Vi kom hit i alla fall. Hoppas draggen håller i natt, här häver dyningen fast det är nästan vindstilla. Fullt i både Gästhamnen och naturhamnen där vi ligger, mellan en jättestor norsk Hansa och en liten if-båt överbelamrad med barn, sovsäckar och pinaler på tork. Tänk, sådär hade vi det också för 30 år sedan när vi seglade med barnen. Fuktigt och trångt och obekvämt… och fullständigt underbart. Vi kom lite för nära dem, det var jag som la till och missbedömde avståndet. Odd tycker det är pinsamt nära. De kommer att höra när han snarkar…
Inatt lär det bli spektakulärt stjärnfall, men vi är för trötta för det.
Middag: kräftor som köptes nykokta på trålaren i Lysekil.

Lilla Mini älskar sitt munspel.Jag tror det betyder något.

Aftonbladet har gett några kulturjournalister i uppdrag att läsa och analysera alla deckare avÅsa Larsson , Lars Kepler, Inger Frimansson , Camilla Läckberg, Leif G W Persson,

Det har resulterat i en otroligt läsvärd artikelserie, om man som jag är intresserad av författarskap. Deckare orkar jag sällan med, av någon anledning tröttnar jag väldigt snabbt. Den senaste tror jag var Blodläge av Johan Theorin.

Av de ovan uppräknade är det förstås Camilla Läckberg som både förbryllar och fascinerar mest. Jag har inte lyckats läsa ut en enda av hennes böcker fast jag faktiskt har köpt fem, sex stycken i pocket. Genom Åsa Linderborgs analys förstår jag varför.

Jag har alltid tyckt att Leif G W är helt oemotståndlig och velat ha honom för mig själv under en ostörd skogspromenad, men trodde att det berodde på min lite udda förkärlek för äldre herrar, en följd av att ha vuxit upp med en gammal pappa. Jag har ju inte läst någonting av Leif G W heller utan bara sett en intervju i Babel och hört hans sommarprogram i P1. Men när inte ens den iskalle, knivskarpe Ragnar Strömberg kan låta bli att falla på knä i sin analys, så kan jag ju inte fortsätta skylla på min stackars pappa…

För övrigt lever helgens båtutflykt till Lysekil kvar i min kropp som ett permanent småleende. Vi gav oss av sent fredag kväll, jag körde själv hela vägen och Odd höll sig nere i ruffen den sista kvarten för att jag skulle träna på att lägga till helt på egen hand. Jag vet ju att jag kan, det gäller bara att känna sig säker också och därför måste jag träna. (Nån gång i sommar ska jag ta båten  till Lysekil alldeles ensam och handla har jag bestämt. ) Två nätter bodde vi i båten. Jag hade gärna stannat flera dagar till.

Medan Odd var engagerad på sitt håll uppe i stadsparken satt jag i båten och läste och skrev. Tog en promenad och handlade lite räkor på Bengts Fisk. Kokade kaffe och diskade.

Sämre utsikt kan man ha från diskbänken, eller hur?

Blommorna som syns till vänster i bild är en bukett luktärter från trädgården. Man får inte ha blomvaser i båten, det är en dödssynd bland Riktiga Båtmänniskor. Såna som svimmar om man går ombord utan att ställa skorna på kajen.

Dessvärre har jag inte kommit dithän än att jag kan strunta helt i såna människor. Därför är min vas med luktärter tyvärr lika mycket en liten protesthandling som en alldeles äkta trivseldetalj.

Diskutsikt

Funkar appen Blogpress från mobilen igen nu tro? Med bilder? Att det blir stora luckor i mitt bloggande numera beror ju på att jag inte fått mobilbloggandet att fungera sedan min nya Iphone blev stulen i Las Palmas i vintras.
Jaaaa! 🙂

Nedanstående bild illustrerar vårt nya båtliv – med behov av el ombord när man ligger vid kaj. Vi kopplar numera upp oss med medhavd navelsladd och vips har vi el ombord utan att riskera batteriet. Till toan, kylboxen, det rinnande vattnet, värmen, mobilladdaren. Vilken lyx!

Idag skulle jag ha varit med i Musellloppet och sprungit 10 km genom Lysekil. Jag har tränat hela året med den här dagens lopp som mål. Men för några veckor sen förstod jag att det inte skulle funka. Av någon anledning har jag tappat orken att springa sådär långt.

Men bara tillfälligt.

Nästa år är jag med. I värsta fall kan man ju starta en kortare sträcka. Jag ångrar att jag inte anmälde mig till 5 km idag. Bloggkompisen Åsa gjorde det, och fick både medalj och kramar efter målgången.

