Idag är jag egentligen alldeles för trött för att blogga, så det blir bara en bild till fotoutmaningen 365 foton 2013. Igår körde vi bil till Hovmantorp och idag körde vi hem igen. Det känns låååångt. På vägen genom Småland passerar vi den lilla orten Ör, och där finns Sveriges roligaste oljebolag. Passar perfekt till tema Duo, min bild nr 14 i 365 foton.

Vill man så kan man, vad olyckskorparna än kraxar. Till exempel öppna en hantverksbutik med egna och andras skapelser i garaget. Det har Else-Britt gjort på Flatön, och idag var jag där och köpte ett par ljuvliga rosa lovikkavantar som Tiny ska få i 3-årspresent, och en väldigt vacker broderad jullöpare som ska ligga på mitt köksbord varje jul. Det fanns mer jag ville ha, jättefina grytlappar till exempel. Mest av allt gillar jag namnet. Så kaxigt! Stick i Stäv.

I diket mitt emot butiken hittade jag motivet till dagens bild i 365foton. Nr 7. Temat är: Sista.

Uterummet är den fysiska platsen för mitt innersta rum.

I soffan framför öppna spisen sitter jag med böcker och iPad. Sover också ibland, invirad i fleecefiltar från IKEA och mjuka lammskinn från den egna flocken. Bakom mig bär citronträden frukt, bougainvillean slingrar sig blommande ända upp i taket  och olivträdet skäms över sin ljusslinga avsedd för julgranar. 

Utanför kan stormen ruska i flädern och rycka loss fågelautomaterna från päronträdets grenar, regnet kan piska på rutorna och mörkret dra ner rullgardinen i trädgården redan vid 15-tiden såhär års. Men i uterummet lyser högtryckslampan och slocknar inte förrän exakt kl 18. Då tänder jag ljus och värmelyktor och lägger in några vedträn till.

Temat ”Min favorit” på listan från 365 foton 2013

Hoppar på fotoutmaningen 365 foton alltså. Trots onda aningar, jag måste verkligen hindra mig själv från att samla på mig fler måsten. Men det är så inspirerande att fotografera, nästan lika roligt som att skriva.  Första temat blir Minne och en bild av cocktailtomaterna som fortfarande hänger i fönstret ut mot altanen.

Planen var att börja redigera råmanus den 28e december, efter julens crescendo.

Vi hade en underbar julafton med alla barn och nästan alla barnbarn närvarande. Snön föll och alla var glada och maten var god.  På grund av att vårt hus inte är allergianpassat firades julen i gamla sommarhuset dit inga husdjur har tillträde.  När man har fyra vuxna barn och alla delar på mat, bak och pynt borde det inte finnas  anledning att klaga på julstress. Ändå stressade jag så mycket dagarna innan att det nu krävs flera dagars vila för att återhämta mig. Förkyld blev jag också. Skyller inte på barnbarnens baciller, det hänger nog mer på ett immunförsvar som försvagats av onödig stress.

Hur gör man för att behålla lugnet?

Både igår och idag har jag hängt framför datorn och skrivit noveller.  Jag är barnsligt nöjd med båda två, tänker skicka in dem till tidningen Allas novelltävling som Debutantbloggen (tror jag) tipsade om för ett tag sedan. Tidningen kallar dem 5minutersnoveller, de är bara på 6000 tecken inklusive blanksteg, vilket är löjligt lite bokstäver för att åstadkomma ett drama. Men det går, upptäckte jag! :-

Hur gick det till? Mamma L och jag gick på promenad dagen före julafton och spånade lite. Ideerna som föddes då var för komplicerade för att utveckla på bara 6000 tecken. Jag sparar dem till en annan gång. Men ett litet tankefrö från vår promenad ledde ändå vidare till den ena novellen. Jag kan inte säga vad den heter eftersom det är hemlig ingivning. Juryn får inte kunna koppla ihop tävlingsbidragen med något namn. Och det är ju hypotetiskt möjligt att det skulle kunna ske, om jag skriver i min blogg vad novellen heter..

Den andra novellidén föddes nog i Las Palmas, där de har vakter i matvaruaffären fför att hindra fattiga att stjäla mat

Igår kväll, när jag skulle somna, kom första meningen flygande. Den fanns kvar i huvudet i morse när jag vaknade, och jag skrev genast ner den i anteckningsboken bredvid sängen. Det är en av de bästa börjorna jag har läst. Allvarligt talat. :-

Imorgon måste jag vara tillräckligt frisk för att orka gå på bio med lilla S, lilla A och lille L saamt avsluta dagen med middag på indisk restaurang.

Sen ska  jag börja redigera romanen.

I mitt fönster

Idag gick jag upp till Bohusläningens redaktion i Uddevalla och hämtade förstapriset i tidningens fototävling ”Bohusbilden”. En Ipad av senaste modell, 32 GB med plats för SIM. Vi ska ha den som sjökortsplotter i båten.

