Hmmm… Vilken förändring skulle göra störst skillnad i mitt liv?

En massa pengar skulle ju inte vara fel!  Får hoppas på den där Harry Boy som jag köpte idag samtidigt med tårtan till mina arbetskamrater! 🙂 Tre miljoner behöver jag för att kunna pytsa ut guldkant på livet till barn och barnbarn och ändå få lagom mycket över till Odd och mig.

Men om jag håller mig till mer realistiska förändringar, så är det ju så att det enda man kan förändra är sig själv.

Nu har jag ju redan klarat av en jätteförändring som gör väldigt stor skillnad i mitt liv, genom att gå ner 25 kg i vikt. Det har jag berättat tillräckligt om i den här bloggen.

En sak som jag däremot inte har klarat av, trots doctors order är att gå ner i tempo och sätta gränser för mig själv. Fortfarande måste jag varje vecka boka av saker som jag har planerat, för att själen säger NEJ! när det börjar närma sig avgång. Till exempel skulle jag egentligen ha suttit på planet till London på måndag, för att jobba i lugn och ro ett par dagar på ett litet hotell i Kensington. Det låter väl lugnt och mysigt? Det är bara det att jag knappt hunnit packa upp efter MammaGalan och skåneresan och ska gå på kurs en vecka i Paris i slutet av maj. Och däremellan är kalendern full av möten, barnbarnsdop, kortare jobbresor osv. Och sen ska jag resa till Kanada i början av juni.

Så därför bokade jag av hotellet i London igår, och ringde vandrarhemmet Trollhummern på Käringön istället. Där kan man jobba helt ostört och koncentrerat och koppla av i pauserna. Det behöver jag inte resa ända till London för. Tänk om jag hade insett det från början, då hade jag sluppit en massa ångest, stress och dåligt humör.

Här kommer en ljuvlig video där Tiny visar hur duktig hon har blivit på att äta soppa med sked, alldeles själv utan att spilla. Och vilken liten flirtkula hon är! Mamma L har tagit filmen.

När alla ärenden och möten var avklarade var det dags för dagens roliga avslutning: följa lilla S till orkestern och bära kontrabasen. Sedan passa lille L medan mamma K hade sin gästföreläsning. All stress rann bara av mig och jag har njutit av varenda minut. Dessutom hann jag byta blöja på lilla Mini och gosa med henne. Redan två månader!
Nu ligger jag i sängen bredvid lille L och bloggar. Han sover djupt bland alla mjukisdjuren. Vi har gillrat en fälla på golvet i hallen till mamma K. När hon kommer in genom dörren kommer hon att kliva på det gröna monstret som jag köpte på en resa till lille L när han bara var ett år. När man rör monstret börjar det skratta hysteriskt och hoppa runt. Detta hade L glömt bort, han blev väldigt förtjust när jag hittade batteriet inne i monstrets mage, och slog på den lilla svarta knappen.
Vi får väl se vad som händer när K försöker smyga in…:-)

126/365 foton 2011. Tema: På gång.

126/365 foton 2011. Tema: Olika fokus.

Posted using BlogPress from my iPhone

Vid tvåtiden blev det plötsligt så tyst. Lille L och hans pappa åkte tillbaka till stan för att fira Valborg med E och kompisar. Men på torsdag träffas vi igen, då ska jag vara barnvakt medan L:s mamma har en gästföreläsning. Kanske kan vi ta en kortis till Liseberg? 🙂

Tack vare pappa L har Odd nu kommit en bra bit på väg med båten, nya akterpulpiten är på plats och en del motorfix hanns också med. Jag har lovat vaxa och autosola mässingsdetaljer och rostfritt. Sen.

Lille L och jag har fyllt på sandlådan med ny sand och tvättat alla sandleksakerna. L har kissat på gräsmattan, gungat i päronträdet, hälsat på lammen och lekt en massa med Sigge.

Vi har också suttit i hammocken tillsammans och laddat hem en ny Angry Cats och en Talking Larry plus en Talking Ben till min Iphone. Talking Ben var lite lurig, han ville plötsligt ha 15:- för att fylla på några provrör med kemikalier. Innehållet i provrören kunde man sedan få honom att blanda, och så hände diverse roliga saker, explosioner, eldsflammor och annat. Nåja, 15:- räckte rätt länge.

Tänk att jag hade glömt hur den här boken slutar? Den som jag läst för både tvillingarna (tror jag) och store J. Senast för femton år sen… Det är en underbar bok om frihet och frigörelse, lagom filosofisk och samtidigt både hemsk och spännande. Fast med ett lyckligt slut förstås. Och otroligt fina teckningar.

