Berlin är sju gånger så stort som Paris. Ofattbart stort. Jag sitter med tunnelbanekartan och planerar min dag. Odd säger: ”Förr skulle du aldrig ha kastat dig ut såhär i tunnelbanan ensam i en främmande stad.”
Va? Skulle jag inte? Intressant med någon som har lite perspektiv på ens utveckling, särskilt för mig som aldrig tittar bakåt. Har jag inte varit likadan jämt? Kanske är det naturen som ser till att ängslan och feghet kopplas bort när de egenskaperna inte längre behövs för att skydda familjen? Vilken tur jag har som får åldras i en tid när livet fortsätter fast barnen lämnat boet.

Hotell Mövenpick i Berlin. Klockan är tidigt, inte nio än. Mannen som står framför mig tar en rejäl skopa av råbiffen från skålen. Det finfördelade, säkert skrapade, fläskköttet är uppblandat med hackad lök. Mannen har en mycket stor mage mellan sig och kyldisken. Han får hålla tallriken på nästan rak arm för att inte få för stort avstånd till disken och riskera att spilla på golvet. Tallriken är redan rågad. Jag vill inte stirra för länge, men noterar bröd, stekta korvar, äggröra och stekt potatis, Rösli som är så poppis här.
Frukosten här kostar 22 Euro. Det är rena rånet och hade jag vetat det innan det var försent hade jag fikat på stan istället. För det är billigt att ära ute i Berlin. Billigt att bo också.
Hur ska jag göra nu då? Äta så mycket som möjligt eftersom jag ju har betalat? Här finns precis allt. Jag bestämmer mig för att ändå hålla mig till GI, och frossar i gravad lax, lufttorkad skinka, äggröra och goda ostar. (Dock ingen råbiff.)
Ingen färskpressad juice, inga bakverk, inga croissanter, inga osv osv. Känner mig duktig och tittar medlidsamt på kön av tjocka människor som fyller på tallrikarna gång på gång med saker som kommer att förkorta och förpesta deras livstid.
De har ju betalat för det. Och det är ju så gott.

Lycka är att kunna kompa sig själv på ukulele till Bob Dylans ”It´s all over now, Baby Blue”. Jag inser plötsligt att detta har jag längtat efter hela mitt liv.  🙂

Tur att vi inte bor i lägenhet för då hade någon garanterat bankat i väggen för typ två timmar sen…

Ukulelen är ett sånt perfekt instrument, för man kan spela lågt och känslosamt på den också, inte bara stompigt och kaxigt.

Perfekt allsång i sittbrunnen i sommar med goda vänner, vin och mysmat.

Två timmar ukulelekurs sätter sina spår i våra fingrar.

Idag har vi lagt till ”Ain´t she Sweet” och ”Diana” till repertoaren. Vilket betyder två nya ackord: Adim och Dm 

66/365 Deformerad

Innan vi körde tillbaka till vår ö fick vi middag hemma hos stora A.

Mini blev som vanligt jätteglad, vilket alltid känns lika underbart för farmor och farfar som inte träffar barnbarnen så ofta som vi skulle önska.

Tänk att hon kommer ihåg oss! Hon pratar bättre och bättre för varje gång nu, och har tålamod att lyssna på ”riktiga” sagoböcker. Snart, snart fyller hon tre.

45/365 Splittrat

44/365 Sammankomst

Det är en hon. Hennes namn börjar på U. Som i Ukulele.

Aldrig trodde jag att något sådant skulle hända såhär sent i livet. Jag har ju upplevt passioner tidigare; med D som i Dragspel och F som i Fiol, efter tvångsäktenskapet som 7-åring med P som i Piano.

Med U är allting annorlunda. Så lustfyllt, liksom på lek. Hon är så lätt, man kan ta med henne överallt, hon är inte märkvärdig, inte dyr och inte högröstad. Passar in var som helst. Vi skulle säkert kunna ha det mysigt ihop i en tågkupé full av främmande människor.

Detta är början på en livslång kärlek, det känner jag.

Tusen tack till en av Flatöns två eminenta trubadurer  OA som förde oss samman.

33/365foton. Tema: Kultur

Det behövdes ett miljöombyte för att lusten att fotografera skulle vakna igen. Eftersom jag har halkat efter lite i utmaningen 365 foton 2013 kommer här en Berlinkavalkad från veckans utflykt dit.

Berlin väcker starka känslor, i alla fall hos mig, tårarna vill gärna komma inför alla minnesmärken och utställningar om kriget som finns överallt på gator och torg. Var fanns de goda människorna? Och frågan som David Bowey ställer är så befogad: Where are we now?

Utsikten från radiomasten på Alexanderplatz är hissnande. Hit kunde östberlinarna också åka upp och titta ut över väst. 29/365 Tema: Hissnande.

Den stora Berliner Dom ligger i andra änden av paradgatan Unter den Linden, och är 100 år yngre (!) än Brandenburger Tor. 28/365 foton. Tema: Arkitektur.

Brandenburger Tor. Världens mest berömda äreport, byggd i slutet av 1700-talet och använd som symbol av nazisterna. Stod kvar i ruinerna efter kriget och isolerades i Ingenmansland bakom muren. Så vacker i kvällsbelysning i slutet av paradgatan Unter den Linden. 30/365 foton, tema: Ändpunkt.

