I en solig bergssluttning vid foten av Kvarnberget, med utsikt över Flatö slätt, reser sig nu ett nytt hus. På stigen framför huset har folk passerat i hundratals år. Barn på väg till skolan, kyrkfolk på väg till kapellet och bönder på väg till kvarnen. Här förbi går genvägen ner till Svarteskärs brygga och har så gjort i urminnes tider. Från och med nu klättrar det ett nytt hus i det branta och otillgängliga berget, likt ett svalbo skyddat för alla vindar utom den från söder och med fri himmel från soluppgång till solnedgång.

Det känns högtidligt, nästan som när ett nytt barn har fötts. Så många liv och historier som det här huset kommer att innehålla. Så många förväntningar som redan finns inbyggda i det där skelettet av doftande virke. Det kommer att finnas kvar när jag är borta. Jag hoppas att stora A med familj ska bli väldigt lyckliga där.

Jag vet att det finns många som flyttar från det ena huset till det andra, renoverar och säljer och börjar om. Det är inget för mig. Vi byggde vårt hus  för över 30 år sedan med hjälp av lokala snickare och hemgjorda ritningar och det saknas fortfarande lister på vissa ställen i källaren.  Det blir aldrig färdigt utan förändras ständigt.

Precis som en levande varelse.

Store L och Odd har lagt ner mycket jobb i helgen på att isolera motorhuven till båtmotorn. Store L mätte med sin Iphone-app att ljudet under kapellet när man kör är 93 decibel. Det är det enda vi är riktigt missnöjda med med Tumlaren, att motorn väsnas så.

Efter en massa jobb, isolermaterial och silikongjutning minskade oväsendet med 2 decibel…

Nåja, det finns ju öronproppar. Och i sommar ska vi sätta på masten. 🙂

Vi körde en liten tur genom  Nordströmmarna bort till Bassholmen,  sen vände vi. Kallt och blåsigt är vad man kan säga om hela helgen. Men lille L har varit som en uppdragen fjäder ända sedan han kom i onsdags. Gungat, hoppat studsmatta, busat med Sigge, kört traktor med farfar.  Efter fem dagar här vill han inte åka hem till  stan igen. Det värmer farmorshjärtat 🙂

På bryggan fick jag en bra bild till Veckans Fotosöndag, där temat är ”hopp”.

Idag har jag haft en akut barnbarnsdag. Lille L kunde inte vara på dagis och pappa L kunde inte vara borta från jobbet. Alltså fick lille L vara hos farmor på jobbet. Det gick mycket bra tack vare att jag skulle göra en sak som han tyckte det var roligt att hjälpa till med. Inte så länge visserligen, men en god stund i alla fall. Och därefter och dessemellan var han sysselsatt med att rita teckningar eller spela spel på min Ipad.

När Odd kom hem flyttade vi den senaste tackan som lammat ner till de andra fåren på sältan. Nu är det bara en tacka kvar som är instängd i väntan på att lammet ska komma. En förstföderska som vi inte vill släppa ut olammad i hagen där man inte kan ha så bra uppsikt.

Det är underbart att ha barnbarn på besök, men jag blir påmind om hur påfrestande småbarnsåren var, och inser varför jag inte precis var den perfekta modern. Allt jag ville göra och aldrig hann, allt det där som gnagde i bakhuvudet och hindrade närvaron i nuet. Man hinner ju bara klä av och klä på, laga mat och plocka bort, övervaka alternativt delta, sno åt sig lite vila eller egen tid medan något pågår på TV. Då och då kasta i sig själv mackor och kalla makaroner och vad man hittar i kylskåp och skafferi. Sen när man har nattat och läst och sjungit och nästan somnat själv bredvid är man ju helt utpumpad. Allt man orkar då är att slänga sig i en fåtölj med chokladkakan man gömt längst bak i köksskåpet. Och ett glas rött, om det råkar vara fredag eller lördag.

Nu är klockan 22 och jag som hade tänkt hinna skriva på min roman. Men mina krafter räcker bara till lite kravlöst babbel i bloggen. Nej, jag klagar inte, jag säger bara att jag förstår precis hur det är att vara småbarnsförälder. Det är ett under att mina fyra barn blev såna fullkomliga personer med en sån disträ, frånvarande och stressad mamma som jag måste ha varit.

Tur att det har varit skitväder idag. För jag har bakat en stor del av dagen. Två satser surdegsbröd. Imorgon är det femårskalas i Göteborg. Lille L ska firas med dunder och brak och Darth Waderkalas. Man ska klä ut sig är det tänkt. Pappa L och mamma K har hyrt en lokal i två timmar och bjudit Alla. Dagis, kusiner, kompisar. Farmor slipper klä ut sig har jag bestämt. 

