Den här bilden tog jag i morse på väg ner till bryggan. En plats som spelar en viktig roll i min bok, precis som den gör i mitt liv.

Miljön i Marvatten är hämtad från Flatön. Det skulle vara väldigt svårt att hitta på en helt ny plats.

Det är en helt annan sak med människor. Där är det hur lätt som helst att fantisera fritt, alldeles för lätt faktiskt. Jag vet inte hur många karaktärer jag har strukit ur handlingen hittills, men det är flera stycken.

Dessutom har jag tagit bort hela kapitel med sidointriger och bakgrundshistorier. Manuset är 200 sidor kortare nu än när jag först ansåg att det var färdigt. Kanske man skulle lägga ut en del som extramaterial på bloggen, när boken kommit ut?

34/365 foton 2014. Tema: Stilla

Idag skulle det ha kommit ett kontrakt från Frank förlag med posten för mig att skriva under. Om jag inte hade bott på en liten ö. Det hann väl inte med färjan.

Men champagnen är redan på kylning och författarpresentationen till förlagets hemsida ivägskickad, tillsammans med ett skamlöst photoshoppat porträtt av Författaren. Så vi låtsas helt enkelt att det där kontraktet är en bisak.

Eftersom detta inte bara är min blogg utan också min författardagbok tänker jag här redogöra för de turer som lett fram till att jag nu representeras av ett förlag. Frank förlag alltså.

I början av januari skickade jag in manuset till 13 förlag.

Den 17 januari svarade Frank Förlag att de gillade mitt manus och skulle återkomma när de läst färdigt.

Jag kontaktade därefter alla förlag som fått mitt manus och frågade hur långt de hade kommit i beslutsprocessen, om de kunde ge mig svar snart. Tre stora förlag bad om respit, mitt manus var ute på läsning. Några tackade nej direkt. Några har inte svarat alls.

Sen tackade två av förlagen nej till manuset i befintligt skick, men sa att de gärna skulle läsa ett bearbetat förslag. Jag fick träffa en av lektörerna som hade läst, och insåg direkt att jag inte alls hade lust att arbeta om manuset efter hennes förslag.

Sist fick jag besked från Det Största Förlaget som hade tyckt mycket om manus men inte ansåg att det ”höll hela vägen” och därför gärna skulle läsa ett omarbetat förslag.

Nu stod alltså valet mellan A: Frank förlag som ville köra gasen i botten direkt så att boken kommer ut redan i juni.  eller B: att chansa på att redigera om manus enligt Det Stora Förlagets önskemål och hoppas på att de skulle godkänna det för utgivning om ett år eller så.

För mig var valet lätt.

Jag gillar entreprenören och risktagaren som hugger på en bra idé före alla andra. Dessutom litar jag på kompetensen och tycker om sällskapet.

Skål mina vänner!

33/365 foton 2014. Tema: Bubbel

Skotta snö, köra in ved, mata fåglarna, se till att fåren har hö. Låter det idylliskt?

Jag skulle gärna byta mot Las Palmas och balkongen mot havet. Det blir definitivt mera författat där. Mera tänkt också.

Just nu kan jag knappt tänka en hel mening innan orden flaxar iväg åt alla håll som talgoxarna när sparvhöken kommer

Ser att det märks på det skrivna också.

Lika bra att ge upp för idag. I morgon ska jag ha en vit dag. Fri från Facebook. Fri från fram- och tillbakatänkande. Jag måste inte bestämma någonting just nu. Förklaring kommer senare.

Någonting helt annat; de där små karmosinröda fjädrarna på vingarna, så märkligt! Varför?

25/365 foton 2014. Tema: Uppmärksam

26/365 foton 2014. Tema: Uppdukat.

27/365 foton 2014. Tema: Färgstarkt

Idag har jag varit på månen.

Joar låg med Neptunus i Göteborgs hamn och lastade olja, vi passade på att hälsa på och blev förevisade allting ombord. Maskiner av olika slag och monsterlika motorer i flera våningar tog förstås mest tid.

Så mycket han kan som jag inte har en aning om.

Tekniken. Allt jag har lärt mig om teknik under hela mitt liv skulle rymmas i ett litet pennfack i den jättelika ryggsäck med kunskap han redan bär omkring på. Efter bara fyra år på Sjöfartshögskolan i Kalmar.