Nu är det lille L som ligger bredvid mig, med varm mjölk i nappflaskan och snutten mot kinden.

Älskade lilla unge!

Så fina! Lilla S och lilla A påskade hos grannarna.

 Tiny sitter aldrig, aldrig still. Utom i sandlådan. Där är hon som Ior. Öser sand i en psann, häller ut, öser sand i en spann, häller ut…

 Roligaste kusinen tröttnar aldrig på att göra grimaser och räcka ut tungan.

 Sandlådan är lika rolig om man är 1 eller 7 år. Detta är en megastor chokladboll, det ser ni väl?

Lille L fyller fyra, helt obegripligt. Hur gick det till? Jag hade köpt tuffa Dieseljeans och ännu tuffare röda Converse till honom i Split, men båda var för stora. Inte visste jag att det var sån himla skillnad på 110 och 116 cl? Nåja, skorna kan han nog ha i höst i alla fall. Nu har jag en anledning att shoppa ett par jeans till, i rätt storlek den här gången.
Eltandborsten passade i alla fall perfekt! 🙂

Här kommer lite kalasbilder. Först ut är lilla Mini och jag. De pyttesmå skorna jag hittade till henne i Split passade i ala fall perfekt!

Det är en märklig känsla att ha ett barnbarn som är 5 veckor och samtidigt en mamma som är 92.

Idag fick mamma träffa lilla Mini för första gången, det har inte passat tidigare på grund av sjukdomar och tidsbrist. Mamma älskar bebisar (och dockor), men hon är rätt så trött numera och nöjer sig med att posera med barnbarnsbarnet i famnen.  Tack vare lilla Mini har hon nu fått en anledning att beställa ännu en konstdocka från Bradford till sin samling.

Hon har redan bestämt vilken, den heter Min Baby och levereras med en liten tröja broderad med valfritt namn och födelsedatum etc.

Tänk, om drygt 30 år är jag lika gammal som min mamma, om jag har tur och håller mig frisk. Då kanske lilla Mini kommer och hälsar på hos mig med sin nyfödda bebis. Isåfall är hennes mamma pensionär då. Det är både skrämmande och fantastiskt. Att livet är så långt. Och ändå går så himla fort?

Plötsligt händer det, man ramlar på någonting som tar raka vägen in i mjuka själen. Det kan vara ett konstverk, en bild, en låt.

Idag hände det på fotosajten Flickr när jag gick igenom veckans fotobidrag till gruppen FotoSöndag. Det var den här bilden av signaturen elenoria2, eller rättare sagt texten under, som klickade direkt med mitt nuvarande själstillstånd. Ja kanske med hela min livsfilosofi över huvud taget?

-Det är omöjligt, sa Tvivlet
-Det är farligt, sa Rädslan
-Det är onödigt, sa Förnuftet
…Prova ändå…viskade Hjärtat ♥

 Jag har sökt efter upphovskvinnan/mannen på Google utan att hitta någon, den här lilla versen finns i massor av bloggar och facebookinlägg.

Lilla Mini sover och sover. Ofta från kl 22 till klockan 7 nästa morgon. Mamma A ammar nattmålet  i sömnen. Sen har hon en vakenperiod på morgonen, innan det är dags att sova igen mellan 10 och 14. På kvällen kan hon vara lite gnällig, men aldrig skrikig. Mamma A skriver på Facebook om hur hon bakar surdegsbröd, stickar och går på promenader i solen.

”Jag har aldrig hört henne skrika,” sa jag till mamma A igår.

”Inte jag heller!” sa lilla A. Mamma A håller förnöjt med, det närmaste Mini kommer att skrika är lite missnöjda protesttjut på kvällarna. 

Jag minns tvillingarna, som Odd och jag turades om att bära nätterna igenom, galltjutande, i flera månader. Det finns bilder på Odd med två bärselar med en bebis i varje, och hörselskydd på huvudet!

Och jag tänker på  Tiny, som skrek och skrek och måste luftas med pipventil i stjärten flera gången per dygn. Att det kan vara så olika!

En del hänger säkert ihop med att mamma A är lugn och erfaren 3-barnsmamma. Men det skulle förvåna mig om inte lilla Mini redan nu demonstrerar sin alldeles egna personlighet.

Här kommer ett filmklipp från idag, när lilla A skulle visa mig hur långt hon hunnit i sitt nothäfte för blockflöjt. Jag lyckades inte ladda upp Youtube-klippet, hoppas länken fungerar!

pianoIMG_2607

Så här mysig är i alla fall pianohörnan hemma hos mamma A.