Dagens bästa citat kommer från Jenny Bäfvings blogg.

”Det är tveksamt om någon med fungerande internetuppkoppling skriver bra fiktion. ” /Jonathan Franzen

Den här närmiljön kan också göra en rätt ofokuserad.

Nu hänger molnen tunga över gråblått, upprört hav och det kommer ett regnstänk ibland. Lite skönt faktiskt efter en veckas strålande sol. I natt hade jag  småpanik eftersom det inte kändes bra i ögonen. Grusigt och kliigt och allmänt överansträngt. Tänk om inte ögonen håller för alla dessa timmars stirrande på en skärm? Minst 8 timmar blir det varje dag. Så jag bestämde mig för att ransonera läsande och surfande på kvällen när det är mörkt i rummet. Det känns tydligt att då är det jobbigast för ögonen. Dessutom ska jag vara extremt noga med solglasögon och solhatt utomhus. Och alltid byta till datorglasögonen. Ibland är det frestande att strunta i det, ”bara en liten stund”. Och när jag inte skriver – jag måste inte läsa jämt. Ögonen behöver få vila ibland, jag ska bli bättre på det.

Idag står det ”Grönsaksmarknad” på veckoschemat så då gick jag förstås dit efter morgonens skrivpass. Finns det något underbarare än en stor saluhall i en gammal stad? Den ligger bara en kvarts rask promenad från där jag bor. Nästa gång får kameran följa med, idag fotade jag bara inköpen. För att dra ut på nöjet handlade jag nog i sex olika stånd 🙂

Femte dagen på raken med sol och 30 C mitt på dagen. Över +20 C i vattnet. Så här års kan det faktiskt regna flera dagar i sträck, så jag njuter av min goda tur.
Har dåligt samvete för att jag har det så bra medan Odd stressar med vardagen hemma. Kontraproduktivt… Försöker utnyttja skuldkänslorna i skrivandet.
Just nu har jag fastnat i en svår scen där huvudpersonen återser sin första kärlek som vill återknyta. Han har surfat genom livet på räkmacka, hon är tilltufsad och nybliven änka. Låter inte kul, jag märker det… Måste få till en dialog där det mesta sägs mellan raderna.
Läser samtidigt ”Underbara kvinnor vid vatten”, Monika Fagerholm s prisade debutroman. Så många olika stilar det finns!

52 scener dividerat med 38 dagar blir ungefär 1,5. Minus fyra lediga söndagar och en vecka på slutet när Odd kommer och disciplinen kommer att svikta.
Det betyder att jag bör skriva klart två scener om dagen.

Innan jag började skriva hade jag faktiskt ingen aning om att jag är så beroende av struktur. Listor, planer och uppställningar. Stora pappersark och massor av postitlappar var en mycket viktig del av min packning. Det gör mig lugn att kunna se början, slutet och vägen däremellan. Hur långt jag har hunnit.
Idag är det åter strålande sol. Inte förrän efter lunch når solen min terrass, i gengäld är kvällarna fantastiska.
Nu har jag klarat av morgonens skrivpass och skrivit igenom tre scener, känner mig riktigt nöjd. Dags för en promenad, det får bli barfota på stranden med tanke på alla blåsor på tårna från igår.

Lågvatten.

Vinnarnovellen i ICA-Kurirens tävling publicerades i förra veckans tidning. Det var längesedan jag blev så häpen. Novellen ”Glaskupan” handlar om ett par som flyttar in på ett äldreboende, och kvinnan i berättelsen blir så rasande svartsjuk på en granne som lägger an på hennes man, att hon blandar en stor snorloska i hennes drink. Ja, ni får läsa själva, det är bara att klicka på länken, jag säger inget mer.

Jag förstår att min novell inte hade skuggan av en chans, den är varken rolig eller absurd, vilket juryn anser om ”Glaskupan”. Det skulle vara intressant att läsa övriga pristagares bidrag, jag får hålla utkik i kommande ICA-Kurirer.

Så hur ska man tänka för att ha störst chans att komma på prispallen i en novelltävling? Reglerna som jag fick från en annan veckotidning, och som jag bloggat om i ”Konsten att skriva en veckotidningsnovell” gäller ju knappast i det här fallet. Eller? Ska man gå efter vilka som sitter i juryn och försöka lista ut deras smak?