Jag känner mig fortfarande lika barnsligt stolt och glad som när de ringde från tidningen och talade om att jag vunnit.  Det kommer att dröja innan jag tävlar i foto igen. Det känns för svårt att upprepa.

För närvarande är det dessutom Ordet som prioriteras framför Bilden.

Just nu: Odd bakar pepparkakor medan jag bloggar. Men jag har faktiskt gjort degen. Och dessutom två satser chokladtryffel tidigare ikväll.

Vinnarbilden  tog jag en tidig höstmorgon på bryggan vid Handelsman Flink: 

Det stod Wikipedia som avsändare. Så konstigt, inte har jag beställt nåt, och vilket jättepaket, och tungt! Jag var tvungen att öppna i ena änden och kika redan på parkeringen utanför Hemköp i Ellös.

Åh! Vilken rolig överraskning! 🙂 Det hade jag ju helt glömt bort, att jag vann andra pris i den svenska delfinalen i  den internationella fototävlingen WikilovesMonuments!

Det var priset som låg i paketet. Två maffiga, tunga, urläckra coffetable böcker om fartyg, ett Presentkort på valfri båtresa för 2 personer med Waxholmsbolaget samt ett jättefint diplom.

Tack Wikimedia!

 Och så den prisbelönta bilden, som kom på andra plats i kategorin Fartyg:

I fredags eftermiddag ringde någon från Bohusläningen (jag blev så glad att jag har glömt vem det var) och meddelade att juryn på redaktionen utsett  min bild Hummermorgon till vinnare i fototävlingen Bohusbilden. Bland 730 insända bidrag. Priset är en Ipad, men det viktigaste är förstås äran. Kunde jag vara så vänlig och hålla det hemligt till på tisdag, när nyheten skulle presenteras i tidningen? (Det var mycket begärt…)

 Tack än en gång alla ni som röstade på Facebook så att bilden tog sig in bland de 10 finalisterna! Utan er hade det inte blivit något förstapris.

Nu ska jag aldrig mer delta i någon fototävling. Två placeringar i två olika fototävlingar på en och samma dag (se gårdagens blogginlägg), det är oslagbart. Man ska sluta när det är som bäst.

Det kom ett mail: Grattis till den fina placeringen i tävlingen Wikipedia Loves Monuments 2012. Prisutdelning 10 november i Göteborg. Lycka till i den internationella finalen!
Jag blev så glad, älskar verkligen den här bilden och är stolt över den. Kul för varvet i Hällevikstrand också, det finns inte så många riktiga träbåtsvarv kvar. Jag ska åka bort med en inramad förstoring vid tillfälle.

– Bloggat med Blogpress från min IPhone

Igår var två av mina stora förebilder med i programmet Babel i TV2.

BodilMalmsten gjorde mig besviken. Hon var väl nervös, det märktes tydligt och är inget att säga om förstås. Hon beskriver ju i sin senaste bok ”Så gör jag” hur hon hatar att behöva svara på frågor om sina böcker och träffa journalister som inte har läst på.

Men det var inte rampfebern som gjorde mig besviken. Det var någonting i hennes framtoning. En brist på ödmjukhet. En skärande ton av överlägsenhet och kyla. Inget bjuda på sig själv alls. En argsinthet utan charm.

När Jessica Gedin talar om regler och säger ”Kerstin Ekman har till exempel sagt att man bör undvika att skriva ordet ”plötsligt”…” avbryter Bodil och säger att det har hon hört andra som har sagt, precis som om hon inte vill ge Kerstin Ekman äran av det rådet. Och så klagar hon på hur dåligt folk läser, att folk läser för mycket skräp och att folk i det här landet är väldigt rädda för att inte vara överens i en diskussion.

Jag tyckte faktiskt att hon framstod som sinnebilden av en sur, gnällig och pretentiös kulturtant. SÅ sorgligt, jag vill ju gilla henne!  🙁

John Irving däremot. Så snart han öppnar munnen spred sig en varm lyckokänsla genom hela kroppen. Jag tänker ”halleluja, så är det!” när han beskriver hur han blev författare utifrån en känsla av utanförskap och behov av ensamhet. Hans bok ”Garps värld” är en av de böcker jag verkligen minns att jag har läst och där karaktärerna känns som gamla vänner. När jag av misstag gav bort den boken till loppis för ett par år sedan var jag tvungen att köpa tillbaks den från Bokbörsen.  Nu håller jag på med ”Ciderhusreglerna” och känner likadant. Vill inte att den ska ta slut.

Så skriver en mästare. Tänk om han också ville skriva en bok om författarhantverket.

Men det kommer han inte att göra, det är jag rätt säker på.

Igår fick jag ju reda på att min bild ”Hummermorgon” gått vidare till finalen i Bohusläningens fototävling Bohusbilden. Nu väntar jag spänt på att någon i juryn ska ringa och tala om ifall bilden hamnar bland de fem bästa. Hoppas!!