– Posted using BlogPress from my iPhone

”Djuren gör precis som vi, fast utan all ceremoni.”

Är det ett citat från Tage Danielsson? Påsklovsutflykten med lilla S och lilla A till Borås Djurpark var ett infall som dök upp i Odds huvud igår. Det här citat dök upp i mitt huvud just nu. Det är väl aporna som inspirerat förstås. De är roliga att titta på, men väldigt äckliga också, det går inte att komma ifrån… Sådär gör väl ändå inte vi?

Efter fyra timmar och ca 1000 kr fattigare hade vi i alla fall haft en väldigt lyckad dag och jättefint väder. Massor av djur på nära håll, och söta djurungar. Men hur har folk råd? Det var fullt av barnfamiljer i parken och fullt på restaurang Savannen där maten var jättegod men inte särskilt billig. Det kanske finns nån sorts rabattkort? Hoppas det, för det var som sagt en väldigt stor, innehållsrik och välskött park, med vänliga djurskötare och bra stämning. Jag tyckte bara synd om leoparden som verkade rastlös i sin inhägnad, annars brukar jag tycka synd om alla djur i djurparker. Jag tog massor med bilder och det var verkligen svårt att bara välja ut dessa. Lejonen var också underbara, och tigrarna, och björnarna. Och lodjuret!

 

 

 

Vi har haft fint besök hela helgen. Lille L och Sigge ser till att det inte blir en tyst eller trist sekund, de leker och busar oupphörligt. Jag har svårt att landa efter veckorna i Las Palmas, blir rastlös och retlig när jag inte kan planera dagen precis som jag vill… Det låter ju inte klokt, jag hör det själv.

Men på tre dagar har jag varken motionerat eller skrivit en enda rad. Det blir inte av, jag hittar inte utrymme. Jag bakar bröd, rensar rabatter, läser lite, sparkar lite fotboll, packar upp, öppnar post, vilar en stund, åker och handlar lördagsgodis med lille L… vips så är dagen slut!

Jag vill ha tillbaka mina fasta rutiner och långa dagar!

Här sitter jag och tårarna rinner nerför kinderna – jag vet ju precis hur det känns att ha fött en prinsessa, har ju gjort det två gånger! <3  Hoppas, hoppas att det finns någon i den kungliga familjen som har vett på att göra fot- och handavtryck så tidigt som möjligt! Jag gjorde det redan på BB med mina barnbarn och det är både mina och barnens finaste bebisminnen. Så här kommer en länk som tips till mormor eller farmor: www.lifestone.com

Och här kan ni se den lyckliga pappan berätta i TV: http://www.dn.se/nyheter/sverige/kronprinsessan-victoria-och-prins-daniel-pa-forlossningsavdelningen

Om några dagar fyller hon ett år. I min bilddatabas har jag 441 foton som jag har tagit av henne under året.

Men då är det bara de foton jag har behållit. I själva verket har jag knäppt flera tusen.

Ibland kan jag få ångest över alla fantastiska porträtt på barnbarnen som ligger gömda i min dator och som kommer att stanna där. Aldrig framkallas på papper eller canvas, aldrig hamna i en fotobok. Det är lite grann förbannelsen med digitalkameran.

Frusna ögonblick av fullkomlig skönhet. Som det här porträttet av Mini som jag tog igår, i eftermiddagsljuset från fönstret hemma hos mamma A. Mini hade ett litet hårband som hon tuggade på, vi tog ifrån henne det och lät henne spana efter det. På så vis fångade jag den här blicken och hennes fina leende.

Men det är bara en av 54 bilder från samma tillfälle… Jag behöver en sån där klocka som store L önskar sig i födelsedagspresent, en som går baklänges.

Imorse var det -13 C. Det hjälper inte att tänka positivt, jag bara hatar kylan. Lille L var ute en liten stund med farfar och åkte pulka, och kom tillbaka med eldröda kinder. Jag gick en kort promenad i solen på eftermiddagen och fick ont i ögonen, trodde de skulle frysa bort. Jag vet att -13 C inte är någon kyla att gnälla om. Och jag har njutit av snö och vinter förut i mitt liv. Men de senaste åren har något ändrats, och det känns bara som om det gäller att härda ut från oktober till maj.

Hela dagen har vi målat och snickrat, ett blommigt flygplan till exempel. Vi har också skypat med Tiny och spelat Skitgubbe. Lille L har försökt lära mig poker. Och jag har fotograferat rimfrosten på insidan köksfönstret och gjort om den till sjögräs i Lightroom.

35/365+1 foton 2012. Tema: Grönt