Lille L behövde bli hämtad på dagis och farmormor behövde hälsas på. Vi mellanlandade på ICA Qvantum på Munkebäckstorg och lille L fick välja inköp av kvällsmål. Det blev: En mango, två plommon, fyra nektariner, två bananer, två päron, två smoothies, fyra glaserade munkar och en jättelik muffins med hallonglasyr. ”Till farmormor.” Samt en salladstallrik till mig från självplockningsdisken.
”Den orkar jag aldrig”, sa mamma som just ätit middag. Jag blev tvungen att skära den i två delar. Men när det var dags att resa sig från köksbordet var muffinsen uppäten.
Ingen roman skriven idag heller. Men så här trevligt hade vi det:
En förmiddag i ensamhet på Fotografiska med Christer Strömholm, August Strindberg med flera. Mitt behov av dyrkan och själavård är fyllt.
Efter en hel förmiddag på Fotografiska följer besök på Nationalgalleriet i Gamla Stan där mamma A ställer ut. Jag är förstås partisk, mina ögon svämmar över och hjärtat sväller tills det känns svårt att andas. Här är några favoriter:
Idag hörde jag i programmet STIL i P1 om en ny modefilosofi som har fötts i New York (var annars?) och som nu sprider sig så sakteliga över världen, via storstäderna förstås. I Sverige lanseras filosofin i boken Modemanifestet av Sofia Hedström som bor i New York och också intervjuades i programmet.
Lyssna på programmet du också! Jag fick mer än en tankeställare och tänker handla kläder på ett annat sätt i fortsättningen.
Kläder och mode kan vara ett känsligt kapitel, särskilt om man som jag varit överviktig i många år. Det blir lätt för mycket om jag råkar gå in på Indiska eller Joy numera, eftersom jag blir så glad när plaggen i storlek 38 passar att jag köper dem av bara farten. De kostar ju så lite… Jag vet inte hur många skira blusar och tunikor i tunn vit bomull med spetsbrodyr som hänger i garderoben. Minst ett par har aldrig blivit använda.
Däremot använder jag mina Replay nästan jämt. Belöningsjeansen som jag köpte när jag nådde min målvikt för 1,5 år sedan. Ett stort hemskt hål på ena knäet lagades av duktiga designern mamma K som sydde en konstnärlig lapp av ett gammalt örngott och en sari jag köpt i Malaysia. Jag älskar mina jeans, liksom den bordeaufärgade skinnjackan jag köpte i Lailas secondhand på Götabergsgatan i Göteborg nästan samtidigt. De här kläderna är mer än bara kläder, de är en del av min (nya) identitet.
Ett annat plagg som jag verkligen älskar är den tunga, tjocka ullkoftan i växtfärgad ull som jag köpte i Havsverks lilla affär i Kungsviken i somras. Den kostade fem gånger så mycket som glitterkoftan på Indiska (fast jag fick köpa tre glitterkoftor eftersom de inte höll att tvätta).
Precis som jeansen och skinnpajen är ullkoftan mycket mer än bara ett plagg. Den innehåller också minnet av båtturen över Koljefjorden, blixtförälskelsens ögonblick i butiken och inte minst vetskapen om vem som har färgat och stickat koftan.
Han föder upp 40 000 kycklingar om året. Efter 12 veckor väger de 2,5 – 3 kg och slaktas, blir till gårdsmärkta KRAV kycklingar som säljs i stora ICA-butiker. Under sina tolv livsveckor gör han allt för att de ska leva ”Sveriges lyckligaste kycklingliv”. De rör sig fritt ute och inne, kan själva välja om de vill vara inne i den stora varma hallen där det finns vatten, sand och foder eller om de vill spatsera ut på gräset utanför. Där på ängen finns inget stängsel, ingenting som hindrar en liten frihetstörstande Gullefjun att rymma om hon skulle få lust. På nätterna är de instängda för att skyddas från rovdjur.
Han sköter gården i stort sett ensam, odlar själv det ekologiska fodret till kycklingarna, räknar med 60 timmars arbetsvecka.
Jag som bara har följt med Odd för att leverera musselmjöl till kycklingfoder är imponerad och skamlöst nyfiken. Vill bara veta mer och mer. Kan knappt hålla mig från att fråga om frun, barnen (13 och 15) och den fina trädgården framför skånegården. Hur hinner han? Varför valde han just kycklingar?