Jag vet inte vilka nymferna är, eller vem som har skapat dem, men de satt så vackert inplacerade  i miljön ovanför kanalen framför det gamla museet. 31/365 foton. Tema: Kvinnor

Berlins nya konsthall var förstås en luftig skapelse i glas och betong, alldeles intill en trafikerad gata. Vill man vara snäll kan man kanske beundra kontrasterna mellan de klassiska skulpturerna och den moderna omgivningen. 32/365 foton. Tema: Konstverk.

Den evigt intressanta  frågan om vem man är… Vem är du själv?

Författaren Sofia Hallberg länkar  i sin blogg, som jag ofta läser, till en astrologisk sida. Jag är väldigt skeptisk till horoskop, med undantag av det kinesiska zodiaksystemet som jag tycker är mer varierat och nyanserat eftersom det tar hänsyn till vilket år man är född också, och i vilket av jordens fyra element det årets tecken står. Lite krångligt, men väldigt spännande, läs mer om den kinesiska astrologin här. Jag hade stor nytta av alla de kinesiska djurtecknen när jag hittade på mina karaktärer i romanen.

I det kinesiska horoskopet är jag född i Tigerns tecken, och det är klart mer spännande än att vara Oxe, som jag är enligt vårt västerländska horoskop. 🙂

Men det är ändå kusligt mycket som stämmer på mig i beskrivningen av Oxens egenskaper.

Nedanstående har jag kopierat från Astroguiden .

Oxen

Från 20/4 till 21/5.

Oxen är jordnära och hemmet är oxens borg. Den kan gott sägas att oxen är det mest typiska jordtecknet. Oxen älskar allt som är vackert och njutningsfullt såsom god mat och dryck, konst och musik, blommor, dofter, erotik, komfort och skönhet i alla dess former. De lägger stor vikt vid det materiell och vårdar ömt sina vackra saker, gärna i hemmets trygga vrå.

Oxar är praktiska, realistiska, lugna och metodiska, De arbetar hårt och med stor uthållighet. De är principfasta, envisa, stabila och självmedvetna men vill inte gärna ta några risker utan är i regel nöjd som det är. Humöret är lugnt och välbalanserat förutsatt att Oxen inte blir tillräckligt retad förståss. Då kan de bli riktigt arga och de är dessutom ganska långsinta så det tar tid innan de glömmer en oförätt. I grund och botten är dock Oxen tolerant och pålitlig och de försöker alltid att se de goda sidorna hos sina vänner.
Oxar älskar att koppla av i en behaglig miljö men har nästan alltid en speciell närhet och längtan till allt som har med naturen att göra– sådd, skörd och trädgårdsarbete, även om de bor mitt i en stad.

Med sin känsliga, jordnära personlighet är Oxarna ofta estetsikt lagda och kreativa. Den älskande Oxen är trogen sin partner och är beskyddande och ömsint om än något svartsjuk. De ogillar förändringar, speciellt sådana som är påtvingade, och de kan vara ganska konservativa och moralistiska.

Lämpliga yrkesval: Allt som har med naturen eller konstnärlighet att göra, ex Musiker, arkitekt, konsthandlare, blomsterhandlare, jordbrukare, eller egen företagare

Känsligaste kroppsdel: Halsen.

Ambitionsnivån på mitt fotograferandet (och bloggande) har verkligen lagt sig på en riktigt låg nivå. Men det struntar jag i just nu, huvudsaken att jag inte halkar efter, att det blir något fotat varje dag, även om det bara blir med mobilen. Och att jag hinner redigera mitt manus lite varje dag också.

Idag har jag varit i konstnären Ewa Evers atelje i Bleket på Tjörn och blivit instruerad i screentryckningsteknik. Vi kom att prata om vad man lämnar efter sig av sina skapelser till sinaefterkommande, och vilket ok det kan bli. Tänk bara alla bilder, alla tavlor, alla skapelser av olika slag som samlas på hårddiskar och i skåp och lådor. Generation efter generation.

Man måste helt enkelt göra sig av med det mesta. Ofta är det ju själva skapelseprocessen som är det roliga.

Fast jag  är i alla fall väldigt glad att jag har min morfars gesällprov, ett vackert skrivbord, i min skrivlya. Och sängen min mamma föddes i 1919. (Även om den just nu står i garaget.) Källaren är full av kreationer som kanske borde slängas, bara inte just nu.

Och idag har jag fyllt på. Ewa och hennes man ska flytta till en lägenhet och säljer av en massa fina och spännande saker på Tradera. Den här amerikaklockan från 1880 kunde jag inte motstå. 

18/365 foton 2013. Tema: Tiden

 Mitt emot Ewas hus stod den här lilla fiskebåten parkerad inne i en trädgård. Det får blir bild nr 17/365 foton 2013. Tema: Vila

Jag ska aldrig mer skriva för min brödföda. Vilken befriande insikt. Även om jag få för mig att t ex skriva noveller till veckotidningar,  så kommer jag aldrig att ändra en text bara för att få betalt för det jag skriver.

Det påminner mig om vad jag hörde min pappa säga när han blev pensionerad. Jag var bara 19 år då och jag minns det så tydligt, fast jag annars har väldigt dåligt minne. Hans kommentar måste ha satt sig  djupt. ”Nu ska jag aldrig mer krusa en djävel.”   Ju mer jag tänker på vad de orden betyder, desto sorgligare känns det.

Det här är dagens bild till fotoutmaningen 365 foton 2013 som nu har hela 200 deltagare! Få se hur många som orkar hålla ut hela året. Jag kan inte lova att jag gör det. Dagens tema är Rost.