Ännu en knallhet dag med +30C och stekande sol. Mamma L och jag hade tur och hittade lediga hyrcyklar så att vi snabbt och enkelt kunde ta oss igenom trafikkaoset till shoppinggatorna som var målet.
Eftermiddagen tillbringade vi i vattenparken med Tiny, medan sista spurten med matlagning inför det stora bröllopet imorgon pågick hemma i lägenheten. B har med hjälp av vänner lagat all festmat till nästan 300 gäster. Tre inlånade frysar är fullpackade. Inte konstigt att säkringen gick när pappa N satte igång AC:n också.
Högsommarvärme för andra dagen i rad. Det är outhärdligt varmt i stan mellan 11 – 15. Dessutom är trafiken mycket intensivare -och bullrigare- än hemma. Stillastående köer och rusningstrafik i princip hela dagen. Vi flyr till parken, liksom alla andra som har möjlighet. Det finns flera stora, tysta parker med jätteträd och promenadvägar, tennisplaner och lekplatser för alla åldrar.
De här bilderna är tagna nu på eftermiddagen i parken utanför huset där Tiny bor med mamma L och N under kanadabesöket. Det är en vattenlekplats, med små och stora fontäner som sprutar rent friskt drickbart vatten. Även riktigt små barn kan plaska och leka utan risk, för det finns ingen bassäng där vattnet samlas upp. Det rinner ut direkt genom stora brunnar i betongplattan.
Jag har aldrig sett liknande lekplatser i Sverige, men jag har å andra sidan inte sett så många. Här i Montreal finns de lite varstans. Grönska, skugga och vatten är viktigt när temperaturen stiger upp mot +30C som den gör ofta här under sommaren. Idag har det varit stekhett och vi gav oss iväg på en alldeles för lång stadspromenad med Tiny på förmiddagen. Vattenparken var rena paradiset när vi äntligen kom tillbaka hem, nästa kokta.
Lille L, pappa L och E kom och hälsade på igår, bästa välkomstpresenten tyckte jag förstås. De stannade bara över dagen och gjorde sommarens första båtutflykt med nya Tumlaren i det fantastiska vädret. Sen grillade vi medan lille L gungade i päronträdet, busade med Sigge och klättrade i äppleträdet. Pappa L är noga med bordsskicket, lille L ska veta hur man gör rätt när man äter. Inte ta först, inte gå från bordet utan att fråga. Jag tycker inte det där är så noga, jag tror nog att barnen tar efter föräldrarnas bordsskick även utan förmaningar. Men jag försöker förstås att inte lägga mig i. Bara jag slipper uppfostra.
När mina barn var små var det precis tvärtom. Min pappa blev sur om inte barnen tog i hand och hälsade, helst skulle de niga och bocka. Och svärföräldrarna var väldigt noga med hur man uppförde sig till bords och påpekade gärna hur det skulle vara, vilket jag ogillade väldigt mycket. .. 🙂
Är man mamma finns det inga dagar när man inte tänker på sitt barn. Är man barn däremot, kan det hända att man helt glömmer bort sin mamma, åtminstone för ett tag. Sara Britz har skrivit en sån underbar krönika i dagens GP om när hon glömde bort sin mammas födelsedag. Läs den! Hittar inte länken just nu, men har twittrat till Sara och frågat efter en länk. 🙂
Igår var det Hammarkulle Festivalen och idag har det varit MegaLoppis i Majorna, med massor av roliga påhitt. Den här bilden kom till min IPhone från Mamma A. Lilla A som en sprallig Tiger – väldigt passande. Kolla framtanden som håller på att växa ner i luckan. Sju år och nybliven storasyster. <3
Ibland drabbas man rakt i hjärtat av en dikt eller en låt. Det hände mig igår när lilla Mini döptes. Mamma A och hennes kompis J sjöng den här dikten av Pär Lagerqvist:
Jag har gått inunder stjärnor
För att komma hit till dig
Där du väntat mig
Med händer som blev varma
Du skall giva mig min kärlek
Du skall smeka värma mig
Du ska tro att jag
Är en av livets armar
Jag har gått inunder stjärnor
För att komma fri till dig
Så stolt, så fri
Som en människa får vara
Du ska binda mig till jorden
Du skall övervinna mig
Att min frihet blir
Din ljusa tankes bara
Jag har gått inunder stjärnor
För att komma upp till dig
Ung av evigheten
Ung av deras glädje
Här är jorden där vi bor
Jag skall åldras här hos dig
Till en djupare
Och hemligare glädje
Jag skall åldras här hos dig
Tänk att få ett strålande leende av en nydöpt bebis, det måste väl vara lycka för en präst?
