Hela dagen igår fotade jag för nästa års annonskampanj för LifeStone. Det känns både pirrigt och kaxigt att kunna säga det. Så mycket har jag lärt mig på ett halvår tack vare Moderskeppet och FotoSöndag och alla kontakter det har gett, att jag nu kan ta över rollen som husfotograf för LifeStone! Det trodde jag aldrig för ett år sedan. Fantiserade inte ens om det.

Fotandet igår gick till så att jag släpade hela min utrustning till Göteborg och riggade upp en liten hemmastudio hos mamma A (tack Jens Ryden för riggningsinstruktion!) Sen droppade modellerna in – Nina, Anna och så mamma A som redan var där såklart. Plus Mirjam som assisterade med att flytta reflexskärmar, pudra blanka pannor och ta bilder med min Iphone.

Anna är så naturligt vacker så det är svårt att misslyckas. Nina och mamma A likaså. Fast jag glömde ställa om ISO från 400 så blev bilderna som tur är jätttebra.

Idag var jag i Göteborg och uträttade en massa ärenden, bland annat köpte jag diverse fototillbehör på Scandinavian Photo i Mölndal. Bland annat den här DVD:n Bättre bilder för blogg och webb från Moderskeppet. På omslaget är ett porträtt av en söt tjej som jag känner igen! Jag är nästan beredd att svära på att det är Elin från bloggen Ett hus till oss.

I vanliga fall har jag uselt minne för ansikten, men Elin är vacker på ett väldigt speciellt sätt. Visst är det du???

Den här helgen har jag tillbringat på Smögens Havsbad. Mina goa systrar gav mig ett spa-paket i present när jag fyllde år i våras. Utan män och barn har vi pratat och pratat, och promenerat och ätit och bastat och simmat i havets 10-gradiga vatten.  Och njutit av timslång aromamassage av starka smögenmadamer.

Rummen var fina, restaurangen mysig och maten fantastisk. Men själva spa-delen av hotellet är tyvärr  inget jag kan rekommendera. Alldeles för liten i förhållande till antalet gäster. När vi hade checkat in på lördagen och tänkte koppla av i spa-avdelningen, vände vi redan i omklädningsrummet. Där var så fullt att det inte gick att komma in ens. Vi klädde om på rummet istället och gick direkt in till poolen. Där var ljudnivån som i Valhallabadet i Göteborg och det fanns inga sittplatser. Alla stolar var upptagna, bubbelpoolen var överbefolkad, överallt låg handdukar och badrockar utplacerade för att markera revir. Ingen spa-känsla direkt…

Men nedanför hotellet ligger Makrillvikens Vandrarhem och där finns en liten bastu ute på klipporna som man kunde boka via spa-avdelningen. DÄR kan man tala om spa-känsla! Vi tre 50+ systrar delade bastu med 3 okända, något yngre herrar, och simmade i det salta kalla havet. Det var helt, helt underbart, jag vill göra det igen snart.

På kvällen hade vi så mycket att prata om att jag glömde bort bloggen, därför blev det inget inlägg igår.

Imorse gick jag upp 06.30 för att fotografera morgonhimlen uppifrån Smögens vattentorn. Tornet ligger högt uppe på ett berg mitt på Smögenön, man ser milsvitt över både land och hav därifrån. 

När jag kom tillbaka till hotellet med fina bilder på stilla hav och vacker gryningshimmel, fick jag höra att en hummerfiskare drunknat under natten precis där jag fotograferat. 🙁

Ikväll lade jag ut min bild på Flickr och skrev en sorglig bildtext om vad som hade hänt.  Nästan genast kom detta meddelande på Twitter om att fiskaren hade hittats! 🙂

Hela söndagen har gått till att smälta resan vi gjorde till Kalmar torsdag-lördag. Jovisst har jag plockat in äpplen, gått långpromenad, tömt båten på köksprylar och konserver, städat växthuset. Men jag har känt mig frånvarande och tankspridd och velat vara för mig själv.  Hjärnan har varit helt full av upplevelser och bilder. Det är skönt att få lov att erkänna, och ge efter för sådana känslor. En av fördelarna med att bli äldre. 🙂

Det blev mycket bilkörning, halva torsdagen dit – raka vägen – och hela lördagen hem – då stannade vi 4 gånger i Småland för att leta trattkantareller.

