Det måste vara en otrolig tillgång när hon blir vuxen!
”Vi startar ett trädgårdscafe’!”
Lilla S och lilla A är i Fiskebäckskil en vecka. De bor i huset där jag tillbringat alla mina somrar som barn och tonåring. I den pyttelilla trädgården framför huset har jag tältat, haft brottningsmatcher och cirkusföreställningar. Jag har suttit på trappen mot vägen och sålt konstverk av snäckor och Karlssons Klister. Men aldrig försökt mig på att starta café. Fast det är bästa läget utmed promenadstråket ner till kajen.
Flickorna hade målat finaste affischen och mamma A hade bakat hallongrottor och mandelskorpor. Tre små bord med stolar placerades ut i trädgården. Att ragga kunder var enkelt. Vem kan motstå en 7-åring och en 10-åring som lockar med egenbakade skorpor och hallongrottor?
Nr 177/365 foton 2011. Tema; Svensk sommar
Lilla Mini och jag fick vara statister som gäster i trädgårdscafe’et, så det inte skulle se tomt ut. Nr 178/365 foton 2011. Tema: Hatt.
Titta vilken tur, bästa grannen Anna-Lena som jag inte pratat
ordentligt med på år och dag gick förbi och hade tid att fika i trädgårdscafeet!
Kaffekoppar och fat var udda, liksom stolar och bord som mamma A hittat på olika ställen i huset. Det kom både tyska och norska gäster till trädgården och den unga personalen var överlycklig. De turades om att jobba som inkastare och servitriser. Trots en lång lunchrast för bad tjänade de ihop nästan 400:-!
– Posted using BlogPress from my iPhone
Krabbfiskepremiär!
När lille L skulle åka hem till stan med bussen idag ville han inte. ”Jag vill stanna här alltid!” sa han. Det kan inte hjälpas att jag blev lite lycklig, fast samtidigt tyckte jag synd om K. Men jag vet att det finns inget som den egna sängen och den egna hemmalukten, så det blev nog bättre när de väl kom hem.
Det var inte konstigt att det var så poppis hos oss den här helgen. Favoritkusinerna var också här, vädret var härligt och alla lekte intensivt både ute och inne från tidig morgon tills sängdags. Han fick styra båten och vi körde till Handelsman Flink och köpte glass. Farfar hade snickrat färdigt gungställningen och hängt upp gungorna.
Dessutom hann lille L fiska krabbor med mamma och farfar en stund idag, innan det var dags att åka hem.
Om lite mer än en vecka kommer han tillbaka på sommarlov med pappa L och E. Då har jag också semester. Jag längtar nog lika mycket som han.
Köra båt med farfar.
Lille L 4 år kör Tumlaren, 7,5 meter motorsnipa. Han sitter i farfars knä och styr koncentrerat. Han har sovit middag i ruffen och vet ingenting om vilket elände det var när motorn först inte ville starta. Nästan en hel timme tog det medan farfar löste problemet genom att lossa olika skruvar och släppa ut luftbubblorna som letat sig in i dieselmotorn.
För mig var det premiärtur med båten för den här säsongen. Odd har pysslat hela vintern med den, men för mig känns den främmande och lite skrämmande så här i början. Jag vill absolut inte köra själv med båten full av barn, det får vänta tills vi är ensamma igen. Även om jag vet att jag kan manövrera den minst lika bra som Odd så sitter det i ryggmärgen att det egentligen inte är min sak att köra båten. Det var alltid pappa som körde. Jag har aldrig ens sett min mamma styra.
För några år sedan gjorde jag det till ett projekt att verkligen lära mig köra båten själv, alldeles ensam. Ta båten och ge mig ut och fiska makrill. Själv.
Det gick såklart hur bra som helst och kändes väldigt bra i själen. Men ändå får jag börja om varje sommar, att övervinna osäkerheten.
Odd uppmuntrade på alla sätt att jag skulle kunna hantera båten själv. Han älskar när vi går in i en fullsatt gästhamn och det är han som står på fördäck med tampen i hand för att hoppa iland, och jag som styr. Det är inte den vanligaste synen i gästhamnarna. 😉
Nu har min tillit till båten fått sig en liten törn. Köra själv är väl en sak. Men att lufta en dieselmotor som inte vill starta är en helt annan. Tänk om det skulle hända mig utanför Islandsberg?
Tur att vi är med i Sjöräddningen. Som medlem blir man räddad gratis även om det bara är ett simpelt motorhaveri och ingen sjönöd.
Midsommarnatt.
Det har varit en fin dag. Vi har lekt, ätit, umgåtts, pratat, slappat, tupplurat, myst. Det gjorde ingenting att det regnade ibland. Alla var glada och ingen behövde vara hungrig. Hoppas du har haft en lika fin midsommarafton!
Några av dagens bilder:
Ha en härlig Midsommar!
Nu är huset fullt av barn och barnbarn, snart är det dags för den stora gemensamma familjelunchen. Vi blir 15 personer. Äldst på kalaset blir mamma, 92 år och yngst lilla Mini som redan hunnit bli 4 månader.
Men ovanligt många saknas i år, det känns tomt utan Tinys familj som är kvar i Montreal. J som praktiserar ombord på Ålandsfärjan är inte heller här. 🙁 Pappa L och E firar midsommar runt hörnet med stort kompisgäng, så dem träffar vi nog åtminstone.
Jag önskar dig en fin midsommar med familj och vänner. Vädret är inte viktigt. Njut av att ni har varandra, allt annat är faktiskt ganska obetydligt.
