Så här gillar jag vintern. På bild med glada barn. Lilla A delar Minis allra första upplevelse av att åka pulka.

Ja, ännu bättre hade förstås varit om jag själv hade varit med, istället för att stora A skickade bilden på mobilen.

Men jag fanns ju i deras tankar just då, det är också stort! 🙂

I senaste numret av M-Magasin finns en intervju med mig på sidan 48. Häpp… den hade jag helt glömt, det var så länge sedan den gjordes. Men den blev helt OK, som tur är.

Tiny fyller två år. Det firades med stort kalas och en magnifik Nicke Nyfikentårta som pappa N jobbade med hela lördagen. Plus en massa köttfyllda piroger, vegetariska proger (sambozas) och en jättelasagne.

Nr8/365+1 foton 2012. Tema: Tårta

Posted using BlogPress from my iPhone

Vi har varit i stan och ätit middag i Majorna. N hade lagat en fantastisk kulturkrock mellan lamm från Flatön och kryddor från Etiopien.

Mamma L berättade om dagens besök på Systemet. Tiny på sitt allra värsta humör skriker och hötter med näven åt hela kön med överlastade nyårsfirare: ”Nej! Ajja baja! Ajja baja!”

Vi får gott om trotsdemonstrationer under middagen. Efter flera dagars pärs med förkylning, hög feber och krupp  och två akuta läkarbesök är alla medel tillåtna för att truga i sjuklingen mat. Hon äter pasta och kexchoklad framför Pingu och mamma L har till och med tillfälligt gett upp kampen om att avsluta amningen innan 2-årsdagen. Det blir för stora strider, för mycket gråt och hostattacker. Inget hjälper, inte ens aloe eller senap, Tiny stryker bara bort det med handen, säger ”Äckligt!” och snuttar i alla fall.

Middagsfrid råder. Sigge väntar under bordet på att något ska trilla ner från tallriken.

Idag skulle jag ha hämtat lille L i stan. Han skulle ha fått en extra jullovsdag hos farmor och farfar, och store L skulle ha fått en sista effektiv arbetsdag före ledigheten utan att behöva tänka på dagishämtning.  Men, men. Istället blev det frossa och feber och ont i halsen. Först lille L och sedan hans pappa. 🙁

Hoppas de kryar på sig till imorgon och kan ta sig hit. Annars får jag köra sjuktransport.  Bara lille L blir tillräckligt frisk för att umgås och fira jul så får väl hans pappa stoppas ner i någon säng och bli ompysslad.

Imorgon kommer Tiny med mamma och pappa från Göteborg också, och store J från Kalmar. Gamla sommarhuset är uppvärmt och väntar på dem. Här hemma är redan bäddat i varje vrå eftersom Stora A med familj kom idag på eftermiddagen. Vi har också hunnit köpa gran, bära in den och klä den.

Nu blir det full fart i tre dagar. Stoj och skratt, jage genom huset, upp och nerför trappor och ut på altanen och en överlycklig Sigge som trissar upp allting ännu mer. Mat och prat och spel och promenader. Diskmaskinens trevliga brummande utan avbrott. Barn överallt och hela tiden. Inget gräl och bråk, det är det märkvärdiga, kusinerna är aldrig osams. OM någon skriker ilsket är det Tiny som inte får sin vilja igenom.

Lika plötsligt som julkaoset drabbar huset, lika plötsligt upphör det. Inom loppet av ett par timmar på Juldagen förbyts den glada kakafonin mot ödslig tystnad. Då känns det riktigt tomt ett tag, innan man vänjer sig. Det är stor skillnad på att bara vara två personer och att vara en familj på tretton.

Just nu är det många som säger Ja till att titta på Nobelfesten, men jag tänker njuta i min skrivhörna istället. Hela dagen, ja ända sedan igår har jag känt ett magsug efter att få stänga dörren, sätta på hörlurarna och ge mig in i min hittepåvärld igen. Det är så himla spännande att se hur karaktärerna jag har uppfunnit utvecklar sig. Jag använder författarcoachen Ann Ljungbergs 365 frågor för att ta reda på vilka mina romanfigurer egentligen är. I fredags fick min huvudkaraktär försöka svara på frågan om det finns något ansvar hon har tagit på sig som hon egentligen inte mäktar med, och hur hon hanterar det. Jag satte klockan på 15 minuter och försökte skriva ner ett svar. Efter det kände jag henne lite bättre.