Fredagen hade jag helt för mig själv eftersom Odd var upptagen med musselodlingar. Jag hade tänkt vara nyttig och gå till ett gym, men som tur var körde jag till Öland för att fotografera istället.

Så fort jag befann mig på bron märkte jag hur mitt seende förstärktes och fokuserades. Det händer något med ljuset där på bron. Så oerhört mycket himmel och hav, det där som kallas ölandsljuset och som lockar så många konstnärer till ön. Det existerar verkligen, precis som i Skagen.

 Det var en märklig upplevelse, som att själv förvandlas till en kamera. Allt jag såg, såg  jag som bilder eller ickebilder. Är det att vara närvarande, eller är det tvärtom?

Jag vill inte påstå att jag befann mig i trans under den där ensamma bilresan över Alvaret, ner till fyren Långe Jan på södra udden och tillbaka norrut i solnedgången. Men jag tänkte inte en enda vettig tanke, jag tänkte bara i bilder.

Här är två som blev mina bidrag till veckans tema i Fotosöndag, gruppen som jag är med i på Flickr. Plus en extra bild från Ottenby fågelstation.  Om du gillar att fotografera kan jag verkligen rekommendera dig att gå med i både Flickr och Fotosöndag. Det tar lite tid att fatta allting, precis som när man började med Facebook, men det blir bara roligare och roligare. 

Det var lite kul att vänta med svaret på fråga nr 110 till 10/10/10. Kanske skall jag dessutom vänta till klockan 22:10 med att publicera? 😉

Frågan nr 110, om vad som hindrar mig just nu, är verkligen tänkvärd. Jag har haft den i bakhuvudet ända sedan i torsdags, och några olika svar har dykt upp. Att det inte finns tid är förstås det enklaste svaret. Eller att jag inte har råd.

Men idag ser jag helt klart vad det är som just nu hindrar mig från att måla, skriva, fotografera och spela dragspel mer än vad jag redan gör.

Prestationsångest.

Tänk om det inte blir tillräckligt bra. Tänk om jag inte är tillräckligt begåvad, duktig, snabb eller smart för att klara av det där jag vill göra så att det blir så bra att andra beundrar det?  Då är det ju onödigt att ens försöka. Tänk om min tavla blir ful? Tänk om ingen berömmer min bild? Tänk om ingen läser vad jag skriver? Tänk om ingen märker vad jag gör? Eller ännu värre, tänk om någon tycker att det jag skriver eller målar eller fotograferar är ganska talanglöst och tråkigt och talar om det för mig, tex på bloggen eller Twitter.  

Idag var det inlämning till veckans fototema, som var ”Sval”. Ett hopplöst tema tyckte jag först. Men sen fick jag idén att tolka temat som ett känsloläge istället, och kom att tänka på målningen som boken Flicka med pärlörhänge handlar om. (Den boken är underbar, läs den!) Precis sådär sval och inåtvänd är lilla S bra på att se ut, jag kanske kunde ta ett porträtt på henne? 

Så igår fotograferade jag både henne och lilla A. Det tog sin tid, att välja sjalar i rätt färg, att drapera och hitta rätt bakgrund och ljus för fotograferingen. Men jag blev väldigt nöjd med bilderna.

Nu har jag lagt upp porträtten på Fotosöndag och inser att mina porträtt inte kommer att skriva fotohistoria. Det finns så många ohyggligt skickliga amatörfotografer.

Men jag älskar ändå mina bilder och vill inte ha dem ogjorda. Skaparlyckan jag kände medan jag höll på med dem blir inte mindre för att det finns andra, bättre bilder som andra har gjort.

Det är en viktig insikt. Tack för den.

Detta har jag lärt mig om fotografering i sommar. Jag har lärt mig en massa andra saker också, men det kokar ihop till följande enkla regler: 

1. Sök upp rätt ljus. Viktigare än motivet. 

2. Gå mycket närmare. 

3. Gå ännu närmare. 

4. Koppla bort motivet, se Bilden. 

5. Ta många fler bilder, och radera ännu fler. 

Det är klart att man måste kunna vara lite flexibel, alla punkterna gäller kanske inte när man ska fotografera för familjealbumet. 

Men samtidigt,  vilket fint familjealbum det skulle bli. 

Den senaste veckan har det varit alldeles för tyst på Farmorsbloggen, jag vet.

