Idag blåser det kallt i Nösund och ingen längtar ut från datasalen. Schemat är som vanligt väldigt ambitiöst. Redovisning av allas olika uppgifter (bildspel), översiktlig genomgång av RAW, kort genomgång av ateljefotografering, kvällspass med Photoshop och inramningar.

Det känns att kursen närmar sig sitt slut.

Dagar med intensiv uppmärksamhet och koncentration mellan kl 09.00 och 23.00 börjar märkas på humöret. Jag som är van att bestämma själv över min tid.

All denna samvaro med så många nya människor.Jag som är van att jobba ensam, som trivs bäst utan så mycket sällskap, som inte alls är särskilt social.  Nu orkar jag inte längre riktigt hålla ifrån mig stress och oro som andra utstrålar.  

Idag känner jag mig lättstött, trött och sliten. Måste göra upp med mina förväntningar. Inte sjutton blir man fullärd vare sig på sin systemkamera, Photoshop eller Lightroom på en knapp vecka. Däremot vet jag nu mycket mer om vad som finns att lära, och var jag ska börja. Eller fortsätta.

Det finns inga genvägar när det gäller kameran. Det är bara att fortsätta fotografera, fotografera, fotografera. Den här kursen har ökat mina kunskaper om kameran med flera 100 %. Men kunskaper är en sak, övning är en annan.

När det gäller programmen finns pålitliga Moderskeppet med sina lättfattliga och roliga DVDs. Jag har redan flera stycken. ”Perfekt skärpa i Photoshop” ”Grunderna i Photoshop” ”Photoshop för naturfotografer” och ”Lightroom 3 för fotografer”  Det har bara saknats tid.

Men snart är det semester. Och förresten är det inte bråttom. Det handlar ju inte om att bli bäst eller vinna en tävling.

Det handlar ju om skapandeglädje.

Bilden här nedan är panoramabilden jag tog igår. Klicka på den! Den visar utsikten från högsta berget ovanför Nösund. Rakt ut ligger Måseskär.

Den bilden hade jag inte kunnat ta för fyra dagar sedan! 🙂

[singlepic id=106 w=320 h=240 float=]

Det är plötsligt onsdag. Lika fint väder som vanligt med strålande sol och lite blåsigt. Idag lyckas jag nästan försova mig. Får ta med frukosten in i datasalen för att inte komma försent till kl 9.

Av de 12 timmar som ägnas åt fotokursen varje dag tillbringar vi nog 80% i konferenslokalen framför datorn eller åtminstone i stolen, medan Tony visar och förklarar om kamerateknik, bildbehandling osv. Det är oerhört intensivt och fantastiskt givande. Att dagarna blir så långa beror på att Tony finns i datasalen ända fram till 22 – 23 för att kunna hjälpa var och en individuellt.

Här finns deltagare med de enklaste kompanktkamerorna, även om de flesta nog har lite mer avancerad utrustning. Jag är aboslut inte värst!

Idag ska vi först redovisa gårdagens individuella fotouppgift som var rörelse. Sen är det fördjupning i kamerateknik för rörelse. Efter lunch är det exkursion till en bergstopp ovanför Nösunds Värdshus där vi ska få lära oss att ta panoramabilder. Där ska vi också öva makrofotografering, eftersom där växer vilda och sällsynta blommor.

Kvällen ägnas sedan åt arbete framför datorn med våra panoramabilder och makrofoton. Bit för bit tuggar vi i oss elefanterna Photoshop, Bridge och/eller Lightroom.

Korta stunder de här dagarna känner jag mig själv som en vild och sällsynt blomma. Hädanefter ska jag gå oftare på fotokurs. 🙂

Om du bara vill läsa om barn så kan du snabbt surfa vidare! Idag handlar det bara om mig och mitt stora fotointresse.   

Tänk att jag har fem hela dagar framför mig fyllda med det roligaste som finns, nämligen fotografering. Dessutom i en vacker skärgårdsmiljö, med havsutsikt från sängkanten och underbar mat serverad frukost lunch och middag. Vad har jag gjort för att förtjäna detta?   

Jag trodde att jag skulle få massor av tid att blogga, men det var en ordentlig felbedömning. Kursen i digital Fotografering på  Nösunds Värdshus  med Tony Meyer ärhelt uppslukande och timmarna bara försvinner. Jag hinner twittra lite i smyg mellan övningar och under lektioner, det är allt.   

Igår kväll fick vi som första uppgift att ta var sitt porträtt, som har analyserats och diskuterats idag under en av lektionerna. Jag riskerade både liv och kamera genom att använda ett litet bordsstativ i kombination med självutlösaren. 10 sekunder är inte särskilt lång tid för att rusa ut och sätta sig på kanten av en annan liten brygga och titta drömmande ut över vattnet innan det säger klick…;-)   

Bilden fick både beröm och kritik, det senare handlade mest om beskärning och om att bilden hade vunnit på en annan vinkel.   

Idag har vi också gått igenom en massa tekniska saker, och jag känner att några avgrundsdjupa hål av okunskap faktiskt har fyllts igen. Det här med bländare, tid och brännvidd som jag aldrig har förstått riktigt. Efter dagens fotoövning på temat skärpedjup fattar jag äntligen.   

Nu är lektionerna slut för idag, vi har fått en övning till imorgon att ta ta en färg bild men tänka svartvitt. Bilden skall alltså kunna konverteras till svartvitt med bra resultat. Kontraster är ett nyckelord. Tony finns på plats hela kvällen om man vill ha individuell hjälp. Imorgon presenteras och diskuteras allas bilder.   

Hörde jag frågan ”Hur känns det?” Jotack, jag är nästan gråtmild av tacksamhet och ödmjukhet över att livet ger mig detta. Det är svårt att förstå varför känslan är så stor. Hur kan bli så lycklig av en fotokurs? Någon kanske kan hjälpa mig att förklara?