Två böcker fick följa med till Las Palmas. ” Konsten att döda” av Sören Bondesson, klassisk handbok i konsten att skriva kriminalromaner. Och så ”Kapten Corellis Mandolin” av Louis de Bernieres för läsglädjens skull. 
Det bästa författartipset hittills tycker jag är Sörens metod att samla på bra meningar som man hittar eller hittar på, och skapa en systematisk katalog. Som exempel beskriver han sin samling under rubriken ”Regn”. Där kan man hitta bl a: En rå regnvind, regnskymning, ett randmönster av regndroppar, plus ytterligare femtio meningar om regn. Han samlar alltså på meningar som låter bra, för framtida behov. Jag började genast göra samma sak.
 
Sören skriver också intressant om att vara en snabb eller långsam författare och vilka för- och nackdelar det för med sig. Jag har alltid trott att jag är en snabb författare, men inser att det är fel. Jag är extremt långsam och metodisk, känner knappt igen mig själv. Några tusen ord av själva berättelsen har visserligen kommit på pränt, men synopsis och karaktärslistan tar mest tid. Nu har jag beskrivit fyra olika familjer genom hundra år, med årtal, viktigaste händelser och egenskaper. Det är svindlande att upptäcka möjliga relationer och konflikter och spännande att ställa frågor på sin spets. Måste man förlåta den som inte ångrar sig? Kan det finnas situationer när det är rätt att ta lagen i egna händer? Kan och får man hämnas någon annan?
 
Jag har hittat det perfekta fiket att skriva på, granne med strandpromenaden. Café Suecia med rar svensk ägarinna. Här får jag sitta hur länge jag vill. Tänker ta ett förmiddagspass i samband med frukost, och ett kvällspass med middag mellan 18 – 22. Däremellan blir det solstol, parasoll och promenader. 
Nu vill inte nätverket på hotellet vara vaket längre, det går inte att ladda upp bilderna. Tar tag i det imorgon. Natti!
 

 

Förra året vid den här tiden lovade jag mig själv dyrt och heligt att inte tillbringa en kall och mörk vinter till på Flatön.

Jag såg mig själv sitta i palmers skugga och jobba på distans. A och jag gick på bo-utomlands-mässa och reste till och med till Kroatien för att prova. Det bidde en tumme kan man säga. Imorgon reser jag till Las Palmas, på en sista-minuten-biljett  köpt av Ving för mitt byrålådsguld. Jag ska bo på ett litet enkelt hotell mitt i stan, nära hamnen där alla jordenruntseglare laddar innan Atlantpassagen.

Hotellet har varken pool eller Bamseklubb och kostar bara 300:-/natt. Perfekt! Den kommande veckan ska jag ägna mig åt att bli frisk, promenera längs stranden och inte minst skriva på min roman. Den är uppe i nästan 4000 ord nu. Jag borde skaffa mig en liten ordräknarwidget att ha på bloggen. 🙂 Undrar om det finns någon sådan färdig? Ungefär som den där magen med en baby som växer gradvis medan veckorna går. En roman är ju precis samma sak. 50000 ord ska utvecklas och mogna.

Nu ska jag packa och raka benen. Bort med vinterpälsen. Det mesta i min lilla väska verkar vara mediciner just nu. Dagsformen är tveksam. Bäst att ta en före-bild 😉

Den friske har många önskningar, den sjuke har bara en. Det stämmer verkligen. Med alla symptom på influensa ligger jag helt däckad i sängen. Bredvid mig ligger böcker, iPad, penna och block, skisser och mera böcker. Ingefärsthe står i en termos intill. Utanför fönstret vajar ekarnas vackra kronor och eftersom jag har en sån där höj- och sänkbar madrass kan jag sitta upp om jag vill. Men jag vill ingenting, utom att bli frisk igen.

– Posted using BlogPress from my iPhone

Att vara barnvakt för lille L betyder att man blir bjuden på middag och sällskap antingen hos kusinerna i Mölndal eller kusinen i Majorna. Idag bjöds det på Injera med lammfärsröra och andra goda röror hemma hos Tiny.

Att vakna till en lördag med alla barn och barnbarn hemma på besök. Att gå på lång ponnypromenad. Att laga mat tillsammans och äta länge. Att bygga lego på köksgolvet. Att ha nån som vill sitta i knät.

Posted using BlogPress from my iPhone

Först måste jag göra klart detta: Mina barn och min man räknas inte när jag svarar på den här frågan. <3

Men sedan. Vad är det mest värdefulla i mitt liv just nu? (Jo, man får vrida och vända lite på frågan så att den passar bättre.)

Är det erfarenheter och kunskaper från alla olika jobb jag haft? Vårdbiträde på mentalsjukhus, korvkioskbiträde, tryckeriassistent, journalist, reklamskribent, VD…

Är det mina mer eller mindre udda kunskaper? Hur man skor en häst till exempel. Eller skördar en bikupa. Eller är det alla  minnen från olika resor, möten med människor, upplevelser av andra kulturer?

Nej. Min största tillgång i livet just nu är mamma, 92.  Tänk att ha kvar sin mamma när man har fyllt 61 och själv har barnbarn! Vilken otrolig tur och vilket privilegium. Mamma som har nycklarna till hela min barndom, som fortfarande minns precis hur det var när hon födde mina syskon och mig på 50-talet. Hon minns också vad hon tänkte när hon 3 år gammal fick se sin nyfödda lillasyster för första gången (”hon har ju inget hår!”) Hon minns vad hennes mamma,  alltså min mormor,  berättade om sin barndom som inträffade på 1800-talet!!

Och hon älskar att berätta om det som har varit.  Min iPhone med bandspelaren på ligger mellan oss på bordet och så dricker vi the och mamma berättar om sitt liv. 

Förr hade jag ofta skuldkänslor när jag hälsade på i hennes lilla radhus där det alltid kändes ensamt, ganska mörkt och TV:n stod på för fullt. Mamma är inte särskilt intresserad av det som händer just nu, närminnet är inte det bästa, så jag tyckte hon var trögpratad. Men sen hittade jag författarcoachen och spökskrivaren  Johanna Wistrand på Twitter och vi startade projektet med Boken om Mamma. Vilken lyckträff!

Mamma brukar baka kladdkaka så att hon alltid har något att bjuda Hemtjänsten på. Nu har hon ”Boken om Mamma” att visa för alla också, och får spela huvudrollen i sitt liv igen, precis som hon älskar. Nu fortsätter vi att lägga till och bygga ut Boken om Mamma med mer bilder och fler minnen, de tar liksom aldrig slut. Det blir nog en ny edition redan till jul!