Dagens barnbarn är de stora vinnarna!
Svenska Dagbladet hade nyligen en väldigt bra och nyanserad artikel om hur far- och morföräldrarollen (vilket ord – kan jag få säga förföräldrar?) har förändrats. Till fördel för alla parter, inte minst barnbarnen. Förföräldrarna bor närmare sina barnbarn än förr, (jag hör till den minoritet på 15% som bor längre bort än 5 km från alla mina)
Allt fler barnbarn har alla fyra förföräldrarna i livet, friska och pigga och villiga att umgås.
Förföräldrarna har en bättre relation till sina barnbarn än vad man hade på den gamla auktoritära tiden då barnen var rädda för vuxna (det kallades respekt).
Visst är det fantastiskt att den nya tidens barnbarn ser på sina förföräldrar med helt andra ögon än vi gjorde. Och vise versa. Mer kärlek åt båda hållen.
Underbar läsning tyckte jag, en av dessa ovanliga positiva nyheter.
Tyvärr hade svenskan valt en ovanligt fånig rubrik om barnbarnen som ”livets huvudrätt”. Dessutom kunde författaren inte avhålla sig från att problematisera, naturligtvis. De stackars barnbarnen riskerar att bli bortskämda och bortklemade och förföräldrarna riskerar att bli utnyttjade. (Nu hårddrar jag det lite.)
Vad jag avskyr den där synen på barnbarnen som någonting man konsumerar. Äter upp, bildligt talat! Och jag tycker lika illa om diskussionen om vilken roll man nu ska spela, som mormor/farmor.
Kan man inte bara få fortsätta vara den man är? Ställa upp för sina barn när man kan och vill, precis som man alltid gjort? Krisar det så släpper man det man har för händer och inställer sig hos barnet, vare sig där finns barnbarn eller inte.
Det finns ingen perfekt roll som ger perfekta förföräldrar, och ingen perfekt barndom heller. Den bästa förföräldern för mina barnbarn är ändå Jag, sådan jag nu är.
Och jag tänker inte äta upp dem varken till huvudrätt eller efterrätt.
Här är länken till artikeln. http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/trender/barnbarn-har-blivit-livets-huvudratt_6785207.svd
Och här är en annan väldigt bra sida som jag ofta länkar till. www.lyckobloggen.se
Gå in där och läs artiklarna om Lycka och biologi, Lycka och livsvillkor osv. Då inser du att man behöver inte vara så förtvivlat rädd att älska sina barn och barnbarn på fel sätt. Du kan ändå inte påverka deras lycka särskilt mycket.
Nr 24/365+1 foton 2012. Tema: Möte (Minnesmärke i Las Palmas)
– Posted using BlogPress from my iPhone
Farmorsfrågan nr 207. Hur peppar du dig själv idag?
Nr 23/365+1 foton 2012. Tema: Numrerad.
– Posted using BlogPress from my iPhone
Häftig flashback…
Min vän och släkting (vad kallas frun till min svärsons bror?) Anastasia i Montreal skickade en rolig bild med hög igenkänningsfaktor för alla föräldrar. Hon hittade den på bloggen www.howtobeadad.com Konsten att vara pappa alltså. Jag tycker den är riktigt kul.
– Posted using BlogPress from my iPhone
Morgonhaiku från Las Palmas
Mandelblom i knopp
väntar värme längtar sol
livet kräver mod att tro
– Posted using BlogPress from my iPhone
Själv igen.
Odd har åkt hem och jag kan göra precis som jag vill dvs ägna mig bara åt att jogga, skriva, filosofera. Och fotografera. Men det känns ändå trist och lite ensamt nu. Får ta mig i kragen! Idag och imorgon har Ann Ljungberg ordnat skrivhelg online som jag anmält mig till. Första uppgiften handlade om gestaltning.
Att beskriva hur en person känner genom ”show don’t tell”. Alltså inte skriva ”hon blev förtvivlad” utan beskriva hur hennes förtvivlan yttrade sig. Svårt!
Klockan 14 tog jag en paus och gick bort till surfarstranden som Odd hittade, bortanför Las Canteras. Där är nästan bara lokalbefolkning, familjer och glada hundar ( som inte får vara på Las Canteras). Jag fotade surfare och njöt i solen. Odd ringde och berättade att han kommit hem till snöstorm. Usch.