Heja Åsa!

Heja morsan!

Ännu en dag av åskskurar. Men i morse var det uppehåll och blå himmel. Efter ett par veckor av tungt motstånd i kroppen, bly i benen och behov av tupplurar på eftermiddagen tvingade jag mig själv att återuppta mina morgonrundor. Jag kom inte iväg förrän kl 8. Det gick ingalunda att jogga hela rundan i ett sträck, så som jag flög fram (nåja) för en månad sedan. Men jag talade strängt till mig själv: Det är bättre att gå raskt och smålufsa ett par minuter i taget under 8 km än att stanna hemma och deppa! Lägg ner de där prestationskraven!

Jag som hade tänkt ställa upp i Musselloppet 10 km i Lyskeil på lördag. Jag vet inte varför jag har hamnat i den här fysiska svackan med dålig ork, trötthet och svag yrsel. Kan det vara bytet av blodtrycksmedicin? Besöket hos hjärtspecialisten i Göteborg härom sistens visade ju att mitt hjärta har fått förtjockade väggar pga av långvarigt förhöjt blodtryck, och jag fick en ny starkare medicin som ska hålla blodtrycket under 120. Doktorn rådde mig med eftertryck att inte läsa bipacksedeln i medicinasken. Undersökningar har nämligen visat att det är större risk att man drabbas av biverkningar om man vet om dem i förväg … Så därför vet jag inte om min trötthet är en biverkning eller ej.

Men det var underbart att komma ut i skogen igen, dra in dofterna av klorofyll och mylla, kaprifol och älgört.  Efteråt kände jag mig glad och stark och pigg igen, och hade fångat flera bra idéer i min anteckningsbok. Det där goda humöret har suttit i hela dan.

Läxa: I fortsättningen kommer jag att ge mig ut på min morgonrunda utan att först fråga mig själv hur jag mår eller om jag har lust!

För övrigt gläds jag åt oväntat besök. Mamma A med familj susade just in på kort visit för att fylla på vårt garage ytterligare med saker till nybygget.

De stannar bara tills imorgon. Så packningen är minimal – bara det nödvändigaste när man ska övernatta med tre barn och det redan står färdigbäddade sängar och väntar…

Idag. +21C i vattnet. Inga maneter.

Sommarvärme för första gången den här konstiga icke-sommaren. Jag har jobbat hela dagen med att registrera beställningar, skriva ut etiketter och olika listor, packa och skicka avtrycksboxar. Dörren står öppen mot sommaren och radion är på. Det kan faktiskt vara riktigt mysigt att vara ensam på jobbet. Nu är det bara en och en halv vecka kvar, så är semesterperioden över och arbetskamraterna kommer tillbaka.

Jag hoppas fortfarande på en långtur med Tumlaren norröver, Väderöarna är drömmen.

Men ikväll innan middagen hann vi i alla fall med en snabb tur med Duellen. Rekordkortis, bara över till Björnholmen och tillbaka. Sen dog kvällsbrisen ut.

Pappa L fotade oss när vi kom in igen. Duellen är en 606-a om någon undrar.

Idag har jag köpt tillbaka några böcker som jag i alltför hastigt mod skänkte till Flatöns Loppis förra året. Då hade jag drabbats av ett rensningsraseri och gjorde mig av med nästan allt. Det kändes underbart.

Sen upptäckte jag att det blev lite för tomt. Var är Steinbeck? Var är Garps värld? Var är Vilhelm Moberg och Måsen? Hur kunde jag ge bort dem?

Som tur är hittade jag dem och några till i den överfulla loppiskällaren i Flatöns skola. Där måste finnas 1000-tals böcker. Massor av romaner som sommargästerna gör sig av med varje år för att få plats med ny sommarläsning. Priset är fem kronor per bok, men sen sjunker priset ju fler man köper. Jag valde ut 20 favoriter och betalade 10 kr. Det kallar jag fynd.

Räddade!

 Efter några dagars intensivt sommarlovsliv med barn och barnbarn är huset tomt igen. Och luften gick ur oss totalt. Att laga middag blev oöverstigligt. Vi cyklade till Handelsman Flink och käkade räkmacka respektive laxtallrik istället. (Utan vin, då hade vi slocknat och fått bäras hem.)

Sen  pratade vi en stund med Niklas som varit ute med sin fiskebåt och hämtat upp lite krabbor som ska säljas i Skaldjursboden imorgon. Vi fick med oss några nykokta hem, i en plasthink i cykelkorgen. Med surdegsbröd och aioli blir krabborna perfekt förrätt imorgon när lille L, pappa L och J kommer ut.