Idag kom ett väldigt spännande paket med posten, nämligen den första delen av Farmorsbloggen som bok! Den rymmer alla inlägg och bilder från julen 2010 till och med juni 2011. Jag beställde den från Blurb, och det var en hel del pyssel. Men det var det värt! Det  blev 106 sidor av de där sex månaderna. Sammanlagt kommer jag att ha fem sådana här böcker i bokhyllan när jag är klar med de 2,5 år jag har bloggat hittills. I fortsättningen tänker jag göra en sån här bok varje halvår, inte vänta så länge tills det blir så mycket jobb att ställa samman inläggen. En bok kostar runt 45 USD  – få se vad blir det… ca 300 kronor. 

Redan nu, när jag bläddrar och läser bara i den här boken som är skriven för mindre än ett år sedan, märker jag hur både bloggen och jag själv förändrats. Och hur mycket som har inte hänt i familjen sen bloggen startade 2009. Två nya barnbarn har till exempel fötts.

Nr 9/365+1 foton 2012. Tema: Arrangerade.

Sådana här kollage gör jag busenkelt direkt i min Iphone med appen Photogene2.

Dagens ödikt copyright Katinka Bille Lindahl

Nr 6 av 365+1 foton 2012. Tema: Njutningsbart

I över 30 år har jag bott på Flatön och har aldrig vandrat Husebyleden på Orust. Man kan känna sig skamsen, eller man kan känna sig lycklig över att inse vilka underbara naturupplevelser som väntar. Jag väljer det senare.

Hit kommer jag att återvända med kameran alla årstider.

Den här bilden passar fint att illustrera temat: Rörelse i Fotoutmaningen 365+1 foton 2012. Det är min bild nr 5 i år.

Ja, hur vill jag leva under året som ligger framför mig?

Igår gick jag igenom alla blogginlägg från det första året jag bloggade, hösten 2009. Den hösten jag blev sjukskriven för utmattningssyndrom. Gick i väggen som det heter. Flera månader låg jag i soffan framför brasan i uterummet.

Från ett inlägg i september 2009 hittar jag några ledord som passar väldigt bra för mina nyårslöften inför 2012. Först hade jag tänkt formulera mål för vad jag vill göra. Så och så många ord ska jag skriva varje vecka. Så och så många mil ska jag jogga.

Men det här målet är mycket bättre:

Under 2012 vill jag vara: Avstressad. Skapande. Glad. Fri. Älskande. Nära havet.

Det här är inte jag. Det är en glad kvinna på en liten ö i Kroatien som jag reste runt på i april förra året. Fast jag inte förstår kroatiska vet jag precis vad hon ville säga.

Titta så fantastiskt vackert! Bilderna av årets fyrverkeri i Lysekil är tagna från  fiskhamnen nu ikväll klockan 17.00 På kameran satt mitt 18 – 200 objektiv. Bländare 11, slutaren stod på bulb så tiden varierar, ca 5 sekunder på varje tror jag. Jag hade förstås stativ och fjärrutlösare. Allt detta hade jag inte listat ut av mig själv, jag hade fått exakta instruktioner från Carlboms Fotoblogg, en fotokompis från Twitter.

Nästa år ska vi vara ute i bättre tid, nu blev det panik, fyrverkeriet startade innan jag haft tid att justera stativet så kameran blev inte riktigt rak och jag blev tvungen att beskära fyrverkeriet för att itne horisonten skulle luta. Om ni förstår vad jag menar.

Men jag är grymt nöjd med mina första fyrverkerifoton. Och med vår nya nyårstradition. Nästa år tar vi med oss fika. Hela Lysekils befolkning var på plats, det kryllade av folk överallt i mörkret och trafiken ut ur stan efteråt var lika tät som när Rocktåget var i stan. Det är tydligen bara vi som inte fattat förrän i år vilken stor attraktion nyårsfyrverkeriet i Lysekil är.

Konserten Jul i Folkton med Ale Möller, Sofia Karlsson med flera går in på sitt sjätte år. Vi upplevde den förra året. Vi kommer att vara på plats i Konserthuset nästa år också. Längtar redan till dess. Upplevelsen går inte att beskriva och bilderna gör den inte rättvisa. Jag tog med mig 60mm objektivet eftersom det är hyggligt ljusskarpt, använde stativ och pressade ISO så mycket jag vågade. Jag stod längst framme vid scenen hela tiden och tog över 200 bilder. Men nöjd är jag inte ens med de här tre.  Pressfotografen som stannade tio minuter och plåtade hade ett monsterobjektiv som han dessutom handhöll. Förmodligen kostar det sådär 30 – 40 000:- Man kan inte önska sig allt…

Stora salen var helt fullsatt. När vi satte oss på våra platser hojtade någon glatt åt oss från bänken bakom. Vännerna Anders och Anette från Flatön!

