Är det väntan på besked som påverkar humöret? Kommer det glada beskedet och/eller refuseringen från något av de sju förlagen per post, mail eller telefon? Eller är det bara våren som gör att jag helst drar mig undan både sällskap och intryck? TVn är alltid avstängd hos oss när inte barnbarnen är här, men radions P1 står oftast på. Nu stänger jag av den också.  Jordbävning, krig och terror kommer in i köket och stannar sedan där, sätter sig i väggarna och i kroppen.

Eller är det Sofi Oksanens bok Utrensning som jag läste ut i natt och som är helt, helt fantastisk. Hur kan någon skriva så?

I lördags lämnade vi i alla fall ön och åkte till kryssarklubbsloppis i Långedrag. Jag gjorde världens fynd i en pappkartong under ett marknadsbord, ett komplett flaggspel i bomull. För 500:- blev det vårt, så nu kan vi flagga över topp med fullt ställ på min födelsedag i båten i Danmark!

Sen träffade vi alla fem barnbarnen, umgicks i solen på gården i Kungsladugård och jag gick med fyra av dem och köpte glass. Tiny höll mig enligt löfte i handen hela tiden. Hon gjorde höga skutt över spårvägsrälsen och tappade mössan hela tiden. Min mössa, sin egen hade hon glömt eller vägrade ha på sig.

Det är mycket vägra nu.

På kvällen var vi barnvakt hemma hos Mini och hennes syskon medan mamma A och P var på bröllop. Odd läste sagor för Mini tills han somnade. Det gjorde hon också, fast efter honom. Alla de tre minsta fick vattenkoppor efter påsk, vilket syns tydligt i Minis ansikte på den här bilden.

Lilla A och jag tog bilen till Hemköp och köpte lördagsgodis. Jag vågade inte fota hur mycket. Sen myste vi i stora soffan medan de såg på TV och jag läste boken jag fyndade på loppiset:  Medelhavet tur och retur av Lars Hässler & Marie Blomqvist.

När jag nu tänkt efter och mest minns allt det roliga som hänt, så kan jag nog inte klaga så värst över något svårmod 🙂

I lördags var vi bjudna på maskeradkalas till Göteborg. Lille L fyllde sex. Men på fredagkvällen ringde K och meddelade att han hade utslag på mage och rygg och hon misstänkte vattenkoppor. Gråt och tandagnisslan förstås, jämmer och elände. På själva kalasdagen var han översållad av prickar, ingen tvekan. Kanske hade han fått smittan av Tiny som blev sjuk efter påskkalaset? När han hämtat sig från besvikelsen över det uppskjutna kalaset fick jag en fin teckning.

Nyss kom en bild på en febrig och prickig Mini. Nu har alla barnbarnen haft vattenkoppor, skönt!

Men hur är det med föräldrarna? Pappa L ville veta, för att inte riskera att smitta ner J som är känslig för infektioner. Var sjutton är nu den där pärmen med vaccinationer och viktkurvor och datum för smakportioner och de små plastbanden från BB? Jag letade och letade och kände mig som världens sämsta morsa. Sånt där måste man ha ordning på, det är minimikraven.

Till slut hittade jag den. Men kan jag lita på mina mer än 30 år gamla anteckningar? Har Store J verkligen inte haft en enda barnsjukdom?

Nu har jag skickat iväg påskens porträtt av alla fem barnbarnen för utskrivning på matt fotopapper och canvas.

Är så nöjd med att ha hittat ett trick för att få dom att sitta stilla och se naturliga ut, på ett ställe där dagsljuset faller perfekt över runda kinder och kastar ett blänk i ögat.

Tricket? Nickelodeon i soffan i vardagsrummet. Det är banne mig värt hela TV-licensen.

73/365 foton. Tema: Filur

74/365 foton 2013. Tema: Förtjusande

Det finns två detaljer jag måste ändra lite på i mitt manus. Prologen och epilogen… Ann Ljungberg har påpekat att en del samband inte är riktigt tydliga. Om jag bara förtydligar ger hon grönt ljus för att skicka iväg till förlag.

Jag gör det i påsk, tänkte jag.

Nu är påsken nästan över, och fortfarande har jag inte öppnat mitt worddokument. Men det där förtydligandet ligger hela tiden och puttrar på i bakhuvudet, så jag antar att processen pågår ändå.

Under tiden har jag njutit av påsken och konstvandrat med mamma A. Vi prickade för tre olika ateljeer vi ville besöka. Fast vi kom bara till Ewa Evers i Bleket, där fastnade vi. Bilder därifrån finns i mitt fotoalbum på Facebook.

Med huset fullt av barnbarn har det givits tillfällen till fotografering också. Jag passar på när de sitter still i soffan i vardagsrummet och ser på TV. Ljuset faller in så fint genom fönstret.

Imorgon åker de hem till stan igen. Då ska jag sätta mig och skriva det sista. Jag ska bara åka iväg och hälsa på en tant som väver trasmattor först…

75/365 foton 2013. Tema: Blyg

76/365 foton 2013. Tema: Kavat

77/365 foton 2013. Tema: Lockig

Du som inte vill läsa om en perfekt påsk när alla är vänner, barnen är snälla, maten är god, alla hjälper till och ingen bråkar, du kan sluta läsa här. Jag vill i alla fall berätta lite kort, så att jag kan titta tillbaka och komma ihåg påsken 2013 den dagen jag själv är gamlamormor och har svårt med minnet.

I år var påskfamiljen 26 personer, och det var rekord. Nu ikväll säger vi till varann att det hade faktiskt fått plats 8 – 10 till. Det är lugnande, med tanke på att det förmodligen tillkommer både en svärdotter och ett antal småbarn till så småningom. Tricket är att ha buffé och flera mindre bord i olika rum och uppmana alla (utom gamlamormor) att cirkulera och byta plats varje gång man tar om av buffén. Då hinner alla prata med alla fast man är många, och det uppstår inte ”barnbord” och ”ungdomsbord” och andra begränsande konstellationer.