”Tja, gillar man djur så… Och jag har ju ingen annan hobby...”
Jag frågar mer saker som man aldrig talar om män och män emellan, (i alla fall inte om man bara är ytligt bekanta) och tack vare min pinsamma frågvishet får vi en guidad tur genom alla kycklinghusen och jag får fotografera.
Fast vad är det för en hemsk T-shirt? 🙂
Bilden blir perfekt till Fotosöndags veckotema som är ”Yrke”.
PS. Bilden med händerna och kycklingen fick utmärkelsen ”Explore” på fotosajten Flickr, vilket är väldigt hedrande. 🙂
Titta vad som fanns i posten idag! Den som jag har väntat på sen i våras!
Attans att jag ska till Mollösund på kalas ikväll…
Vi firar. Äntligen! Imorgon skrivs kontrakt.
Champagneglasen är från Studioglas Bergdala, tror de heter Golden Sea. De används alldeles för sällan. Jag älskar vackert glas, det är det enda jag absolut inte kan motstå på loppis. Kristallkaraffer och parfymflakonger trängs i mina fönster, jag har satt upp två extrahyllor i härdat glas tvärs över varje fönster för att få plats med mina samlingar.
Idag slog jag på stort och köpte rosa Champagne på Systemet i Henån. Visst log den unga tjejen i kassan lite extra varmt mot mig? Ha en trevlig kväll sa hon. Fast det kanske hon säger till alla. Sen köpte jag hemlagad krabbröra, aioli och extra stora burkräftor av Niklas i Skaldjursboden vid Flinks. Hans leende kan man alltid lita på.
Inte så konstigt kanske att jag sitter här mätt, nöjd och helt tom i huvudet.
På väg hem från after work doppet i havet såg jag dem i gärdsgården till fårhagen – svullna, svarta, saftspända. Toppbären, de första och största. Dem jag aldrig hinner plocka, fast de växer precis hemmavid. Påpassliga sommargäster kommer alltid före.
Men inte i år. Minst fyra, kanske fem liter blev det.
Björnbärssylt som är det godaste som finns. 🙂
Ikväll hade vi planerat att gå till Edmans loge – äntligen – för första gången i sommar. Gåke och OA m fl skulle spela. Flera gånger har vi planerat – ikväll går vi! – men alltid har något kommit i vägen. Besök av barn och barnbarn för det mesta.
Ikväll var det dags.
Men … så kom sommaren i vägen. När jobbet var slut värmde solen fortfarande, den ostliga vinden blåste så lagom och vi blev så sugna på en segeltur. ”Vi hinner hem i tid för Edmans loge”, sa vi. ”En liten tur bara.”
Sen kryssade vi i fin vind med 606-an ända förbi Kungsviken och slörade hem. I kortärmat hela vägen, pratandes om ditten och datten, medan kvällssolen sjönk bortom Björnsund.
När vi kom hem var vi utsvultna och trötta och orkade bara laga en väldigt sen middag. Lax i ugnen under täcke av creme fraiche och örter, till det sallad och quinoa. Samt varsitt glas vitt vin. Sen var klockan 21.30 och vi ar helt utslagna.
Så Gåke, vi missade er ikväll också.
Men vi hör er genom vårt öppna sovrumsfönster. 😉
Idag fick jag återuppleva lyckan från barndomens fisketurer med pappa när makrillen högg på två krokar samtidigt. Vi gick motvilligt från Väderöarna efter två nätter, den första i Storöns naturhamn, den andra i det trånga sundet mellan Stora och Lilla Hejen. Inte ensamma förstås, där är nog sällan tomt på båtar mellan maj och september om vädret är fint.
Vi ränndörjade över Väderöfjorden vilket säger allt om hur vindstilla det var. Västerut finns inget land innan Skottland. Jag blev sjösjuk eftersom det gick ordentlig dyning. Sjösjuka är för mig mycket mer än illamående. Det är dessutom apati, trötthet och huvudvärk. Enkelt uttryckt: jag skiter i allt, navigering och trevligt uppförande och om det finns grund eller andra båtar i min väg…
Som tur var hade vi redan fått tolv makrillar när jag drabbades av det stora illamåendet, det blev bättre när jag fick stå upp och styra och köra full fart.
Sen kom vi till Bovallstrand och köpte kaffe och glass innan vi stekte två makrillar till lunch.