Två saker till att skriva upp på listan Packning Las Palmas: filter, kamerastativ. Hur kunde jag glömma?
– Posted using BlogPress from my iPhone
Svar på Farmorsfrågan 206. Så många okända har jag pratat med idag.
Fredagens nya bekanta: Taxichauffören som körde oss till Bahia Feliz när bussen inte kom. Björn som driver Rockyadventures.com som ordnar bergsvandringar mm på Gran Canaria. Johanna som var vår vandringsguide. Två medvandrande bröder från Göteborg. En ung kille, personlig tränare, på bussen hem. Mannen som äger baren där vi drack Mohitos. Paret som driver restaurangen där vi åt världens godaste paella ikväll.
Pappa var en mästare på att slå sig i slang med främlingar. Som barn tyckte jag att han var fruktansvärt pinsam. Nu är jag tacksam att han var en sån bra förebild, omedvetet lärde han mig hur man gör för att snabbt skapa en relation med okända människor. Egentligen är jag mycket mer tillbakadragen än vad han var, och inte alls så sällskaplig. Utan honom hade jag nog blivit en riktig ensamvarg. Det hade varit en olycka, så nyfiken som jag är. Varje människa har en spännande historia. Mannen som blandar så goda Mohitos till exempel. Han är från Kenya och har bott och studerat i Ryssland i tio år, han pratar flytande ryska.
Idag har vi tillbringat en oförglömlig dag på vandring i bergen runt Santa Lucia. Svalt, brant och inte så soligt men väldigt annorlunda. Vi gick 8 km i fyra timmar och hade gärna fortsatt.
Nästa gång vill vi vandra själva och längre. Men det är inte så lätt eftersom det helt saknas kartor och inte finns någon allemansrätt. Inga leder är utmärkta, det finns mil efter mil av stigar som korsar varandra och som använts för transporter med åsnor sedan 1200-talet ( om jag minns rätt, Johanna var en levande uppslagsbok och berättade massor medan vi gick).
Nr 20/365+1 foton 2012. Tema: Vägvisare
Johanna visste allt om varje blomma och varje sten, och dessutom det mesta om Gran Canarias historia.
– Posted using BlogPress from my iPhone
Farmorsfrågan nr 206. Hur många okända pratar du med varje dag?
Nr 17/365+1 foton 2012. Taggig.
– Posted using BlogPress from my iPhone
Sprattus sprattus à la Canaria
Dagens middag. Små stekta sardiner. Jättegoda. Man äter dem hela, allt utom stjärtfenan.
Idag har det varit mest mulet men ändå ganska mycket sol. Mitt på dagen har vi slappat på stranden några timmar, jag har fotat vågsurfare. Min roman växer med ca 2000 ord om dagen. Odd har varit hos doktorn och fått en spruta med cortison och voltaren. Varpå han genast kände sig så frisk att han bokade en bergsvandring på fredag, 5 timmar. Han ska ha en spruta om dagen för sitt överansträngda ledband. Jag har bestämt mig för att bara jogga varannan dag för att undvika samma åkomma.
Imorgon ska jag förresten ta mig i kragen och hitta på en Farmorsfråga.
Nr 16/365+1 foton 2012. Tema: Lunch
– Posted using BlogPress from my iPhone
Regn och solsken i Las Palmas
Idag har det varit väldigt mycket svensk sommar. Dvs regnskurar omväxlande med sol. I morse när jag sprang min 8 kmrunda norrut blev jag helt genomvåt ett par gånger i korta regnskurar. Det gjorde ingenting utom att min fina frisyr från igår blev helt förstörd. Odd har väldigt ont i sitt knä och övar sig i invalidens roll. Stackars han missade alltså den här regnbågen över Sydatlanten.
Imorgon ska jag inte springa utan vila ben och knän och ta med min riktiga kamera och gå på fotopromenad istället.
– Posted using BlogPress from my iPhone
Hos frisören
Att gå till frisören i Las Palmas kostar mindre än hälften mot hemma. När jag var här i november blev jag klippt, slingad och fixad för 500:- Det kostar närmare 1500:- hemma. Det är svårt att förstå varför det är så billigt just hos frisören, för prisnivån på andra saker är ungefär samma.
Idag gick jag tillbaka till samma salong, blev klippt och fick utväxten färgad för 31 Euro. Det är ett mysterium.
– Posted using BlogPress from my iPhone
