Det är den tiden nu, när såna här varelser hittar in i huset. Flera gånger i veckan får jag lyfta ut någon från köket eller uterummet.

Den här tjusige besökaren placerade jag på en handskuren kinesisk ask, bara för att färgerna var så otroligt vackra ihop.

Igår flydde vi nymålade sovrumsfönster och bodde i båten över natt. Vi har ett fint litet favoritskär bakom Björnholmen.

Vi pratade om rundvandringen tidigare på dagen på Hallberg Rassy varvet i Ellös, där vi bl a såg segelbåtar för 20 mkr under tillverkning.  Vad är det för människor som har så mycket pengar? Är de lyckligare än vi? Skulle vi vara lyckligare än vi är nu, om vi kunde köpa en båt för mer blygsamma 2 miljoner? Om vi kunde kasta loss från vardag och besparingskrav och göra precis vad vi ville?

Såna där diskussioner är intressanta. Det finns ju undersökningar som visar att folk blir lite lyckligare ett slag om de får en massa pengar. Lottomiljonärer till exempel. Men efter ett tag är de tillbaka på sin normala lyckonivå.

Det är varmt i havet igen, nästan 19 C. Vi simmade en lång stund och sen lagade vi mat på spritköket och softade i sittbrunnen medan regnet smattrade på kapellet, var och en med sin favoritlektyr. Dvs jag med Digital Foto och Odd med en vetenskaplig rapport som måste bli klar. Vi kanske skulle ha varit något lyckligare i en lite större båt där man sitter lite bekvämare, men säker är jag inte.

Bilderna är från imorse, strax innan vi lämnade skäret. Paret i tvåmastaren som mötte sälen såg den inte.  Om man har en sån där stor båt att hålla reda på hinner man kanske inte lägga märke till sådana små detaljer?

Vad är jag nyfiken på? Mest av allt och alltid är jag nyfiken på andra människor. Varje gång jag är i stan (Göteborg) glor jag intensivt och ogenerat på folk. Mina barn tror att det beror på att jag bor på landet och inte ser så mycket människor i vanliga fall. Men det är inte hela sanningen. Jag är helt enkelt väldigt nyfiken på hur andra människor är. Hur de bor, hur det ser ut i deras hem, vilka relationer de har, vad de pratar om, vad de jobbar med.

Men jag är nyfiken på avstånd, vill helst bara iaktta och lyssna, utan att märkas.

På fester, sammanträden och andra tillfällen när man förväntas umgås och prata tröttnar jag fortast av alla och måste dra mig undan för att vila och vara själv.

Inte konstigt att jag älskar Facebook, Twitter och bloggvärlden där man bestämmer själv när och hur ofta man ”träffas”.

Det kanske finns en diagnos? 🙂

Hur som helst så har jag förlikat mig med att det är såhär jag är. Nyfiken på folk men inte så sällskaplig.

Den här glada familjen fångade jag med kameran på en restaurang i Paris, på kursen i Street photography med Marcus Johansson . Hur tror du att de hänger ihop? Visst är det väl farfar, pappa och sonson? Undrar vad de firar?

I torsdags kväll tog vi Tumlaren och körde rakaste kursen till Käringön där man såhär års faktiskt får plats i gästhamnen, om än på utsidan bryggan. Och vem träffade jag där, som ett spöke från mitt gamla liv, om inte fotografen Henrik Dahlman ! Titta på hans underbara bilder från bl a Käringön, det är nästan så man får lust att hänga in sin egen kamera i garderoben… Men nej, alla kan inte vara bäst, det räcker bra att ha roligt när man fotar!  Henrik är hamnvärd på Käringön och berättade att han planerar fotokurser för företag där ute. Gissa om jag tänker anmäla mig direkt!

Fredag natt låg vi i Mollösunds gästhamn, lördag natt i naturhamn på västsidan av en liten ö längst ut mot horisonten. Det var äventyrligt men underbart, så kan man bara förtöja om man litar på att vinden ska hålla sig svag och ostlig.

När jag var tillbaka på jobbet  i morse kändes det som om jag hade haft en hel veckas semester. Nu är det bara +17 C  i havet. Det gäller att ta vara på det sista av sommaren.

Här kommer ett gäng bilder från båtutflykten, jag måste ju komma ikapp i 365 Foton! Idag borde jag egentligen vara uppe i bild 227.

Vad är du nyfiken på?

Lille L har fått en hel bok med tatueringar av pappa L i belöning för att han varit duktig. Ungefär en gång i timmen idag har han kommit och bett om hjälp att klippa ut och limma fast något nytt konstverk. Men vi har hunnit spela kubb och plocka svarta vinbär också, innan det var dags för dem att resa hem till stan igen.

Den här helgen har gått så fort. Underbart är alldeles för kort. 

Minstingen som läser i Kalmar och som vi träffar så sällan har också varit hemma och hälsat på med sin flickvän J. Nu är de på väg tillbaka hem till sig tvärs över landet i en liten plåtlåda, han ringde nyss och berättade att det var stopp i trafiken pga en älgolycka. Usch! Jag försöker mota bort söndagsvemod och svart oro genom att titta igenom alla glada bilder från helgen.

 Bara 4 år, och kan redan skriva FARMOR och rita ett hjärta. Samt en båt med fyra stora motorer.

Tre veckor utan träning nu. Förkylningen som Lille L hade med sig däckade mig helt med hosta och melonhuvud. Men nu är jag frisk och måste hitta min rörelseglädje igen. Fast tanken på att springa 7 km är helt omöjlig.

Odd låg med huvudet nere i båtmotorn igen vid Ängö brygga, så jag tog Sigge med mig dit på en kvällspromenad. Det är lättare att komma iväg om man har ett ärende. Ett kvällsdopp i Nordströmmarna får man inte missa när sommaren är såhär underbar och vattnet +21 C. Kvällssolens sista strålar når precis till bryggan där vi har vår båt.

På vägen gick vi förbi kossorna som ska bli Kaprifolkött så småningom. Kameran var förstås med, den går jag nästan aldrig utan.

Här är i två riktigt fina bilder från Krokstrandsfestivalen. Gruppen heter Swing Tarturo och var höjdpunkten, i alla fall enligt oss. Elin med cellon (eller är det en kontrabas?) vår absoluta favorit. Deras sida på Mypace hittar du här. De spelar på två ställen i Göteborg i augusti, se dem om du kan!

Nu har jag över 9000 bilder i min Bildbank. Och den bildbanken rymmer bara 2 års fotograferande. Jag skulle kunna sluta jobba och bara sitta med mina bilder på heltid. Göra fotoböcker till barn och barnbarn, fördjupa mig i alla dvdskivor från Moderskeppet, fylla väggarna med förstoringar.

Eftersom jag har ett jobb att sköta och ett liv som mamma, mormor, farmor och fru också, så hinner jag knappt titta ordentligt på alla bilder. Det viktiga är ju trots allt att leva det riktiga livet. Hur ska det annars kunna bli några bilder? 😉

Vad var du bra på en gång, som du har glömt bort?