Nej, jag är faktiskt inte ett dugg besviken, bara väldigt förvånad, som sagt. Och självförtroendet är lite tilltufsat, jag undrar om mina texter någonsin kommer att hitta några läsare. Tänk om min berättarröst är tantig, mossig och helt osäljbar?

Här nedan hade jag lagt ut min novell, men nu har jag skrivit om den lite och skickat in den till Ann Ljungbergs novelltävling istället, därför har jag tagit bort den från hemsidan tills vidare.

Nu är jag här. I sex veckor ska jag redigera min roman till dånet av vågorna som rullar in mot Playa las Canteras. Bruset överröstar just nu ett svagt lördagsdunk från baren längst ner i huset. Balkongen vätter rakt ut mot Atlanten, jag kan se horisonten och  Tenerifas silhuett från min huvudkudde.

När jag kom puttandes min 30 kg tunga hjulväska från busstationen möttes jag av glada hälsningsrop från rumsgrannarna som satt nere på serveringen mitt emot och väntade med min nyckel i ett noga igenklistrat kuvert. Vaktmästaren och hustomten Jacinto är ledig lördag/söndag, men han hade faxat till mig att mina grannar hade nyckeln. Ett norrländsk par som såvitt jag förstår bor här större delen av vintern.

Gissa om det var spännande att låsa upp dörren. Tänk om det skulle vara slitet och med kackerlackvarning och…  jag kunde inte vara säker på att det skulle vara lika fint som förra året. När man bara ska stanna 6 veckor kan man inte paxa för en speciell lägenhet utan får ta den som är ledig.

Men det var alldeles, alldeles underbart. Jag kunde inte ha önskedrömt fram någonting bättre. Det skulle vara blommor på terrassen i så fall, men det är inget som hindrar att jag köper en bougainvillea och planterar i den torra krukan som står där nu.

Ett minimalt kök med en spis med bara två plattor, men ett stort kylskåp med frys. Badrum med badkar och ny tvättmaskin. Ingen TV märker jag just, men den använde jag ändå aldrig förra året så det spelar ingen roll. Jag kan ju se på SVT Play om jag vill, nätet verkar helt OK här på fjärde våningen också.

Nu har jag gått tre vändor till supermercadon och handlat, firat första kvällen med utemiddag på strandpromenaden samt gjort ett veckoschema. Det skymtar på bilden, jag har tejpat upp det på väggen.

Stenhård disciplin är nödvändigt för att hålla arbetsmoralen och humöret uppe, i alla fall fungerar det så för mig.

Dagarna delas in i skrivande från kl 06.00, mat, promenader, bloggande, fotograferande och läsning. Samt Zumba två gånger i veckan, jag har hittat ett ställe nära busscentralen San Telmo i gamla stan.

Nu hoppas jag bara att de två postpaketen med det utskrivna manuset och alla mina faktaböcker hittar hit också. De skickades hemifrån i torsdags. Det är inte jordens undergång om de inte kommer fram, men nästan…

Läs inte detta om du stör dig på triviala blogginlägg! Det är nämligen bara min packlista inför sex veckor i Las Palmas. Om jag sparar den här så vet jag garanterat var jag kan hitta den igen nästa år.

Ta med i resväskan:

Masktejp, stora papper, färgpennor, tejp, postitlappar, manusutskrift, kortläsare, eldosa, tangentbord laptop, nätaggreagat laptop, tangetbord Ipad, Scrivener handboken, Tidningen Skriva, lånekort bibblan, veterinärböcker, Alice Munro, franskaboken, dataglasögon, joggingkläder + skor, sandaler, pannlampa, huvudkudde, kamera, kamerafilter ND + polarisering, kamerabatteriladdare, kortläsare, instruktionsbok, pistaschmandlar, valnötter, mandlar, thepåsar Paradis, Canderel, Agavesirap, solskyddskräm, schampo, balsam, hygienväska, diskborste, osthyvel, badlakan, badkläder, 1 långärmad tröja, regnjacka.