Som vanligt var det knytkalas, vilket hos oss innebär otroliga mängder mat eftersom alla gillar matlagning. Eftersom var och en tar med sig hem det som inte går åt, slipper vi ändå en massa rester. I år fattades den traditionella rökta skinkan och dito fårfiolen; rökmästaren var ju med mig i Berlin veckan före påsk och hann inte med. Så nu har vi lärt oss att det blir en lika lyckad påsk även utan dessa delikatesser.

Mamma 94 var äldst, och lilla Irma 2 var yngst. Båda var till sin fördel och charmade alla.

71/365 foton. Tema:Bjudning

Saknas på bilden ovan: Äggen, Janssons, pajerna, gratängerna, köttbullarna…

70/365 foton. Tema: Efter

Saknas på bilden ovan: Äggosten, björnbärssylten, chokladtårtan som E hade bakat.

69/365 foton Tema: Öppen

68/365 foton Tema Blött.

Det finns inget svårare. För det första är de aldrig stilla eller gör samma sak i två sekunder. För det andra är det alltid för mörkt.  Igår på thairestaurangen var rena mardrömmen.  Knappt ledljus.  Ingen påbyggnadsblixt i väskan, var tvungen att använda den inbyggda, det fulaste av alla ljus.

Ändå fick jag flera fina bilder på lilla Irma. Hon är extra söt – och stillsam – när hon är lite arg! Jag ångrar att jag inte fotade mer. Manuell inställning, 1/100 sek, 200 ISO, bländare 8.

67/365 foton 2013. Tema: Charmör

Våra tvillingar har blivit vuxna. 🙂 Yesss, we made it!!

Vi firade med middag på mysiga Moon Thai i Masthugget. Åtta vuxna och fem barn. Inte vilken restaurang som helst klarar den invasionen.

Vi fick vänta en hel timme på maten men det funkade ändå, det fanns mycket att titta på och många att leka med. Kusinerna gillar varann och är vana att umgås.

Mini hade en väldigt fin hatt som blev lite för varm… 65/365 foton 2013 Action

Så länge hon hade den på sig liknade hon ett litet lingon. 64/365 foton 2013 Accessoar. 

Innan vi körde tillbaka till vår ö fick vi middag hemma hos stora A.

Mini blev som vanligt jätteglad, vilket alltid känns lika underbart för farmor och farfar som inte träffar barnbarnen så ofta som vi skulle önska.

Tänk att hon kommer ihåg oss! Hon pratar bättre och bättre för varje gång nu, och har tålamod att lyssna på ”riktiga” sagoböcker. Snart, snart fyller hon tre.

45/365 Splittrat

44/365 Sammankomst

Man skulle kunna tro att fyra timmar på ett museum med tre barn är lite för länge.

Men ungarna ville inte gå hem!

Odd och jag firade februarilovet med en heldag tillsammans med Lilla S och lilla A och lille L. Först skridskor på Heden, och sen promenerade vi bort till Universeum. För mig var det premiär, har aldrig varit där förr.

Men det kommer att bli många fler gånger. Det kanske t o m är värt att skaffa årskort?

47/365 Gemenskap

39/365 Ekipage

40/365 Februari

41/365 Värme

42/365 Nyfiken

43/365 Intressant

45/365 Farligt

Jag har ingen konstnärsutbildning.  Är helt obildad i färglära, komposition och måleri. Men jag älskar att måla. Helgkurserna i skiktmålning i olja och under glas målning hos Ewa Evers i Bleket på Tjörn har varit skimrande paradisbesök. Att sitta på en egen plats i hennes fullt utrustade konstnärsatelje, och få instruktion och hjälp… Det går inte att beskriva hur mycket de där helgerna ger i form av inspiration och självkänsla. 

Sen kommer jag hem med mina halvfärdiga alster och har ingen susning om hur jag ska fortsätta på egen hand. Allt jag trodde att jag kunde är bortblåst. Det är knäckande, minst sagt.

På sistone har jag insett likheterna mellan att måla och att skriva. För jag kan ju inte skriva heller. Författare är ett yrke, precis som konstnär, och jag har ingen utbildning för det. Bara en stor kärlek till språk och berättande.

Det här porträttet av lilla S och lilla A började jag på för mer än ett år sedan, hos Ewa. Den har stått på staffliet sen dess, jag passerar den varje dag på väg till badrummet. Den är bara halvfärdig och allt jag ser är fel och brister. Häromdagen bestämde jag mig för att våga fortsätta. Det sammanföll med en skrivkris, när jag tyckte att mitt 500+ sidiga romanmanus är skräp och nonsens. Jag mindes Ewas råd: ”Våga låta målningen nå botten!”

Efter att ha flyttat på näsor, munnar och ögon och gjort diverse andra ändringar var jag klar med akrylskiktet men långt ifrån nöjd, och mailade desperat över en bild till Ewa. ”Vad ska jag göra nu? Shumra med zinkvitt eller svampa med vit akryl?”

”Jag skulle svampa”, svarade Ewa. ”Sen ger det sig.”

Just så. Ge inte upp. Jobba på. Så löser sig resten. Precis så är det med skrivandet också.

I helgen blir jag klar med första redigeringen av hela manuset. Sen är det dags för finisheringen.

39/365 foton 2013. Tema: Barn. Lilla S och lilla A är inte alls nöjda med porträttet. De tycker att de ser ledsna och fattiga ut. Men mitt inre öga ser två små prinsessor, den ena med silverschal, den andra med guldschal. Allvarliga, iakttagande, kloka.