Vackraste joggingrundan hittills
Medan jag satt och skrev på Romanen igår upptäckte Odd en ny promenadstig utmed havet, bortanför själva stranden Las Canteras. Imorse joggade vi den vägen tillsammans. 8 km fram och tillbaka alldeles i strandlinjen medan höga vågor bröt och rullade in mot de vassa lavaklipporna. Stranden är vild och ogästvänlig på de flesta ställen här, otänkbar som badplats. Ett gäng surfare i våtdräkt höll till en bit ut, jag fattar inte hur de vågar. Kommer de inte av vågen i tid blir de ihjälslagna mot klipporna. Jag är så avundsjuk på de där unga starka kropparna som kan klara av att leka där ute bland jättevågorna. Varför har jag aldrig provat? Å andra sidan är det underbart att känna hur lätt det är att jogga 8 km, det har jag aldrig kunnat förut i hela mitt liv.
Nr 15/365+1 foton 2012. Tema:Träning
– Posted using BlogPress from my iPhone
Sol och blåst i Las Palmas.
Klockan är 19.15 och vi är tidiga middagsgäster på en mysig italiensk restaurang i kanten av den långa strandpromenaden i Las Palmas. Det blåser rejält, så trots +22C och sol på dagen så är det inte riktigt sommarvarmt. Odd har (naturligtvis) varit uppe på högsta toppen och träffat norska skärmflygare medan jag har skrivit. 2000 ord om dagen är målet.
Jag har med mig några böcker också. ”Jag minns att jag sprang” av Ron McLarty och ”Små citroner gula” av Kajsa Ingemarsson. Läsupplevelserna kan liknas vid oxfilé jämfört med Bullens pilsnerkorv. Det värsta är mindrevärdeskänslorna som kommer krypande när jag äter pilsnerkorven. ”Gör det bättre själv då”.
– Posted using BlogPress from my iPhone
Idag skulle vi ha firat pappa, 107 år, på namnsdagen.
Min pappa är död sedan många år och ligger begravd på kyrkogården i Fiskebäckskil, platsen som han älskade mer än någon annan. Idag när det är Gunnar tänker jag på honom, och känner en klump i halsen. För mig är han en sån otroligt levande person fortfarande. Jag vet precis vad han skulle svara på mina frågor även om det inte är de svaren jag skulle vilja ha, jag kan höra hans röst och tonfall. Jag skulle vilja äga något som har varit hans. En sak som får mig att alltid känna hans närvaro. Någon liten vardagsgrej, kanske en stol han brukade sitta i, eller ett par gamla glasögon, eller kikaren han alltid hade med sig i båten. Jag måste fråga mamma.
Det känns konstigt att mina barnbarn inte har något minne alls av min pappa, som var en så viktig och tongivande person i vår familj. Hur är det möjligt att minnet av honom så snabbt kan hamna så långt bak i tiden? Han tillhör ju redan historien, mina barnbarn vet inte ens att han hette Gunnar tror jag.
Jag minns i alla fall en massa halsbrytande äventyr han berättade… eller gör jag det? Tur att jag har mamma kvar i livet, som minns och kan berätta och som jag numera spelar in på min Iphone varje gång vi träffas.
Boken om Farmorsbloggen har kommit!
Idag kom ett väldigt spännande paket med posten, nämligen den första delen av Farmorsbloggen som bok! Den rymmer alla inlägg och bilder från julen 2010 till och med juni 2011. Jag beställde den från Blurb, och det var en hel del pyssel. Men det var det värt! Det blev 106 sidor av de där sex månaderna. Sammanlagt kommer jag att ha fem sådana här böcker i bokhyllan när jag är klar med de 2,5 år jag har bloggat hittills. I fortsättningen tänker jag göra en sån här bok varje halvår, inte vänta så länge tills det blir så mycket jobb att ställa samman inläggen. En bok kostar runt 45 USD – få se vad blir det… ca 300 kronor.
