Rom, Hanoi och Lysekil. Efter mycket funderande fram och tillbaka har jag bestämt mig för vad jag ska svara på frågan: ”Vilka 3 städer (utom din egen) gillar du bäst?”
Det skulle ta alldeles för lång tid att motivera varför. Men kameran är en viktig anledning förstås. Lysekil blir jag aldrig trött på, och det gäller alla årstider. Rom och Hanoi drömmer jag om att resa tillbaka till. Nästa gång vill jag stanna länge, fotografera utan tidspress och vandra vart jag vill alla tider på dygnet.
Städer är som människor, unika och individuella. Montreal hittills känns som en korsning av Kalmar och New York. Vänligt och mysigt men med mörka, farliga djup. Kreativt och mångkulturellt men inte utan offrade själar.
Imorgon reser vi till Montreal för att vara med på ett jättebröllop och träffa Ns föräldrar för första gången. Vi reser tillsammans med mamma L, N och Tiny. Mamma A med barn flyttar in i huset på Flatön och startar sitt sommarlov på tisdag. Duktiga barnbarn kommer att vattna tomater och gurkor i växthuset och plocka in pioner i vas. Sigge kommer knappast att få tid att längta efter husse, det blir full rulle och massa roligt bus hela dagarna.
Jag tänker inte klaga, men önskar ändå att allt det här roliga hade varit lite mer utspritt. Alla bilder från fotokursen i Paris är knappt genomtittade, långt mindre redigerade och ordnade. Några finns uppladdade på Flickr men långt ifrån alla. Över 600 foton från Paris har reducerats till knappt 250 i min Bildbank, men det är fortfarande alldeles för många. I fortsättningen ska jag behärska mig lite bättre, det tar för lång tid att sålla efteråt.
Projektet 365 foton 2011 har också blivit lidande. Meningen är ju att man ska publicera en bild om dagen på ett tema från en lista. Men nu ligger jag redan tre dagar efter. Så här kommer en mindre bildbomb på en gång.
Femte dagen i Paris har jag längtat hem då och då. Kanske var det därför jag föll för frestelsen? Jag hade bestämt att ge Montmartre en chans till, kanske var jag orättvis igår? Men nej, det var samma turistkaos idag. Jag hittade i alla fall en mysig restaurang med perfekt fotoutsikt mot ett konditori. Det var som att sitta på pass!
Tyvärr kunde jag inte låta bli att gå in där själv och köpa en jordgubbstartelette efter middagen.
Men en gång är ingen gång 😉
– Posted using BlogPress from my iPhone
Nu har jag upptäckt att om man bara ler och lägger huvudet lite på sned och säger ”pardon..” och ”s’il vous plait?” så tror parisarna att man talar flytande franska och är underbart hjälpsamma. I tunnelbanan tävlade tre pensionärer om att hjälpa mig hitta till Place de la Bastille, och en ung studentska stod säkert en kvart ikväll och demonstrerade hur cykeluthyrningen funkar. Det allra konstigaste är att jag förstod precis allt de sa! Det måste vara den mentala träningen… Jag tror att jag kan, och då går det. 🙂
För övrigt verkar jag ha hamnat mitt i ett studentuppror. Det känns som 1968, massor av poliser som spärrat av Opera Bastille och grupper av unga människor som diskuterar politik.
Nu sitter jag i alla fall på något som liknar Hotel Scandic fast det ligger mitt i Paris, och planerar morgondagen. Jag har ätit en jättegod middag bestående av musslor kokta i vin, creme fraiche och roquefortost. Och jag har köpt ett cykelpass redan, för att jag inte ska fega ur imorgon bitti.
Jag tror inte mina ögon. Stillbilder som rör sig! Neeej, hur ska jag hinna lära mig allt?
Den här bilden är lånad från Fotosidan.se Men klicka på länken ovan om ni vill se riktigt, riktigt häftiga stillbilder med rörelse i!
Idag har jag suttit väldigt många timmar framför datorn med bilderna från dopet. Det kändes nästan skönt att regnet öste ner. Fast vi hann ändå med en långpromenad.
Eftersom jag fotade utan blixt blev många av bilderna inne i Toltorpskyrkan en aning gryniga. Brus kallas det på fotospråk. Det går ganska enkelt att redigera bort. Men eftersom veckans tema i ”min” fotogrupp FotoSöndag är just Brus, så mixtrade jag lite med att behålla och t o m förstärka bruset. I svart vitt blev det riktigt bra. Påminner om riktigt gamla svartvita fotografier tycker jag. Kanske skulle jag t o m ha gjort den lite bruntonad? Den här bilden på en koncentrerad liten Mini får vara med i min andra fotoutmaning också, att ta 365 foton under 2011.
Den här veckans tema i Flickrgruppen FotoSöndag har varit ”osorterad”. Det var inte så lätt att komma på ett motiv som inte var helt självklart. Som tex röran i hallen eller på skrivbordet. Jag vill ju att det ska bli en bra bild också, och att det ska vara en fotografisk utmaning på något sätt.
Jag har länge velat testa att fotografera i HDR – High Dynamic Range Image. Det innebär att man tar 7 stycken bilder på exakt samma motiv (med stativ) men med olika exponering på varje bild. Sedan lägger man samman alla bilderna i ett särskilt program. Nu kan man höja och sänka färg, ljus, kontrast, skärpa osv i ett oändligt antal kombinationer. Resultatet kan bli väldigt läckert, lite som en 3D-bild.
Den här gamla traktorn står inte så långt från vårt hus. Den passar bra för en HDR-bild med alla sina detaljer. Dessutom står den still, en klar fördel när man fotograferar med stativ! 🙂
Visst blev bilden läcker? Men jag vet inte om jag är så där heltänd ändå, det känns lite konstgjort, inte riktigt levande. Som en korsning mellan en teckning och ett foto.
Vilken är den största friheten för mig?
Friheten att ha pengar för dagen? Kroppens frihet utan övervikt? Friheten att vara frisk? Friheten från mammarollen? Att vara småbarnsmamma passade inte mig alls, jag var en arg, stressad och pressad mamma som försökte räcka till överallt men aldrig lyckades tillräckligt bra, åtminstone inte i mina egna ögon. Aldrig hann jag med det jag hade lust att göra, mina egna intressen. Därför hade jag alltid dåligt samvete dessutom för att jag kände mig så egoistisk.
Numera kan jag oftast välja. Att vara med barnbarnen eller för mig själv. Att resa med Odd eller resa ensam. Det är en fantastisk frihet. Att ha starka band men inte vara fastbunden.