Just nu glömmer jag tid och rum, när jag sitter framför datorn och funderar på Farmorsfrågan. Klockan är över 23 och jag har just kommit hem från Göteborg. Jag borde gå direkt i säng. Men bloggen är ren avkoppling och nöje.

Det är likadant med målningen. För att inte tala om fotograferandet. Med kameran eller med mina bilder i datorn kan timmarna rinna iväg helt okontrollerat.

De tillfällen när jag glömmer tid och rum är mina bästa stunder. Timmarna när jag ägnar mig åt en uppgift med hela mitt hjärta, utan att tänka så mycket . Jag undrar om det är så idrottsmän och -kvinnor fungerar? När man fungerar som bäst, liksom på autopilot, då är självkänslan på topp utan att man behöver fundera över den…

När jag tänker på hur vi hade det när barnen var små, inser jag att det fanns alldeles för lite utrymme för mig att glömma tid och rum. Jag hade behövt det för att kunna vara en sån mamma som jag skulle ha velat vara. I brist på egen tid var jag nog ofta en väldigt frånvarande mamma, även när jag var närvarande.

Tur att livet i vissa avseenden går i repris. Farmor/mormor kan unna sig ganska ofta att glömma tid och rum, och därmed leva mer i nuet med barnbarnen.

Ibland är det lite svårt att inte bli bitter… 😉 Vad har Odd som inte jag har? Varför gillar hundar och ungar alltid honom bättre än mig?

När det åskar på natten kommer Sigge smygande in och vill ligga på fårskinnet bredvid min säng. Ändå är det bara husse som gäller på dagarna.

Tiny har träffat mormor mycket mer än morfar. Ändå är det så speciellt att sitta i just hans knä.

Livet är orättvist… Tur att det är minst lika härligt att ge kärlek som att ta emot.

I våras var vi på konferens med LifeStone på Käringöns vandrarhem Trollhummern. Käringön ligger längst ut i havsbandet, med Måseskär och den vackra gamla fyren som en underbar fondtapet västerut. Redan då bokade jag en av lägenheterna på vandrarhemmet för den här helgen i september. Det är en speciell helg, Odds 62-årsdag. Jag sa ingenting, det skulle bli en överraskning.

Nu på söndag kväll sitter jag här hemma och kan se tillbaka på en helg där allting var perfekt. Vädret var soligt och vindstilla, så att vi kunde ta vår egen båt ut till Käringön på fredag efter jobbet. Odd visste ingenting, men han gissade förstås när jag styrde västerut från Gullholmen! 🙂

Vi fick en bra plats i gästhamnen när vi kom, bara någon timme senare var det helt fullbelagt. Fredag kväll lyxade vi till det på Petersons Krog som inte bara är världens vackrast belägna restaurang utan också har otroligt god mat. Sigge fick inte bo på vandrarhemmet utan skulle sova ensam i sina sköna korg i båten. Det har han absolut ingenting emot, men för husse var det värre! Mitt i natten lämnade han sin sköna säng på vandrarhemmet och flyttade ner till Sigge i båten. För att Sigge skulle slippa vara ensam… Hmmm 🙂

På lördag satt vi i godan ro och åt glass på kajen när färjan från Hällevikstrand la till och släppte av alla sina passagerare. Jag har aldrig sett någon så förvånad som Odd när mamma L, N, store J och lilla Tiny kom nerför landgången! Store J som vi inte hade sett sedan i juni dessutom, när han gick till sjöss. Gissa om det kramades och pussades där på kajen! 

Lördag kväll var det födelsedagsmiddag på Petersons Krog, fast efterrätten fixade vi själva på vandrarhemmet. Glass, maränger och chokladsås…mums. Den som vill häller lite rom på toppen, godare dessert finns inte!

Söndag eftermiddag har Odd och jag tillbringat ännu längre västerut, på Måseskär. Vi har badat i havet, pratat om våra barn och om livet  och njutit av varje minut. Jag har förstås fotograferat. Men dom bilderna hamnar inte i bloggen utan på fotosajten Flickr där jag samlar mina bilder.

Tänk att hon har blivit 7 år. Vi har varit på födelsedagskalas i Göteborg. Man skulle också kunna kalla det för kaoskalas, i vanlig ordning. Det brukar bli så när vår stora familj samlas.

