Lille L är 2,5 år. Farmormor fyller 92 i mars. De träffas inte så ofta. Men på julafton satt de bredvid varann när vi åt julbord, och lärde känna varann lite närmare. Tycke uppstod, kan man väl säga. Farmormor är normalt ganska svårflirtad, men lille L vet precis hur hon ska tas. ”Du är bara min gamlafarmor” sa han, och vem skulle inte smälta som vax?

Sen visade min mamma ett trix där man viftar med fingrarna på ett lustigt sätt, och lille L kontrade med ett eget fingertrolleri. Sådär höll de på hela tiden, och fnissade och hade sitt lilla roliga ihop. Farmormor använde inte sin stränga röst en endaste gång. Lille L är en sådan som öppnar hjärtan och famnar. Hoppas han får förbli sådan, att inte skolan knycklar ihop honom!

Stora A. ringde för att prata lite julplanering. Det visar sig att lilla S (9 år) och lilla A (6 år) väldigt gärna vill komma till Flatön några dagar innan jul, för att få vara för sig själva med mormor och morfar.

”Det är så STORT och MYSIGT hos mormor, det finns liksom så MYCKET!” hade lilla S förklarat. 

Nu kommer jag plötsligt ihåg min egen mormors hus i Skåne. Jag minns massor av rum och mörka korridorer, verandor och branta trappor. Det kalla golvet mot nakna fötter när man måste upp på natten och kissa i pottan. Kalla, stängda finrum med bronsbyster, porslinshundar och röda plyschmöbler. Jag minns morfars stränga kontor med uppstoppade djur, rökpipor i ställ och brunt kandisocker på snöre. Särskilt minns jag lukten i köket på morgonen, av kokkaffe och varm vedspis. Jag minns hönsen som vi fick mata med gula majskorn.

Tänk, nu  är det mitt hus som skapar barnbarns minnen! Men så gammal är väl inte jag??

Önskelistor presenterades också. En  lång och en kort.

Överst på lilla S´s långa lista står det: Ett riktigt målarstaffli.

På lilla A´s lista står det bara: En flygbiljett. (underförstått till Thailand… 🙂 )

Kanske vill Tiny komma ut på Nyårsafton. Stora L tänker knipa isåfall. Som lärare vet hon att det skiljer ett helt läsår mellan den siste december och den första januari. Och dessutom – yngst i klassen – eller äldst i klassen!

Redan innan förlossningen förutser hon fördelar eller förtret 7 år framåt.

Min äldsta flicka A. är född på Juldagen. Jag var ung och oerfaren och tänkte inte på hur viktigt det är att tajma Födelsedagen rätt.  Till sladdisen J. hade vi lärt oss, och han är nu otroligt tacksam att ha födelsedag mitt i sommaren så han slipper alla hemska födelsedagstraditioner/trakasserier på högskolan. 😉

Jag betvivlar att Tiny är tajmad. Men jag vet att han/hon är otroligt efterlängtad och välkommen. Mormor och morfar blir dubbelt så viktiga den här gången, eftersom farmor och farfar befinner sig många hundra mil bort.

Äldsta barnbarnet Lilla S. går i en alldeles vanlig kommunal skola.

När hon bestämde sig för att hon absolut ville börja spela kontrabas och inget annat, fick hon låna en kontrabas av musikskolan. Utan diskussion. Jag förmodar att det var mest tur. Antar att det hade blivit nobben om hon velat lära sig spela harpa. Men i alla fall.

När jag var liten var jag TVUNGEN att ta pianolektioner för fröken Tillius en gång i veckan. Mina föräldrar var omutliga. Gud välsigne dem. Fast det hade varit roligare med gitarr.

När mina barn gick i skolan MÅSTE man spela blockflöjt minst ett år innan man fick börja med gitarr eller fiol. Det var en idiotisk regel som gjorde att många tappade sugen, bland annat mina ungar.

Stora J. är fortfarande arg för att vi inte TVINGADE honom att fortsätta i musikskolan. 🙁 Nu när han är vuxen vill han kunna spela efter noter. Han tycker vi var slappa som lät honom ge upp så lätt.

Om något år kanske Lilla S. blir lite trött på kontrabasen. Hoppas hennes föräldrar orkar peppa och stötta då. Att kunna spela ett instrument är lika viktigt som multiplikationstabellen eller rättstavning.

Jag tycker faktiskt det på allvar.