Den sociala kompetensen. Han lever tätt tillsammans dygnet runt i fyra veckor med tolv män av olika nationaliteter.  Jovisst har han en fin egen hytt. Men ändå!

Ansvaret. Än är han bara 2e maskinist, men målet är inget han tvekar på. En dag ska han bli chief och högste ansvarig för alla hästkrafterna, hur många det nu kan vara, och om det nu är hästkrafter man talar om när det gäller såna här båtar. Hur vågar han?

Klart vi är stolta över honom. Och ganska självgoda. Några saker gjorde vi som var helt rätt. Bytte till Orust Waldorfskola till exempel, efter sju sorger och åtta bedrövelser i den kommunala. (Ja, jag är riktigt långsint när det gäller barnens skolgång i Ellös skola.) Tack alla högre makter för att vi lyckades ta honom därifrån. Tack Carina för att du fanns och ordnade plats.

Bra lärare kan inte överskattas, de förändrar liv.

20/365 foton 2014. Tema: Transport

21/365 foton 2014. Tema: Lika

För snart ett år sedan startade OA ukulelegruppen på Flatön. Vi var ett tjugotal öbor i alla åldrar som köpt våra instrument för några hundralappar. Ingen hade spelat ukulele tidigare.

Idag har Flatöns Ö Qulele Stompers en repertoar på över 20 låtar, vi har uppträtt på äldreboende och på julmarknad och på Handelsman Flinks restaurang.

Vi behärskar 21 ackord. (Nåja, en del är fortfarande lite osäkra på Ciss7 och Cmoll.)

Några medlemmar har vi tappat, men klagandet på svåra låtar hörs allt mer sällan. Hittills har vi ju faktiskt lärt oss även det som först verkat omöjligt.

”Det finns inga genvägar”, sa OA strängt idag när vi knotade på motsträviga fingrar.

Det är precis som med skrivandet. Enda vägen till framgång är att fortsätta skriva. Medan man skriver kommer man vidare. Slutar man så händer ingenting.

Hur lång din nattliga bilresa än är, så behöver du inte se vägen längre än helljuset lyser. Du måste inte se hela vägen fram till målet. Men du kan inte stanna halvvägs om du vill komma fram.

14/365 foton. Tema: Grepp

15/365 foton. Tema: Måltid.

16/365 foton. Tema: Olika

Någonting fattas i mitt liv just nu. Ett manus.

Jag trodde att jobb, resplaner och arbetet med båten snabbt skulle fylla tomrummet efter skrivandet. Det har inte ens gått en månad sedan jag postade de tjocka kuverten.

Men istället blir jag mer och mer rastlös och stressad för varje dag. Hetssurfar och hetsläser och tar maniskt itu med utmattande inredningsprojekt vid 22-tiden på kvällen.

Igår vid midnatt hade jag fyllt en tråkig vägg i hallen med inramade bilder av barn och barnbarn.

Lycka och glädje lyser nu emot mig från väggen, påminner om all kärlek och alla underbara ögonblick som jag har fångat och förevigat.  

Jaha, det blev ju bra, men vad ska jag göra nu då?

Skulden över att känna såhär är värre än rastlösheten. Man får inte vara så otacksam, ödet kommer att straffa mig med något fruktansvärt om jag inte skärper mig. Jag måste, måste ta mig ur det.

Dessutom har snön kommit, väldigt vackert men det går knappt att röra sig utomhus. Jo, man kan förstås promenera fram och tillbaka på vägen, med fara för livet när det kommer bilar.

Jag vet att jag inte har någon anledning att klaga, inte egentligen. Ändå kryper det av gnäll och tristess i hela kroppen. Jag har inte ens lust med ukulelen. Det är tur att det varken finns godis eller julkakor kvar. Pepparkakshuset har inte ens jag samvete att börja knapra på, det ska ätas upp på barnkalas i helgen.

”Du kan väl börja skriva på en novell?” säger Odd, alltid lika förstående.

Ja, jag måste nog försöka det. För hans skull, om inte annat.

Igår hörde jag P O Enquist i en intervju på radion.

”Livet är roligare när man skriver”, sa han. ”Det blir mycket intensivare.”