Det betyder kort sagt att det är ett väldigt russel. Alla hjälps åt att laga maten (pizza) medan barn, katter och hunden jagar varann runt, runt. Gamlamormor 91 sitter i kökssoffan och är lite stressad för hon har sagt till hemtjänsten att hon ska vara hemma halvåtta.

Men det blir i alla fall väldigt lyckat, och lilla A är helnöjd med både kalas och presenter.

Igår satt jag i styrelsemöte hela dagen och har verkligen ingenting att berätta därifrån på bloggen. Bara ekonomi och budgetarbete och svåra frågor om vad man tror om framtiden. Hur ska jag kunna gissa bättre än nån annan? 

Till slut bestämde vi att det finns ingenting som säger att det ska gå sämre än hittills, så vi tror väl att det blir ungefär 7% bättre, så har vi i alla fall inte varit överoptimistiska.  Förra året gick det 18% bättre, och det var mycket mer än vi hade väntat oss med finanskris och allt, vilket gjorde oss väldigt glada. 

Så där går det till  att göra budget, och jag är helt säker på att det går till på precis samma sätt i styrelserummen på Volvo och HM. Det är bara kostymerna, koderna och kapitalet som skiljer. Och miljön förstås. Vi har mycket finare utsikt på Flatön.  

När vi kommer till punkten ”Kassaflöde” brukar jag ge upp och börja smygsurfa med min Iphone i knät. Idag hittade jag den här bilden som jag glömt att jag tog i söndags, på lille L och stora kantarellkorgen. Han hade cykelhjälmen på sig under hela skogspromenaden. Vi hittade massor av kantareller.

Man har inte roligare än man gör sig 😉 .

Igår hade vi en heldag. En sån som man vill aldrig ska ta slut.  

Vi tog båten till ”Tändkulemotorns dag” i Lysekil. På hemvägen la vi oss i en skyddad vik väster om Gåsö för att laga mat.  När jag klev ner i vattnet för att bada upptäckte jag massor av musslor under tången alldeles i vattenbrynet. Det blev en hel bärkasse full av stora, fullmatade musslor som vi lagade till middag senare på kvällen.  

Förutom den oväntade skörden kom jag också hem med 350 bilder på båtar, klippor, bilar, folk.  

Och bilder på familjen förstås. Som den här,  där pappa L imponerar på lille L med att hoppa kanonkula från hög höjd.  

Och den här, där lille L spelar Angry Birds på pappas Iphone, medan Sigge sover i sin korg. Inga hundar i sängen ombord!  

På bilden har lille L tagit av sig flytvästen, men den kom genast på igen när jag upptäckte det. Flytväst måste man ha på sig hela tiden!  

På vägen hem mötte vi också skolfartyget Westkust utanför Lysekil. På det här vackra skeppet seglade pappa L en vecka i början av sjuan, precis som alla högstadieelever i Ellös skola.  

Vilka tre saker/händelser har gjort dig gladast i sommar?

Hon spänner ögonen i mig. Tittar uppifrån och ner, nerifrån och upp. Nyfiket och allvarligt först, sedan kommer skrattet. Nämen, det är ju mormor!

Är det konstigt att man blir lite konstig?

För tre dagar sedan överraskades vi av en tacka som plötsligt lammade. Tre månader efter de andra tackorna födde hon en solig sommarmorgon ett litet tacklamm. Hon skulle egentligen inte lamma alls, eftersom hon är född förra våren.
Vi stängde in henne med sitt lamm i en egen liten fålla, där vi kunde ha förstagångsmamman under uppsikt ett par dygn.
Idag var det dags att släppa ut henne till de andra i hagen. Lilla S, lilla A och lille L var med förstås. Alla ville passa på att hålla det mjuka lammet. (Som bääade och sprattlade rejält fast det inte syns på bilden.)

Resten av dagen har tillbringats med krabbfiske och bad.

– Posted using BlogPress from my iPhone

Idag gjorde vi som sagt en utflykt med båten till Fiskebäckskil, för att hälsa på min mamma (gamlafarmor till lille L). Det är en ganska lång resa om man har en sådan långsam båt som vi har. Men nu, mitt i semesterperioden, finns det hur mycket som helst att titta på. Snabba båtar, stora båtar, fula båtar, jetski-båtar.

Och så idioter som inte vet hur man väjer och som farmor blir jättearg på…

På vägen, någonstans utanför Islandsberg,  tog jag den här underbara bilden av honom.