Men jag bestämde mig redan i torsdags för att säga Ja till att vara riktigt närvarande fredag och lördag, njuta av nuet och inte längta någon annan stans. Det är nämligen alltför lätt hänt, hur trevligt man än har, att låta tankarna flyga iväg till någonting annat längre fram, längre bort. 

I fredags kväll var det 40-årsjubileum, jag träffade 20 av klasskamraterna i avgångsklassen på Journalisthögskolan i Göteborg. Flera av dem är kända medieprofiler. Mysige Ola Magnell blev känd inom ett helt annat område och har ända sedan den tiden han sjöng för oss på våra fester varit min store idol när det gäller låttexter. Han är en helt magisk poet och låtskrivare, det är så synd att han lagt gitarren på hyllan men tur att han ändå faktiskt gett ut 12 skivor. Jag kan nästan varenda text utantill (Obs överdrift!) Lyssna till hans låt Pappa! och gråt!

Min förste pojkvän Torbjörn blev inte alls känd men väldigt lyckad ändå, och det kändes himla härligt att få krama om honom igen. Jag förstår fortfarande att jag föll för honom i gymnasiet. När han sökte till Journalisthögskolan gjorde jag det också. När han började på reklambyrå gjorde jag det också. När han fick barn fick jag det också 🙂

Idag var det ett annat sorts roligt kalas, min lillasyster (man slutar aldrig vara storasyster) fyllde 60 år och nästan hela släkten hade samlats. Mamma 92 höll tal och alla hennes barnbarn och små barnbarnsbarn kryllade omkring och somliga gick från knä till knä.

Själv matade jag lilla Mini med vispgrädde och hallon medan jag snusade i hennes mjuka hårfjun. (Tiny snart 2  får jag nästan inte röra just nu. Allting är NEJ! Fast jag fick en puss i nåder till slut.)

PS. Lyssnar just nu på Guldkorn av Ola Magnell och får mäktiga flashbacks inför den ena låten efter den andra. Det här till exempel ur Rulltrappan: ”En boning i sig själv, måste man ha!”

Nr 304/365 foton 2011. Eget tema: Undran

Dagen började tidigt, med Mini på köksgolvet medan jag meckade söndagsfrukosten. Man vill ju gärna samla pluspoäng. Därför blev det bacon och stekt ägg och nybakat surdegsbröd och jordnötssmör och you name it…;-)
Sen blev det ponnypromenad igen, och lunch och målning och… plötsligt är det söndag eftermiddag och vi är ensamma igen. Endast diskmaskinens eviga brummande hörs.
Det oroar mig lite att jag blir så trött efter en helg med barn och barnbarn. Vad är det som händer med en egentligen, hur blev jag så beroende av tystnad och egentid? Jag som hade hur mycket energi som helst och stod mitt i stormens öga med barn och jobb och hästar och höns och jordgubbsodling. Jag håller väl inte på att bli gammal?

Lilla S och lilla A invigde genast stora ritbordet i min nya atelje. På Inex  (världens bästa och mysigaste butik för konstnärsmaterial ligger i Göteborg) i veckan köpte jag oljepastellkritor, färgpennor och stora härliga ritblock. Så mysigt att vi kan sitta tillsammans och måla!

Efter Poppers Pingviner (underbar film, A och jag grät floder) bowlade vi först på Valhallabadets sporthall och sedan fortsatte vi till Världskulturmuseet vid Korsvägen, som hade en utställning om våra sinnen.

Nu är jag hemma på Flatön igen, helt färdig men mycket nöjd med min heldag med barnbarnen.

301/365 foton 2011. Tema: Uppåt väggarna

300/365 foton 2011. Tema: Liggande

– Posted using BlogPress from my iPhone