Om han tycker det, så kan det ju inte bara vara jag som är knäpp och inbillar mig.

Den här länken går till ett vinterpratarprogram med P O Enquist. Hans bok Livläkarens besök är en av mina största läsupplevelser. Hans senaste bok Liknelseboken orkade jag inte läsa ut.

11/365 foton. Tema Infruset

12/365  Tema Snötyngd

13/365 Tema Vägkrök

Varning. Endast för båtnördar.

Den 14 april sjösätter vi. De förhatliga månaderna januari, februari och mars kommer att rusa iväg eftersom det är så mycket som ska hinnas med.

Varje ledig stund är vi på varvet i Munkeby och jobbar. Det mesta hänger förstås på Odd, eftersom han är den som kan. Hittills har han (med lite hjälp av mig):

1. Bytt alla slangar som hör till toan och toatanken (bläh!), rengjort hela tanken inuti (dubbelbläh!), installerat en nivåvarnare och grövre avluftning och fixat en koppling så att vi nu kan tömma toatanken meddelst sugning från ett tanklock på däck.

2. Bytt alla slangar och kopplingar till handfatet och avloppet i toan, demonterat handfatet som ska lämnas in för omlackering.

3. Bytt alla genomföringar i skrovet utom självlänsarna i aktern (ska också göras).

4. Skruvat fast hållare för varmvattenberedaren och dragit slangarna för varm- och kallvatten. Rivit ur alla gamla slangar i pentryt.

5. Installerat spolpump för spolning av däck och kätting, installerat koppling för slang i fördäcksluckan .

6. Förberett installation för landströmsanläggning.

Vad gör jag då? Håller lampan, hämtar verktyg och hantlangar. Det är meningen att jag ska stå för vårputsningen av fribord och däcksöverbyggnad, men det är så mörkt inne i båthallen så jag måste vänta tills vi kan få en plats närmare fönstren. Allt är i alla fall rengjort och rubbat.

Vad återstår? Installera varmvattenberedare, nytt kylskåp och skiljetransformator. Installera elektrisk länspump i kölsvinet i aktern. Montera den nya förarstolen. Installera datautrustningen. Montera kutterstag. Vindgenerator.

Plus en del saker som vi måste leja bort: Sätta fast räddningsflotten i aktern, bygga badplattform och targabåge och biministällning.

Bild 9 av 365 foton. Tema: Fascination.

bild 10 av 365 foton. Tema: Krona.

Ju äldre jag blir desto mindre betydelse får Saker. Vackra glas går sönder, smycken slarvas bort, dyrbara möbler fläckas och repas.
Äsch, tänker jag, bara världsliga ting. (Efter ett kort hugg i hjärtat: Åh nej, inte DEN fina som vi fick i lysningspresent av farmor!).
För 20 år sedan kunde en förlust av en värdefull ägodel kännas som en katastrof och resultera i ett raseriutbrott.
Idag kan jag nyfiket fråga mig själv, sekunden innan kristallvasen landar på klinkersgolvet: Hur viktigt är det? Är inte barnbarnets rädda ögon hemskare än förlusten av konstglaset?

När blev jag så kall, hur gick det till?

Fast samtidigt har somliga helt värdelösa prylar blivit väldigt viktiga.
Armbandet i jadegröna stenar som jag köpte av en afrikansk kvinna på strandpromenaden i Las Palmas förra året till exempel. Hon var så vacker och vänlig, vi hade en liten pratstund som gav mig mycket.

Utan det armbandet kan jag inte skriva.

Den fula Primusmuggen som håller mitt gröna the varmt en halv dag.

Utan den lämnar jag inte huset.

Om några månader flyttar vi in i båten.
Tack vare Facebook har jag hittat någon som bor i huset och tar hand om trädgården när vi lever båtliv på Europas kanaler.

Jag undrar vilka Saker jag kommer att längta efter? Båten är ju så bekväm och välutrustad, den har allt jag behöver.

Braskaminen. Den kommer jag att sakna. Men ingenting annat.

Inte det första året i alla fall.