Ta med i ryggan:

Läsplatta + laddare, medicin, iPod + hörlurar, öronproppar, laptop, iPad + laddare, biljetter, Las Palmasmapp, visitkort, plånbok,

Ta med i magväskan: pass, pengar, iphone, kreditkort

Har du läst ända hit och anser att jag har glömt något? Tipsa gärna! 🙂

Vädret i Las Palmas är som förväntat. Ganska varmt, ganska soligt, ganska blåsigt, ibland en regndag. Man behöver både bikini och regnjacka. Perfekt.

Åh, vad jag önskar att jag kunde spanska. På hemväg från kvällspromenaden gick jag förbi en gränd med musik och applåder. Det var precis som en fin kväll på Flinks med Gåke. Fast jag misstänker att det var en något mer politisk Gåke. Kanske typ Cornelis. Han sjöng och deklamerade om vartannat, ackompagnerad av två gitarrer och två mandoliner (rätta mig om jag har fel). Det var ingen restaurang, nästan bara vanliga spanjorer satt där. Luften darrade av känslor och engagemang.  I ett hål i väggen kunde man beställa dricka.

trim.IdoNNY

Jag vet inte om videolänken här ovanför funkar. Hoppas!  Annars får ni en stillbild här.

Det står 25C kl 11.00  på den digitala skylten på strandpromenaden nedanför min balkong. Men den siffran betvivlar jag faktiskt. Temperaturen alltså. Men drygt 20 är det säkert. Äntligen en riktigt fin dag ända från tidig morgon. Solen når inte till min balkong förrän efter lunch, vilket är bra för arbetsmoralen.

Jag har tio scener till att skriva innan det är dags att resa hem.

Undviker att kolla nyheterna om snön och vintern hemma, får så dåligt samvete. Ska köpa julklappar imorgon. 🙂

Idag har det faktiskt varit riktigt fint väder nästan hela dagen. Utanför min öppna balkongdörr.

Jag håller på med mina postitlappar. Går igenom manus och skriver en lapp för varje scen, som jag fäster på linjer som jag ritat på stora pappersark, som jag tejpat upp på de vitmålade väggarna.

Alltsomoftast upptäcker jag Hål. Dvs det fattas en scen. Typexempel: Karaktären C äter lunch med karaktären J som hon nyss har träffat och blivit kär i. Men – hur träffades dom? Det vet jag ju, men har glömt att skriva ner det. Då skriver jag en kort notis om den scenen på en särskild gul lapp, och fäster den på sin linje.

När jag reser härifrån ska alla hål vara tilltäppta. Utkastet ska vara färdigt. Idag träffade jag Ann Ljungberg, författarcoach, och diskuterade det fortsatta arbetet. Hon håller just nu en romanverkstad här i Las Palmas (jag deltar inte i den). Vi kom överens om att manuset ska vara genomredigerat och klart för lektörsläsning i början av april.

Har upptäckt att det finns en massa modiga små tanter runt omkring. Min granne U från Skellefteå är nästan 85 och har en muskelsjukdom som gör henne ordentligt handikappad. Ändå reser hon ensam hit ner varje vinter, sen 20 år tillbaka. Ber om hjälp när det behövs och tar för sig och är social. Hon har skaffat sig vänner bland andra flyttfåglar och har ett väldigt program med middagar och träffar av olika slag. ”Fast dansar gör jag inte längre” sa hon idag när jag bjöd in henne på rummet för en pratstund. På fredag ska hon och jag i alla fall gå till dansstället med levande musik som finns i grannhuset. Om hon inte får besök av en vän. En spansk vän. 🙂

Jag gillar ritualer. Armbanden på bilden har jag bara på mig när jag skriver. De är mina amuletter som främjar skapande och fantasi. Det gröna köpte jag av en afrikansk kvinna på strandpromenaden, det andra är äkta kanariska pärlor (fast det måste vara sötvattenspärlor) som jag köpte på marknaden i söndags.

På bordet står också två doftljus och brinner. Det enda som saknas är något att tugga på. Det saknar jag verkligen. Men jag kan inte hitta Läkerol här. Bara Stimorol som jag inte gillar.