Tiny vägrar sitta i tomtens knä. Alla andra vet vem som finns bakom skägget. Utom Mini som är trygg hos storasyster och struntar i tomten.

– Posted using BlogPress from my iPhone

Mini har det bra med två storasystrar som dyrkar henne. Om en stund sitter alla tre hopslingrade i soffan framför Julkalendern.
Dan före dan. Idag finns en lång lista att pricka av. Odd är redan igång med första punkten. Elda i kakelugnen nere på Långesig så där är riktigt varmt och mysigt när resten av familjen anländer senare idag.

När jag började blogga sommaren 2009 var det med blandade känslor. Skulle jag orka hålla på? Skulle det kännas OK att skriva om mitt personliga liv och mina privata känslor? Skulle det accepteras av resten av familjen, och hur skulle jag göra med bilder och namn på barn och barnbarn? Och den viktigaste frågan: Varför skulle jag egentligen blogga? 

Efter två och ett halvt år vet jag att det är bland det bästa jag har gjort.  Hela livet har jag i djupet av min dokumenterande själ haft ett gnagande dåligt samvete för att jag inte skrivit dagbok. Bilder är nog bra, om man ordnar dem i album eller fotoböcker, men de har en tendens att hamna i byrålådor eller på CD-skivor som ingen tittar på. Och jag som har så dåligt minne. Bloggen passade perfekt som dagbok, jag har inget behov av att skriva djupare eller mer privata dagbokstexter än vad som kan skrivas i Farmorsbloggen. 

Nu blir bloggen en riktig bok, och det blir den roligaste, finaste årsbok man kan önska sig. Tack vare www.blurb.com är det hur enkelt som helst att bara importera hela bloggen till en bok. Slurp säger det så är alla bilder och alla inlägg på plats. Fantastiskt! 

Den jobbiga biten börjar när man ska redigera boken. Varje blogginlägg hamnar nämligen på en egen sida. Vilket betyder att enbart året 2011 fick 480 sidor i min bok. 

Hela kvällen har jag suttit och ”klippt och klistrat” för att sidorna i boken ska bli fulla. Ofta får det plats tre blogginlägg på en sida, med bilder och allt. Det kommer helt klart att ta sin tid. Idag hann jag till sidan 35, och jag är nånstans i mitten av februari 2011. Då har jag alltså inte ens börjat på 2010 och halva 2009… Det får bli separata årsböcker. 

Idag har vi också haft julbord på LifeStone, och jag provade att ändra på det gamla traditionella receptet lite grann: Äggost med saffran! Supergott! Tyvärr glömde jag ta en bild på den färdiga äggosten, men här är i alla fall en bild på den vackra formen. 🙂 

I torsdags var det en sån där kväll igen med mycket av allt. Hämta lille L på dagis, vara med på lilla A:s dansavslutning, äta middag hemma hos mamma A, natta lille L hemma hos honom. Och sen väldigt sent tassa in och sova över hos min egen lilla mamma. ”Oj vad du är lik mig!” sa hon när hon fick se mitt nytagna självporträtt i mobilen.

I flera veckor har vi samlat röster. Tina vann förstås och blev den finaste Lucian. Det visste jag. Men jag var inte beredd på att hela gänget skulle väcka mig med ljus och glitter och sång. Vilken överraskning, mysigaste luciamorgonen på många år! 🙂

Läkare Utan Gränser är vår tids stora hjältar. De kommer först till länder som drabbas av krig och katastrofer, och de lämnar sist när marken börjar brännas och andra hjälporganisationer redan har flytt. År 2010 vaccinerade en svensk sjuksköterska och hennes arbetsgrupp en kvarts miljon barn mot mässling i Malawi!

I Afrika dör barnen av mässlingen, en sjukdom som nästan är utrotad hos oss. En spruta vaccin kostar 1,60. Här kan du läsa mer om deras kampanj Hjälp oss plåstra om en sjuk värld. 

Själv är jag en sån som fort blir trött på alla välgörenhetsprojekt som poppar upp såhär i jul. Tyvärr och skam till sägandes. Fast jag vet att behovet är så stort. Och fast jag vet att det är lättare att få folk att skänka pengar just nu för att alla behöver döva sitt frossarsamvete. 

Men nu har jag i alla fall gått in och köpt ett par mässlingsplåster hos Läkare Utan Gränser. Gör det du också!

Konserten Jul i Folkton med Ale Möller, Sofia Karlsson med flera går in på sitt sjätte år. Vi upplevde den förra året. Vi kommer att vara på plats i Konserthuset nästa år också. Längtar redan till dess. Upplevelsen går inte att beskriva och bilderna gör den inte rättvisa. Jag tog med mig 60mm objektivet eftersom det är hyggligt ljusskarpt, använde stativ och pressade ISO så mycket jag vågade. Jag stod längst framme vid scenen hela tiden och tog över 200 bilder. Men nöjd är jag inte ens med de här tre.  Pressfotografen som stannade tio minuter och plåtade hade ett monsterobjektiv som han dessutom handhöll. Förmodligen kostar det sådär 30 – 40 000:- Man kan inte önska sig allt…

Stora salen var helt fullsatt. När vi satte oss på våra platser hojtade någon glatt åt oss från bänken bakom. Vännerna Anders och Anette från Flatön!

Vi vacklade ut från konserten mjuka i hjärtat och åtminstone jag med tårdränkta kinder. Det finns inget så välgörande för själen som bra musik.

Trollkarlen med sin mandola – ett av de +20 instrument han spelar.

Sofia Karlsson. Alltid på topp.

Riktigt härligt irländskt tunggung. Förresten – om man skriver Jul i Folkton i Google translate så översätts det med Christmas Heavy Metal!! 🙂

Tomas från Brömssen var gästartist. Göteborgs mest älskade?

Titta vilken fin marschallhållare store J svetsat till mamma på skolan i Karlskrona! Två stycken har jag fått. Funderar nu på vilka beställningar jag kan lägga in. Fantastisk rosenpergola har han redan levererat för ett par år sedan. Skulle faktiskt behöva en till, för klängrosen på hörnet. 😉

Omöjlig att motstå.