Redan nu, när jag bläddrar och läser bara i den här boken som är skriven för mindre än ett år sedan, märker jag hur både bloggen och jag själv förändrats. Och hur mycket som har inte hänt i familjen sen bloggen startade 2009. Två nya barnbarn har till exempel fötts.
Nr 9/365+1 foton 2012. Tema: Arrangerade.
Sådana här kollage gör jag busenkelt direkt i min Iphone med appen Photogene2.
Gott slut med Leif G W.
Vad är det med Leif G W Persson som är så oemotståndligt? Nu har jag lyssnat på hans vintervärdsprogram både klockan 13 och på reprisen kl 22. Och han är lika fantastisk andra gången, jag kan inte slita mig från radion. Hans vemod, hans vinterångest, hans eftertänksamma och självironiska muttrande, hans musiksmak, hans humor, allt tilltalar mig. Jag har inte läst en enda bok som han har skrivit. Måste nog göra det.
Jag – en brasknarkare.
Utan braskaminen överlever jag inte. Varje kväll, nästan, tänder jag en eld i kaminen och sitter sen i soffan med en bok och ipaden. Det går så bra att tänka framför en eld, på något sätt ger den både värme och kreativ energi. Om jag skriver 2000 ord i veckan på min roman blir den färdig på ett halvår. Jag kan säkert skriva mer, periodvis.
Sigge trivs på baggfällen framför brasan, husse trivs i Ikeastolen under kaktusen.
– Posted using BlogPress from my iPhone
Efterlängtad överraskning.
Igår kom Odd hem med en present till mig. En ny vedkap! Tjohoo, äntligen slipper jag det gamla livsfarliga sågverket, det är rena turen att jag har alla fingrar i behåll. På ett litet kick sågade jag upp och körde in tre fulla skottkärror med brasved. När det inte fick plats mer i vedlåren kände jag en primitiv lycka som måste ligga väldigt djupt. Den lyckan kommer nog direkt ur stenålderssjälen.
– Posted using BlogPress from my iPhone
Äntligen har det vänt – våren är på väg!
Vi hann med en långpromenad i solen trots att det var första arbetsdagen.
Och titta vad jag hittade! En livs levande om än ganska stelbent groda, och nyutspruckna videkissar.
Inser att jag inte kommer att klara fotoutmaningen 365 foton 2011, det faller på mållinjen. Jag tappade fokus nånstans i mitten av november och sen var det kört, jag kom aldrig i kapp med en bild om dagen på något av listans tema. Dessutom är min lista bortstädad så jag vet inte vilka tema som är kvar.
Men det spelar inte så stor roll att det inte höll hela vägen, jag är väldigt nöjd med de bilder jag har tagit. Utan den där utmaningen jag hoppade på hade flera av mina bästa bilder inte funnits.
Så jag fortsätter och hoppar på nästa års utmaning 365 Foton 2012
Födelsedagsbukett från trädgården 25e december
Tänk att jag har en dotter som är 40 år. Det är svindlande. Hon är min julros. Blommorna till årets födelsedagsbukett kunde jag för första gången plocka i trädgården.
– Posted using BlogPress from my iPhone
När lammen har somnat.
Sent på julaftons kväll, i vardagsrummet. Imorgon fyller stora A 40 år och uppvaktas traditionsenligt med varma scones och presenter på sängen. Vad tänkte jag på då, 1971? Det kostar att ligga på topp…;-)
I år hade vi i alla fall inga julklappar mellan dom vuxna. Vi hade köpt en billig klapp var och spelade julklappsspelet i stället, den där leken där man kan välja mellan att ta ett oöppnat paket eller välja något som någon annan redan har fått. Barnen tyckte vi var grymma som tog varandras julklappar utan att blinka, men vi hade jättekul.
Trött Jehdi med julklappslego i farfars säng.
Efteråt.
– Posted using BlogPress from my iPhone