Vilken tur mamma A har, med två storasystrar som inte vill något hellre än att bära lilla Mini.
Efter dopet var det stort släktkalas hemma i radhuset. Jag räknade inte, men vi var nog säkert 25. Många hade med sig något att ställa på bordet, så det var överdåd som vanligt. Pajer, sallader, små piroger, tårtor, kakor. Av en händelse visade det sig att varenda rätt var helt vegetarisk. Det var inte alls planerat, men alla blev glada och buffén var jättegod. Kött är inte någon självklarhet längre, det är en stor skillnad mot för några år sedan. Jag tycker det har förändrats väldigt fort. Inte mig emot.
Men nu är jag hemma på Flatön igen, klockan är sent och jag är väldigt trött. Det blir inget svar på Farmorsfrågan nr 161 ikväll. Nu vill jag bara sova. Tack mina älskade barn för alla fina barnbarn ni ger mig, för alla dop och födelsedagsfester och julkalas och Lisebergskvällar och badutflykter. Och för alla svärdöttrar och svärsöner och nya familjemedlemmar. Ni är mitt livs stora rikedom.
Hur liknar du dina far- och morföräldrar? Det är en fråga som inte är ett dugg intressant när man är ung, men som blir mer och mer spännande med tiden.
Det beror såklart på att man tittar på sina barnbarn och undrar: Vad har du ärvt för egenskaper efter mig?
Min farmor och farfar dog långt innan jag föddes, de var fortfarande unga när de dog och min pappa blev föräldralös tidigt. Därför har jag bara hört hur underbara och goda de var och sett bilder förstås. På bilderna är de väldigt vackra och uppklädda och allvarliga, sådär som de flesta bilder ser ut på tidigt 1900-tal. Det är svårt att veta hur de var som människor, det känns inte som om jag haft någon farfar och farmor alls.
Med mormor och morfar är det annorlunda. Jag tror att jag har min entreprenörssjäl efter morfar. Han byggde upp en möbelfabrik i Bjärnum i Skåne, och reste runt till möbelaffärer i hela Sverige och sålde sina egenhändigt ritade stolar, bord och skrivbord. Hans gesällprov, ett fint skrivbord, står i mitt kontor. Möbelfabriken finns fortfarande kvar.
Mormor hade fullt upp med att föda barn och sköta hushållet. Efter 8 barn fick morfar inte bo kvar i sängkammaren längre. Mormor visste vad hon ville, och hon kunde sura och tiga i veckor har mamma berättat. Hon var en konstnärssjäl som aldrig fick tid att göra det hon ville, men hon broderade och vävde i alla fall, trasmattor, olika sorters bonader och kuddar. Hennes syster Agda, som inte var riktigt som hon skulle, bodde ensam i en stuga i skogen i hela sitt liv och tecknade och målade fantastiskt.
Lille L har sprungit MiniVarvet och fått medalj och Kexchoklad. Farmor får en segerbild på mobilen. Tack för den, goa underbara mamma K! <3
Nr 141/365 foton 2011. Tema: Vinnare
– Posted using BlogPress from my iPhone
Lille L hade målat en fin tavla i present till gamlafarmor, eller farmormor som han också kallar henne ibland. Fast på riktigt heter hon Siv, som han har skrivit längst ner på tavlan.
Min mamma fick tavlan i söndags, i försenad födelsedagspresent på 92-årsdagen.
Visst har han talang? Bara fyra år och har redan sån koll på färg och form. Och bokstäver. Han kan redan skriva flera ord utom sitt namn. PAPPA och OST till exempel.
Av lilla S och lilla A fick hon en stor burk Nutella. Hon har aldrig ätit Nutella, men det är flickornas älsklingspålägg. Så nu måste hon prova något nytt. Eftersom hon är en riktig godisgris har jag på känn att det inte blir den sista Nutellaburken i hennes kylskåp.