Vad vore småbarnslivet utan pannkakor? Lilla S och lilla A har just kommit hela vägen från Göteborg med buss, alldeles själva. Visserligen har båda mobiler, men det är ändå ett spännande projekt.

”Vi har så mycket vi måste hinna,” sa lilla A. när hon kom innanför dörren. ”Vi ska fiska krabbor, och bada, och kolla efter grodyngel i dammen, och hjälpa morfar på åkern.”

Nyss hörde jag Glassbilen. Vilken flashback!

Jag har alltid gillat att fylla år. Det kanske hänger ihop med att den 10e maj är ett så bra datum. Våren brukar vara i full gång, gökarna gal och svalorna har kommit och det finns gott om blommor att plocka och sätta i vas.

I år valde jag att resa bort, för att slippa kalas och uppvaktning. Inte likt mig, men vem har bestämt att man måste vara samma person hela livet?

Men barn och barnbarn ville ändå ha kalas, så i helgen var det fest. Den finaste festen jag kan minnas att jag har varit på!

Och vilka presenter jag fick. Av Odd fick jag ett nytt dragspel som jag länge drömt om men aldrig trodde att jag skulle få. En gammal gårdspump som jag annonserat förgäves flera gånger efter på Blocket, och som barn och respektive lyckats hitta. En fågelbok där man kan lyssna hur alla fåglarna låter!

Sen åt vi en riktig italiensk slow food middag med godsaker vi köpt med oss från Toscana; det var både antipasti, primo och secundo och 3 efterrätter.

Joar och Kristin, ni fattades! Men ni fanns i mina tankar.

Tiny har ett födelsemärke på höger tumme. Det är ett ganska stort smultronmärke, som sitter väldigt dumt över basen av tummen och en bit in på handflatan. Det syntes inte förrän hon var ett par dagar gammal, plötsligt en dag såg hennes mamma att tummen såg konstig ut. Nu har jag läst på nätet att precis så där beter sig smultronmärken. Det är ett nystan av blodkärl som är som störst när barnet är 3 – 4 månader, och som brukar ha bleknat bort helt efter några år.

Just nu är det väldigt besvärligt, för Tiny har hittat tummen och suger på den ofta och länge, naturligtvis just den tummen. Huden på smultronmärket är tunn och ömtålig, det går hål och gör ont, och mamma måste sätta på en bomullsvante. Inte roligt.

Hur gör man för att hjälpa henne hitta nappen istället? Varför finns det inga riktigt små nappar, där själva sugdelen inte är större än en bröstvårta? Stora L har försökt få Tiny att ta nappen sedan första dagen, men hon får bara världens kräkreflexer för att nappen är för stor. Produktutveckling, tack!

Lilla A föddes med ett likadant märke, fast lite mindre, mitt emellan ögonen på näsroten. Det är nästan helt borta nu. Jag saknar det nästan.

Lille L har en pappa som är datasnille. Jo, det är sant, jag säger inte så bara för att jag är hans mamma. När LifeStone en dag stod still och vår ordinarie datasupport gjort vad de kunde återstod bara att ringa store L.

Men eftersom det var hans tur att ta hand om lille L, och det var mitt i veckan, uppstod barnvaktsproblem. Vilken tur för mig!  🙂 Jag fick plötsligt två hela dagar tillsammans med världens gulligaste 3-åring! Vi läste Agaton Öman (han kan redan flera bokstäver!), hämtade skrindan och en massa sandleksaker i sommarhuset, lekte med lego, lekte med Sigge, plockade påskliljor, rullade köttbullar, lekte med lego, bakade bröd, rensade ogräs, städade lekstugan, spelade piano, sov middag, lekte med lego… Aldrig har väl 2 dagar gått så fort i ett så lugnt och trivsamt tempo.

Och alla paketen som tornat upp sig på LifeStone kom iväg till slut tack vare store L. Avgjutningar av små bebisars händer och fötter för nästan en halv miljon! Det var nog den trevligaste katastrof jag varit med om hittills. 🙂

Nu har jag fått blodad tand! Det här videoklippet är lite längre, men jag tycker det är hejdlöst kul. Lille L försöker lägga beslag på Sigges favoritfåtölj, och det blir en stunds Herre-på-täppan kamp. Gissa vem som vinner? 🙂

Lille L och Sigge har vuxit upp ihop. Sigge är en dansksvensk gårdshund som vi skaffade som 10 veckors valp i september 2008. Lille L var 1 år då.
Sigge har fått lära sig att alltid gå undan för lille L, fast vi har förstås passat på så att inte Sigge har blivit misshandlad i oförstånd.
Lille L älskar Sigge, och Sigge blir helt tokig av glädje när lille L kommer på besök.
Så här kul hade de i sandlådan.

Ibland när jag läser i bloggen vad jag skriver att jag tycker. Så märker jag att jag inte tycker så. (Fritt lånat av Nalle Puh 🙂 )

Det gäller till exempel mitt svar på förra Farmorsfrågan. När jag läser det nu så låter det så tillbakadraget och lite melankoliskt. Stämmer inte alls på mitt humör idag, efter en euforisk morgonpromenad med musik i lurarna och gps-tracking via Iphone fastspänd på armen. Solen sken, fåglarna sjöng och när jag gick stigen ner från Kattemyra fångade jag i ögonvrån några vita stänk under fjolårsgräs och björnbärsris. Just i södersluttningen där bäcken gör marken fuktig och berget fångar solvärmen. Vitsippor! Som jag har längtat efter de första den här våren.

Är det någon som kommer ihåg när snön försvann? Jag gör det inte, fast jag tittat i kalendern. Men det kan inte ha varit mer än några veckor sedan.

Idag ska jag öppna locket till sandlådan i trädgården, låta solen torka sanden och rensa bort gamla löv. Fylla på med nya, fräscha spadar och hinkar och andra sandleksaker. Nästa gång lille L kommer har han förstås med sig födelsedagscykeln med stödhjul. Men sandlådan har han säkert inte vuxit ur ändå.

Idag har vi varit på födelsedagskalas hos lille L. som fyllde 3 år. Bästa presenten var en riktig cykel med stödhjul som han fick av pappa. Vilken lycka när han upptäckte att han faktiskt kunde cykla på den!

Cykeln är begagnad och köpt i en cykelaffär med ett ovanligt bra erbjudande: Om du köper en ny cykel kan du lämna den i inbyte nästa gång du köper cykel, och få tillbaka hälften av det du betalade från början! Lille L:s cykel är en sådan som någon har lämnat i inbyte. Den kostade 600:- och verkade vara bra kvalitet, om än lite skrapad här och där, vilket ju inte spelar någon som helst roll. Den får ju snart nya repor!

Bortsett från födelsedagsbarnet och den fina cykeln så var det lilla Tiny som var den stora attraktionen. Hon var på ett strålande humör och gick från knä till knä och log som en sol mot alla.

Suck. Jag hade glömt hur det var. På söndag fyller lille L 3 år och vi är bjudna på bajskalas. Vi ska få bajstårta och bajsballonger och bajskorv med ketchup.

Undrar om det är lagom att ge honom en 3-hjuling i bajspresent?