Jag har en lista med 365 bildtema som jag ska fotografera under det här året. Det är en utmaning som jag har antagit. En bild om dagen. Jag kan välja ordningsföljden själv. På nr 268 står ordet Unik. Det går inte att motstå.

Kommentarer överflödiga. Lilla A strålar. Vilken tur att man inte tappar mjölktänderna i 15-årsåldern…;-)

Andra dagen på ett nytt år. Den här dagen har jag ägnat åt att hämta andan efter allt firande, skriva att-göra-listor, packa och förbereda en massa saker för resan till Malaysia.

L som ska bo i huset och passa Sigge, fåren och blommorna, ska i alla fall slippa köra in ved! 😉

Lyckobloggen är en fantastisk blogg som man alltid blir glad av. De senaste inläggen handlar om Mindfullness och Meditation. Läs och bli lite lyckligare 🙂

Det första jag gör när min Iphone väcker mig på morgonen är att stänga av larmet.  Sen knappar jag in koden för att öppna den, ibland kollar jag Twitter innan jag stiger upp.

Men i morse när jag vaknade hade jag glömt koden. Den var bara borta. Jag måste ha använt den tusentals gånger, men den var helt raderad ur mitt minne.

Utom mig av stress tryckte jag alla varianter jag kunde tänka ut, korkat nog utan att skriva upp dem. Därför gjorde jag säkert samma fel om och om igen. Till slut fick jag inte fler försök, på skärmen stod det: ”Din Iphone är avaktiverad.” 

Nu blev jag helt panikslagen. Alla mina bilder, alla mina koder, alla mina kontakter, alla mina program, det kändes som om hela mitt liv var avaktiverat.

På skärmen fanns nu en symbol som uppmanade mig att ansluta Iphone till Itunes. När jag gjorde det synkade den med säkerhetskopian jag gjorde på datorn bara för någon dag sedan. Efter flera timmars kris var allt nästan som vanligt igen. Alla bilder jag tagit på julafton, inklujsive filmen med Tinys första steg, var borta. Men som tur är hade jag redan laddat upp den på YouTube.

 Vilken otrolig lättnad! Nu är jag inte alls lika orolig för att bli av med min Iphone längre, när jag vet hur det fungerar. Men det blir inte någon ny säkerhetkod!

Idag för 39 år sedan blev jag mamma för första gången. Det blev en flicka, hon föddes på Östra Sjukhuset i Göteborg efter att jag hade tagit ricinolja hemma hos min mamma på julaftons kväll.

Snart blir hon mamma för tredje gången, till mitt femte barnbarn.

Som vi längtar allihop efter den nya människan som växer i hennes mage! Vem är det? Har du hört den här underbara, knäppa låten med LillBabs?  Eller var du inte ens född då? 🙂

Jag får i alla fall en klump i halsen bara jag tänker på den.

Först av allt. Vi kunde hämta Sigge på Blå Stjärnan. Ingen operation behövdes.  Hela planeringen av julafton fick göras om eftersom det tar nästan 3 timmar att köra fram och tillbaks till Göteborg. För första gången i historien missade nästan allihop Kalle Anka eftersom julbordet blev så försenat.. (Kan man hoppas på att detta är ett trendbrott? Nästa år slipper vi kanske planera allt efter Kalle?)

Sen kom i alla fall Tomten och allt blev som vanligt. Nästan. Tiny tog sina första steg, 11 månader gammal. Här är bilderna.

 Tiny gillade inte tomten alls. Hon såg inte att det bara var pappa L.

Idag har jag varit nästan 4 timmar på Jul-Liseberg. I ganska många minusgrader. För andra gången den här vintern. Nu tillsammans med en hoppande, skuttande, strålande glad lille L och hans mamma. Han sprang hela tiden några steg före mamma K och mig, och pekade på allt som rörde sig. ”Det vill jag åka!” Liseberg var vackrare och mer strålande än någonsin i sitt rena vita snötäcke, personalen som hjälpte de påpälsade barnen upp i radiobilarna och flygplanen verkade vara tålmodiga pedagoger allihop. Lisebergskaninen kramades. Maten var god på Evert Taubes restaurang och den varma caffe latten vid Sagoborgen var underbar. Det var nästan inga köer.

Jag köpte tio åkkuponger och alla gick åt, och då var ändå karusellen gratis. Sagoborgen ville lille L åka tre gånger.

Vi spelade bort minst en hundralapp på chokladroulette, och vann en liten ask med apelsinchoklad. Sen hittade vi dessutom en likadan ask på marken! Vilken tur!!

Sist av allt gick vi in i godisbutiken med bara olika polkagriskarameller, och jag sa till lille L att han fick välja precis vad han ville. Eftersom han bara är 3,5 vågar man ta den risken. 😉

Han valde en stor polkagrisnapp och en tomteklubba.

Sen satt han i vagnen och sög förnöjt på sin polkagrisnapp medan vi gick mot utgången och när vi passerade spärren ut mot Svenska Mässan kl 19.30 kom kvällens första och enda gnäll: ”Mamma jag fryser om fötterna!”

Snacka om tajming!

Lördag kväll hade jag sett fram emot länge,  länge. ”Jul i Folkton” med Ale Möller, Sofia Karlsson med flera på Konserthuset i Göteborg.

