Bästa vännen och duktigaste art directorn hjälper mig att layouta nya bloggen. Ikväll har jag fotat ny bakgrund efter hennes idé.

Det kommer att bli så bra när det blir färdigt.

Men tidplanen får flyttas fram en vecka. Det är mycket som ska fixas.  Eller vad sägs om det här mailet från företaget som ”hostar” bloggen: ”…vi kan tillåta att externa klienter får tillgång till mysql, men som sagt, maila in publika ip som skall få access så öppnar vi specifikt för dessa i brandväggen, sen kan ni själva skapa användare med korrekt hostname för dessa ip så de även får tillgång i själva mysql…”

Tur att jag har så bra hjälp av Jocke på Atelje Digital.

53/365 foton. Formation.

54/365 foton. Hjälpmedel. Så här ser det ut i vardagsrummet när jag fotar.

Tur att det finns resurser…

Läser en intervju i nya numret av tidningen Skriva med ”den levande skrivmaskinen”  NN.  Och tänker. Sån där är nog jag också?  Har lätt att fokusera, extremt målmedveten, klarar av många projekt samtidigt.

Men sen inser jag att det är rent önsketänkande. För hur har min dag sett ut hittills? Jo, såhär:

Vaknade försent. Lång promenad efter frukost. Löste alla slutscener i huvudet och skrev ner dem i anteckningsboken. Tog en massa oanvändbara bilder med iphonen utan att själv förstå vad som fångade mitt öga.

Kom hem sugen, för tidigt för lunch, facebookade, fixade med bilder från lördagens konsert med Oa, kollade hur många knoppar bladkaktusen har, vattnade växterna i uterummet, spelade igenom en låt på ukulelen, tittade efter vilken rabatt som är soligast just nu och har plats för nya julrosor. Lagade lunch. Kom på ett nytt blogginlägg.

Sådär håller jag på. Ibland behövs en halv dag av tankspridd igångsättning. Om någon stör mig blir jag galen. Jag såsar inte, jag går på startmotorn.

51/365 foton. Vår

 52/365 foton 2013. Tema: Åldrande

Somlig kultur anses finare än annan. Det gäller inom musik, litteratur och konst. Jag tränar på att inte låta mig provoceras av det.

Under dagens långpromenad försökte jag formulera det följebrev som man skickar till förlaget tillsammans med bokmanuset. Vad är det jag har skrivit? En spänningsroman, en deckare, en historisk roman, en släktkrönika? Jag är i alla fall helt säker på att den inte kommer att klassas som fin kultur.

För mig räcker det om den är bra underhållning. Under + hålla. Hålla under. Eller hålla uppe. Humöret och livsgnistan. Den egna och andras.

Att lyckas med det vore fint.

50/365 foton 2013. Oa Gunnarsson igår kväll med egna låtar. Tema: Yrke

Tre timmar har jag lagt ner idag på att ta ett körkortsfoto av mig själv. Jag kokar av otålighet. Fotograferandet var ingen konst. Men utskriften! Jävla skrivare.

Detta är straffet för att min plånbok försvann, med körkort och alldeles för många betalkort och andra plastkort. Jag misstänker nämligen att jag inte alls blev bestulen, utan att jag la ifrån mig plånboken nånstans. Kanske på biltaket…

Alla dessa livsviktiga attribut jag bestulits på och förlorat det senaste året … är det ett budskap? Min Iphone, min anteckningsbok, min plånbok. Det räcker, jag har fattat vinken!

Men kameran, den håller jag hårt i vart jag mig i världen vänder.

48/365 foton. Tema: Tankspridd 

Erin´s Emporium. Ja, det är ett konstigt namn. Ja, hon skriver på engelska. Det är en författarblogg som jag härmed utnämner till nr 1 på min personliga topplista. Varje gång jag läser hennes inlägg ger det någon form av inspiration.

Hur vore det t ex att norpa hennes geniala idé att skriva mininoveller (10 meningar) till bilder tagna av en fotografvän?

Jag kunde ju be några proffsfotografer som jag känner, och även några fotograferande kompisar,  att skicka varsin bild som jag skriver en mininovell till? Det är klart att jag kunde använda mina egna bilder, men det blir en större utmaning att skriva till en bild som man inte vet något om om.

Sagt & gjort! 🙂

Den här Farmorsfrågan ställde jag i bloggen den 4 januari. Så lång betänketid har jag aldrig tagit mellan fråga och svar. Hur startar man om? Det borde jag kunna svara på, för jag har startat om några gånger i mitt liv. Det har väl alla? Relationer, jobb, boende, livsstil.

Finns det något sätt att kliva över splittret av det som varit utan att skära sig?

Vid närmare eftertanke har jag nog konsekvent tillämpat metoden Stängdörrenochsediginteom. Med större eller mindre framgång. Om jag vore född på 60-talet eller senare hade jag förstås gått i terapi, och man ska aldrig säga aldrig. Men nej, inte än. När jag blir nittio kanske.

Igår kväll satt jag med en bunt brev skrivna i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet av min mormors mor, och av min mormor.  Jag undrar så hur de skulle se på sina livsval så här i efterhand, när det så att säga  finns facit?  Mormor fick åtta barn med mannen hon skrev så rara brev till som 18-åring. När han bedrog henne några år efteråt och även fick barn med en annan, kunde hon inte välja att stänga dörren och börja om, även om hon hade velat. Två generationer senare kom den valfriheten för kvinnan. Idag behöver vi inte förlåta och gå vidare.

Jag undrar så vad min mormor skulle ha gjort om hon levat idag?

 27/365 foton 2013. Eget tema: Mormor

Ooops. Har visst halkat efter lite…

När längtan efter våren blir för svår tänder jag en brasa i uterummet och njuter av blommande olivträd och skogen av amaryllis som snåla jag köper efter jul för 20:- styck… ;.-)

Foto 25/365 tema:Strategi  och 26/365 tema: Liv

Visst är han/hon vacker. Men full av fästingar. Och begiven på tulpaner, rosor, fruktträd och det mesta av allt det som jag vill ha ifred i trädgården.

Därför har Odd byggt ett två meter högt stängsel runt om, och vi har varit förskonade från rådjur de senaste fyra åren. Frihet från fästingar och borreliasmitta är nästan lika viktigt som att få ha blommorna ifred. Barnbarnen kan leka och rulla runt på gräsmattan utan risk.

Jag vill inte klaga. Jag hatar gnälliga människor som hänger upp sig på allt negativt och glömmer bort vilken ofattbar tur det är att vi lever just nu, just här. Två gånger idag har jag varit ute på promenad i kylan och solen för att få igång det positiva tänkandet. Kameran fick följa med, ljuset var fint.

Men. Två månader till med den här kylan? Tre månader till innan vårfåglarna börjar kvittra och fåren börjar lamma? Fyra månader till innan vi kan sjösätta båten?

Jo, det är klart jag står ut. Det går inte ens någon nöd på mig. Jag har ju ett manus att redigera, ett jobb att sköta, en familj att bry mig om.

 Och på måndag börjar Zumban igen i gamla skolan, och ska pågå hela våren två gånger i veckan.

FOto nr 19/365 foton 2013. Tema: I väntan på.