Nr 8 av 365 foton 2014. Tema: Armband

Igår gick vi på bio och såg ”Viktor och Josefin” med Leon och K.  Citat från recensionen i SvD:

”Denna franska tecknade film för barn är en visuell dröm. Det som kännetecknar den bästa animationen från Frankrike är att man inte sneglar åt Disney utan istället hämtar inspiration från den egna konsthistorien. ”Victor och Josefine” hämtar utseendet från den lätta och läckra fauvism som målarna Raoul Dufy och Henri Matisse representerar. Animatörerna gör också en poäng av att man ser vissa scener målas fram som när vinter övergår i vår runt den stuga där björnen Victor bor. Makalöst vackert.”

Det är bara att hålla med. Upplyfta och inspirerade tog vi efteråt hissen upp till Heaven 23 på Gothia och åt lunch. Mest för att Leon inte har varit där förut, både hissen på utsidan och utsikten där uppe är så spännande. Jag tycker att Räkmackan modell gigantisk också är värd besöket.

Leon upptäckte en swimmingpool som hängde på utsidan av nittonde våningen, och ville absolut bada i den. Jag sa: kanske på din födelsedag. Sen läste jag på hemsidan att det är åldersgräns 16 år i spaavdelningen.

Så nu vet jag vad vi ska göra på hans födelsedag om tio år.

Bilden är tagen vid 15-tiden, när vi tog hissen ner igen. Inte konstigt att man längtar efter solen så här års.

6/365 foton Väggprydnad.

7/365 foton Uppflugen

Ännu inte för gammal för att vilja visa snuttekaninerna utsikten!

I Las Palmas lärde jag känna Anna Åberg som lever som digital nomad och affärsrådgivare med webben som specialområde. Vi klickade, som man säger, och har nu ett spännande jobbprojekt tillsammans. Just nu är hon på en konferens i Las Vegas och skrev på Facebook om hur hon lyckats boka ett möte med den berömde Chris Brogan,  en amerikansk författare och guru inom hur-man-lyckas-i affärer.

Han skriver på sin blogg om hur han varje nytt år bestämmer sig för tre fokusord som han ska ha överst i huvudet under året. Om han vill gå ner 15 kg i vikt t ex, så kanske han väljer ordet GRÖNT för att påminna sig om att äta mer grönsaker, leva sundare, röra sig mer utomhus osv.

Han säger: Poängen är att välja ett ord som kan bli en del av din identitet, och fungera som ledfyr till de mål du vill uppnå.

Jag tycker det är en strålande idé, här är mina tre fokusord för 2014:

LIVSKVALITET. I det ordet lägger jag min vikt, min kropps styrka, min mentala hälsa, mina relationer. Här under sorteras yogan, zumban, böckerna, skrivandet, maten, familjen, kärleken, båtlivet, arbetet.

LÄRA. I detta ordet ryms fortsatt skrivande och läsande, vårens kurs i franska och flera andra kurser kopplade till vårt nya båtliv. Samt det roliga jobbprojektet tillsammans med Anna Åberg.

I LÄRA ingår också att fotografera mera. Förra året, 2013, växte min bildbank med bara drygt tvåtusen bilder. (Plus bilderna i mobilen.) Jag har inte prioriterat kameran som förr, fast jag älskar att fota. År 2011 tog jag över sextusen bilder. Det året minns jag som mitt bästa fotoår, kameran fanns med jämt.

Ju mindre man fotograferar, desto sämre bilder tar man. Det är precis som med skrivandet. Ju mindre man skriver (och läser), desto sämre texter presterar man. Övning ger färdighet, på vilken nivå man än befinner sig.

VÅGA är mitt tredje fokusord för 2014. Om jag fegar ur nu, blir det för sent, och då kommer jag att ångra mig. Det jag drömmer om, det ska jag våga!

I år deltar jag i fotoutmaningen 365 foton 2014. Det handlar inte om att våga, utan mer om att vara envis och inte ge upp. 365 teman väntar på att fotas. Det är ingen tävling, bara en personlig utmaning. Dagens bilder är verkligen inga mästerverk, tagna med mobilen inne i båthangaren på varvet i Munkeby. Vi tillbringar all ledig tid där numera. Nödvändigt, om båten ska kunna sjösättas i april. Odd har just installerat däckstömningen av septitanken. Om några månader är detta vår mysiga dubbelsäng. 🙂

2/365 Engagerad

1/365 Innanför

3/365 Vårtecken