Man kan ha det mysigt utan mat. Chaithe, skön soffa framför brasan, liten hund och Ipad räcker långt. Nu blir Odd sur för att jag inte räknar in honom, men han läser ändå bloggen så sällan, så det spelar ingen roll. 😉 Han ingår förresten inte i fredagsmyset, han är ju vardagsmysig.

Det tuffar på med Xtravaganza, inga problem att vara  utan mat. Tvärtom faktiskt. Det är väldigt praktiskt att slippa tänka på mat över huvud taget. Inga inköp, inga kassar att packa upp, ingen tillagning, nästan ingen disk. Just nu känns det som om jag skulle kunna hålla på flera månader.

Men jag ska ta det lugnt med träningen. Idag var jag på gymmet och märkte att orken var mycket begränsad, och pulsen inte samarbetsvillig alls. Den ville aldrig gå ner på crosstrainern. Så jag ska nog skippa den sortens träning och bara ägna mig åt styrketräning och promenader. Jag är ju trots allt inte 40 år.

Här kommer min bild nr 42 i fotoutmaningen 365bilder 2011. Det är utsikten från Långesig ner mot bryggan en kall februarimorgon. Om bara ett par månader är det dags för sjösättning!

Hoppas att Tiny har fått sova skönt i natt och slipper vakna gråtande med ont i örat.  Tänker på henne hela tiden men vill inte ringa och störa. Mamma L får ringa mig när hon vill ha råd eller pepp. Det är i alla fall skönt att de har så nära till doktorn där i stan, inte riktigt lika nervöst som här på landet med flera mil till en akutmottagning på natten.

Här är en fin bild på Odd och Tiny från tidigare i år. Hon tycker det är konstigt att morfar är så vass på hakan. Pappa har ju mjukt, långt, lockigt skägg som man kan leka med och dra i!

Jag har alltid varit den där irriterande familjefotografen som jämt ska störa alla dop, bröllop och födelsedagar.

Men riktigt biten blev jag först i somras, efter en fotokors på Nösunds Värdshus med min nyköpta kamera Nikon D60. Efter den kursen bytte jag upp mig till en Nikon D300s och gav mig hän på riktigt. Jag fotograferar både på jobbet och privat. Mest privat, om jag ska vara ärlig…

För att utvecklas som fotograf behöver man ständigt utmana sig själv och tänja på gränserna för sina kunskaper. Då är det perfekt att gå med i någon grupp på fotosajten Flickr. Jag är med i Fotosöndag, 365bilder2011 och Fotografer för livet. I gruppen Fotosöndag får man ett nytt tema att fotografera varje vecka. Temat ska redovisas på söndag, och meningen är alltså att medlemmarna i gruppen ger varann konstruktiv kritik. Den här veckan var temat ”hjälte” och jag har lagt upp en bild på min mamma, 92. Oj så mycket fina kommentarer jag har fått, och dagen är inte slut ännu! Kommentarer mottages tacksamt, även från icke-fotografer! 😉

Nu blommar amaryllisen i uterummet. Egentligen skulle den ha blommat i jul, men eftersom det är så svalt i uterummet tog det mycket längre tid. Vilken tur att  den inte passade på när jag var bortrest. Jag älskar blommor men har inte så mycket tålamod med dem längre har jag märkt. Det är inte katastrof om något vissnar och jag måste kasta en kruka, det känns inte längre som att ha svikit en familjemedlem. Det måste väl vara rätt sunt?

Jag har en lista med 365 bildtema som jag ska fotografera under det här året. Det är en utmaning som jag har antagit. En bild om dagen. Jag kan välja ordningsföljden själv. På nr 268 står ordet Unik. Det går inte att motstå.

Polisstationen på Koh Bulone, Thailand. Ön har ca 250 invånare under turistsäsongen och ca 50 under monsunperioden juni – oktober. Vi såg aldrig till någon polis. Vi hörde inte talas om några brott.

När turisterna badat klart för dagen och solen var på väg ner, kom vanliga malaysiska familjer ner till stranden på Lankawi för att umgås och leka med barnen.

Ja, vad ska man säga? Sådana här transporter kunde man se överallt både i Malaysia och Thailand. Mopeder är underskattade transportfordon här hemma. 😉

Målning av väldigt högt kyrktorn i Georgetown, Malaysia. Ingen skyddslina, ingen ställning. En håller i stegen, en håller i färgburken, en håller i den långa, långa stången med rollern fastsatt längst ut. Det var knappt jag vågade fotografera.

Brudparet i cykelricksha passerade förbi i vimlet i Little India i Georgetown. När jag kastade upp kameran gjorde brudgummen V-tecknet.