Vi vacklade ut från konserten mjuka i hjärtat och åtminstone jag med tårdränkta kinder. Det finns inget så välgörande för själen som bra musik.

Trollkarlen med sin mandola – ett av de +20 instrument han spelar.

Sofia Karlsson. Alltid på topp.

Riktigt härligt irländskt tunggung. Förresten – om man skriver Jul i Folkton i Google translate så översätts det med Christmas Heavy Metal!! 🙂

Tomas från Brömssen var gästartist. Göteborgs mest älskade?

Mitt bidrag till veckans Fotosöndag. Temat var ”Glitter”.

OBS!  Information till känsliga: Vi hade väldigt kul när jag tog den här bilden i lördags, innan monsterförkylningen gick till attack. Store L och hans E ordnade min uttänkta scen tack vare styrka och vighet. Bilden föreställer E som lyfts av store L, rygg mot rygg. Fast allt det där ser man förstås inte på bilden, den är starkt beskuren… Bilden, som jag kallar ”The Letter” är mitt bidrag till fotoprojektet Fotosöndag, där temat denna veckan var ”film noir”.

313/365 foton 2011. Eget tema: Film Noir

Undermålning på glas kallas tekniken som Ewa Evers har utvecklat till fulländning under många år. Det är andra eller kanske tredje gången jag deltar i hennes speciella glasmålningskurs. Vi är sju deltagare, fler får inte plats i ateljen i huset på Bleket.

Det är svårt att beskriva vad en sån här helg gör med en. Det är dels som meditation, där man helt sjunker in i sig själv och allting runt omkring försvinner. Samtidigt är det väldigt intensivt för man måste vara så uppmärksam hela tiden och kan inte göra någonting av gammal vana. Ewa går igenom olika tekniker och ger oss uppgifter.

Idag har vi målat kyrkfönster och ikoner. Det är märkvärdigt hur olika resultat det blir, fast vi alla har samma färger och material och i stort sett samma mönster.

”Det är som med rösten”, säger Ewa, ”Den är också alldeles personlig och inte likadan som någon annans.”

Varför är det så svårt att gilla sin egen röst och sitt eget uttryck? Varför är det så lätt att snegla på grannens målning och tänka:” Guuuud, så snyggt, sådär blir det aaaldrig för mig!”

En bra dag börjar med att man vaknar frisk och varm i en skön säng och kan äta frukost.

Just nu läser jag flera olika böcker samtidigt om hur det var  att leva i Bohuslän på 1800-talet. Jag som aldrig har varit det minsta historieintresserad har blivit en besatt storlånare på biblioteket i Henån. På avdelningen för Bohuslän finns skildringar av vardagslivet bevarade, bland annat hittade jag boken ”Brev i Bohuslän berättar” av Johan Pettersson. Vad sägs om det här brevet inför en människoauktion i Tanum 1877:

”Brev till kapten J.P Johnsson i Kärra, den 29/19 1877. War god gör mig den tjensten inropa för min räkning ett wallhjon, helst pojke…”

Den här boken är rena guldgruvan om man vill komma människorna för 150 år sedan in på livet. Den är också bra för perspektivet på vad som är en bra dag. Jämfört med hur man hade det på den tiden är alla mina dagar väldigt bra.

Det nyvaknade historieintresset beror förstås på romanen jag drömmer om att skriva. Drömmer och drömmer förresten, varför är det så lätt att förminska sig själv? Jag har ju handlingen ganska klar för mig och skriver oftast något varje dag.

Idag hände något extra roligt för en linslus som jag. Det kom ett mail från M-Magasin som ville ha en nytagen bild för en intervju i tidningen. Helst en bild där jag målar eller joggar. Så här blev resultatet, jag tog bilden med självutlösaren på kameran. Lite roligt att min tröja matchar rosetten på porträttet, och att vi båda har vit spets runt halsen!

305/365 foton 2011. Tema: Fotograf.