Men nu ska det bli ändring! Idag började jag jobba igen efter semestern, och det kändes faktiskt riktigt kul att komma tillbaka.

Inte minst har jag saknat vår snabba uppkoppling hemma! I sommarhuset kan jag bara använda Iphone för att skicka bilder.

För fotografering har utvecklats till en passion i sommar. Jag har alltid älskat att fotografera, familjens utflykter och festligheter och barnen förstås. Det är nog så viktigt och fint, jag vill inte alls förringa den sortens bilder, tvärtom! Men nu har jag upptäckt kameran som konstnärligt verktyg, och det gör all skillnad i världen för mitt fotointresse.

Precis som penseln, oljefärgen, drejskivan och vävstolen kan vara konstnärliga redskap, så kan kameran vara det.

Under sommaren har jag också upptäckt fotosajten och bildbanken Flickr, och börjat ladda upp lite bilder på en egen sida där. På Flickr finns också gruppen Fotosöndag där jag är med. Varje vecka presenteras ett fototema. Förra veckan var temat Spegling.

De här bilderna tog jag i Mollösunds hamn en kväll. Jag satt i båten och fick plötsligt se det här vackra motivet bara ett par meter bort.

Här kommer mina bidrag till veckans fototema ”Öppen” på bloggen Fotosöndag.

Bilden föreställer en gammal smidd järngrind som stått i trädgården till mina morföräldrars gård i Skåne. Grinden är säkert mer än 100 år gammal och tillverkad för hand. Jag älskar saker som är vackra. Det finns faktiskt människor som inte tycker att skönhet är så viktigt. Eller som kanske inte ännu har förstått hur viktigt det är.

Men precis som musik, dofter och färger har en direktkanal in till våra själar, så tror jag att skönhet också har det.

Hur man definierar skönhet vet jag däremot inte. Men jag tror att den kan definieras, alltså att man kan mäta den. Den här grinden är definitivt vacker.

 Att fotografera är det absolut roligaste jag vet. Igår tog jag 247 bilder på Sven-Bertil Taube.  Jag stod längst framme vid scenen på Taubespelen och fotograferade med stativ på min Nikon D60.

Nu har jag suttit halva dagen och fått ner antalet till 27.

Du hittar en del av mina bilder på sajten Flickr. Jag har precis börjat lagra mina bilder där, så  småningom har jag tänkt att alla ska ligga där. Fast alla blir såklart inte offentliga. Det sympatiska med Flickr, i motsats till Facebook, är att rättigheterna till bilderna stannar hos mig.

Eftersom jag vet lite mer (en hel del mer) om hur min kamera fungerar efter förra veckans fotokurs, provade jag att ta ett par bilder på tid och med stativ i kväll. Det är så stilla och magiskt ute. Jag tog en bild på vår uppfart, och en bild inne i trädgården på mitt växthus. Det är belyst kvällstid genom en IKEA-kristallkrona som tänds och släcks med timer.

Jag älskar hur skenet från växthuset lyser upp liljor och riddarsporrar i rabatten på utsidan. Den fina rosenportalen som Store J svetsade åt mig i 60-årspresent är också spännande mot natthimlen. 

Den där morgonen på fotokursen, när jag nästan gick vilse i skogen, fotograferade jag en orm som kom slingrande tvärs över stigen. Det såg inte ut som en snok, och definitivt inte som en huggorm. Jag lade mig platt på vägen och tog lite bilder med min Nikon D60.

Ingen annan kände heller igen ormen, men någon föreslog Hasselsnok. Så här står det i Wikipedia:

”Hasselsnok, (Coronella austriaca), är den ovanligaste och minst kända av de svenska ormarterna. Den har ett litet huvud med tydliga fjäll, och har oftast ljusbrun ibland svartgrå grundfärg med två längsgående rader med mörka fläckar på ryggen. På sidan av huvudet löper ett band över ögat. Teckningen på ovansidan av huvudet varierar mellan individer och kan användas för att skilja dessa åt. Till skillnad från huggormen har den rund pupill. Som mest kan den bli 80 centimeter lång, men är oftast mindre. Den lever av små gnagare såsom sorkar, insekter, ödlor och groddjur samt andra ormar (såsom huggorm och mindre hasselsnokar.).”

Den är sällsynt och utrotningshotad. Vilken tur jag hade som fick se den!