Odd och jag upplevde Ale Möller band på Slussens Pensionat i somras, och det var nog sommarens höjdpunkt när det gäller semesterminnen. Vi tog nya båten till Slussen och tuffade Orust runt. Sen satt vi längst framme vid scenen och befann oss i musikens himmelrike. 

Igår kom minnena tillbaka, även om det var en annan sorts musik.

Vi passade på att bjuda barnen med familjer på middag i stan innan konserten. Meza, souvlaki och andra grekiska godsaker på Lilla Tavernan i Linné. Två barn och tre barnbarn kom, vinterkräksjuka och annat gjorde att alla inte kunde.

Men Odd och jag bestämde att detta måste vi göra oftare! Så underbart mysigt att sitta på restaurang och äta gott, prata och umgås med både stora och små.

Mina bilder från familjemiddagen på Lilla Tavernan blev tyvärr kass. 🙁   Jag hade laddat med fotoutrustning för att kunna fota inne på konserten, och testade inställningarna inne på den mörka restaurangen. Det blev totalt fiasko, helt mörka och gryniga bilder, inget att visa på bloggen.

När vi sakta och försiktigt körde hem i snöstormen på natten var vi överens om att nu är det dags för ett nytt avsnitt i våra liv. Mer musik, mer kultur! Och mer restaurangbesök med hela familjen! Vi påminde varann om den fantastiska söndagsmiddag vi blev inbjudna till under en affärsresa till Bangkok för några år sedan. Hela familjen, säkert 15 – 20 personer, satt vid ett stort långbord inne på en restaurang. Fat efter fat med maträtter bars in, barnen sprang omkring runt bordet eller vandrade från knä till knä, det skrattades och pratades. Detta var deras normala söndagstradition, de gjorde alltid så, för att hålla kontakten med varann! Och efter middagen gick de manliga familjemedlemmarna på en karaokebar på Khao San Road. Vi bjöds med dit också.

Inte riktigt  jämförbart med Göteborgs Konserthus kanske. 😉

Rubriken ljuger lite, för det var inte den allra första konserten för lilla S. Men nästan, och definitivt den första med så mycket publik.

Jag har redan berättat om det i bloggen, och jag trodde verkligen inte att en enda bild hade blivit användbar.  Hon stod lite skymd bakom kören, och jag glömde givetvis att ställa om kamerans ljuskänslighet, och batterierna till blixten tog slut.

Men när jag tittade närmare på bilderna hittade jag den här detaljen som jag kunde förstora och skärpa upp lite. Lilla S är musikanten till höger i bild.

Och det blev en ganska bra bild ändå, den visar både stämningen och koncentrationen. 🙂

Tiny växer så det knakar. Nu vill hon bara gå, gå och gå. Hon skjuter sin lilla dockvagn framför sig genom lägenheten och blir jättearg när det tar stopp, för svänga kan hon inte.

Idag var hon med oss på konsert i Åbyskolan när lilla S spelade med sin orkester. Hon spelar kontrabas, och mormorshjärtat vill sprängas av stolthet för dels låter orkestern väldigt fint, dels är lilla S så söt där hon sitter bakom sitt jättestora instrument. Tiny gillade också musiken, hon studsade i takt hela tiden där hon satt i mammas knä.

Tiny har bara två lägen – väldigt arg eller väldigt glad. Nästan jämt är hon väldigt glad. Kusinerna är det roligaste som finns. När vi åkte i bilen på väg till konserten tröt tålamodet. Men då plockade mamma L bara fram mobilen och bläddrade fram bilder på Lilla A och lilla S och så skrattade hon så det kvillrade igen. ”Titta, hon bläddrar själv på skärmen!” sa mamma L belåtet.

Jag hade förstås med mig kameran till konserten, men blixtens batterier valde att ta slut så det blev inga bilder. Dessutom satt lilla S gömd bakom kören så det hade ändå inte blivit bra.

För en vecka sedan hade jag ingen aning om vad High Key är. Men så blev jag tvungen att ta reda på det, eftersom veckans fototema/utmaning i FotoSöndag bygger på den fototekniken. Lite kort kan man beskriva det som att man tar en ljus bild och gör den ännu ljusare, utan att detaljerna går förlorade.

Att vara med i FotoSöndag är som att vara med på en fotokurs. Varje tisdag kommer ett nytt tema, vilket betyder att åtminstone jag lär mig något nytt varje vecka. Sedan i somras har jag inte missat ett enda tema. Ibland ligger det massor av planering och ansträngning bakom en bild. Andra gånger har jag tur och springer förbi ett motiv som passar precis. Ibland har det blivit nödlösningar i sista minuten innan bilderna måste vara inskickade på söndagsnatten…  Alla mina bilder finns samlade på mitt Flickrkonto.

High Key lät kul, Jens Rydén bloggade om hur man skulle tänka och jag visste från början att jag ville fota vackraste barnbarnen Lilla S och lilla A.  Det passade bra igår när jag ändå hade hela ”studion” med blixtar, bakgrund etc uppmonterad hemma hos dem. Finaste brudnäbbsklänningarna från sommarbröllopet i Syrien blev perfekt rekvisita.

Så här blev bilden: