Lång dags färd mot grillkväll.
Det är knappt jag vågar erkänna det, men idag vaknade jag av mig själv klockan 6 och gav mig ut på min träningsrunda. 8 km på skogsstigar och grusvägar runt Flatön. På ett ställe får man ibland ta av sig skorna och vada runt ett klipputsprång, om det är högvatten. Jag går/springer med en hastighet av 6,6 km/tim för närvarande. Målet är att kunna springa en mil om ett år ungefär. Appen Endomondo är min träningscoach, Iphonen sitter på armen och hejar på. ”Three kilometers in 25 minutes” ekar det plötsligt mellan tallarna.
Ju mer jag har att göra på jobbet, desto envisare blir jag med träningen. Det känns verkligen att den motverkar stress och gör mig gladare och starkare. Det gäller att mota bort dåligt samvete för att jag tar den här egentiden när det är som mest att göra. Jag blir faktiskt mycket effektivare på jobbet efteråt. Dessutom kommer jag på alla bra idéer under mina träningsrundor. Idag kom jag på en riktig toppenidé, så snart jag kom hem igen rusade jag till datorn och registrerade två nya domäner. Omsider ska jag avslöja vilka. 🙂
Resten av dagen har gått i turbofart, tur att jag har mina mellanmålsbars från XtraVaganza och rester från gårdagens grillmiddag i kylskåpet till lunch. Trots 8 timmars arbetsdag, när jag egentligen skulle jobba halvtid, blev jag inte alls klar med det jag skulle. 🙁 Massor av inkomna ordrar från två dagar ligger kvar i en hög och väntar på registrering. Imorgon får jag börja arbeta klockan sex istället. Men då ska jag å andra sidan iväg till gymmet kl 10 för ett pass cirkelträning. 🙂
Det är guld värt att kunna bestämma över sin arbetstid såhär, det väger faktiskt upp alla nackdelar med överbelastning och sommarstrul.
Och nu ikväll har vi grillat, ätit jordgubbar och jag har sovit en liten tupplur i hammocken under pergolan. Inte kan jag väl klaga?
Ogräs.
Min trädgård är övergiven sen flera veckor. Först var jag bortrest och nu är vi på två veckors sommarlov i det gamla huset nere vid sjön. När jag kommer på besök för att vattna tomaterna i växthuset ser jag hur ogräset har brett ut sig i rabatterna.
I maj hade jag total kontroll, det var exemplarisk ordning och inte ett grönt blad på fel plats. Tänk att det går så fort? Det skulle bara ta en sommar eller kanske två för naturen att ta tillbaka min trädgård.
Man kan se det på två sätt. Antingen är det hemskt och sorgligt. Eller också ett bevis på att min trädgård verkligen är min egen skapelse – den klarar sig inte utan mig. 🙂
Nr 186/365 foton 2011. Tema: Övergiven
– Posted using BlogPress from my iPhone
Under honungsrosen.
Nr 185/365 foton 2011. Tema: Vänner.
Lilla A under honungsrosen som blommar överdådigt just nu. Det är en bild av total idyll. Men jag vill absolut inte att du som läser Farmorsbloggen ska tro att allt är idyll hela tiden, och bli ledsen för att ditt eget liv kanske inte är det.
Jag har ju valt att skriva en positiv blogg, en blogg som fokuserar på de ljusa och goda stunderna. Det finns så många andra som bloggar om ”hur det verkligen är”.
Det är klart att det händer tråkiga, trista och sorgliga saker i mitt liv också ibland. Sjukdomar och skilsmässor, konflikter och olyckor. Dem lämnar jag utanför bloggen om jag kan. Kanske framgår det i förbifarten ibland.
Men för mig är det viktigt att
lyfta fram och ta vara på de goda stunderna i livet. Jag samlar på dem här i min blogg, för framtida behov. 🙂
– Posted using BlogPress from my iPhone
Barnbarnsommar!
Lilla S och lilla A är hos oss alldeles själva och det är sån tur så att flera småkusiner och nästkusiner också är här. Det blir som ett minikollo, med krabbfiske, bad och optimistsegling. Dessutom blev det höskörd idag och lilla A satt som klistrad bredvid morfar på traktorn. Nu känns det som om barnbarnen är i precis rätt ålder, i alla fall för mig. Dvs så stora att de klarar av vår ibland ganska slarviga och improviserade livsföring. De måste inte ha måltider på minuten, de kan fixa sig en rostad macka som mellanmål själva, man kan hjälpas åt både att duka, laga mat och duka av. Och de kan ofta sysselsätta sig själva. Jag är verkligen ingen bra lekmormor. Däremot älskar jag att ha hjälpredor när jag gör det jag vill göra. Dvs rensa i rabatterna, vattna i växthuset, handla på ICA osv
MEN det börjar bli riktigt tomt utan mamma L och Tiny. 🙁 Nu får de snart komma hem från Kanada.
Nr 184/365 foton 2011. Tema: Jordbruk
– Posted using BlogPress from my iPhone
Sommarlov.
Tänk att det blev precis så bra med nya båten som vi hade drömt om. Lagom stor, skön att vakna i, lätt att köra, med toalett och spritkök. Nu är i alla fall jag nöjd, behöver inte större båt.
Nr 183/365 foton 2011. Tema: Kalas.
– Posted using BlogPress from my iPhone
Naken i Skallhavet.
Semester. Hela dagen idag har jag tillbringat i båten och på en liten ö i Skallhavet innanför Islandsberg. Endast iförd hatt och solglasögon. Vi har inte sett till en endaste båt eller människa sedan vi lämnade farleden igår. Då hittade vi den perfekta natthamnen i lä för vind och vågor. Nyfångade makrillar stektes till middag och sen läste vi tills solen gick ner. Jag en fototidning och Odd en bok. Vad vi gjorde hela dagen idag? Tvättade och vaxade båten, vilket inte hunnits med i vinter, medan mina Tuneslistor gick i Iphonen. Lagade frukost och lunch på spritköket. Fikade. Badade från badstegen i aktern. Det var +20 C i vattnet i den grunda lagunen. Nu är båten skinande ren och blank överallt, och jag är rätt så rödbränd på vissa ovana ställen. ”Om det regnar resten av sommaren så har vi i alla fall tagit vara på det här dygnet.” sa Odd nöjt när vi körde hemåt mot Svarteskär med Tumlaren i kväll.
Nr 180/365 foton 2011. Tema: Ombord!
Nr 181/365 foton 2011. Tema: Yacht 😉
Nr 182/365 foton 2011. Tema: Moln.
– Posted using BlogPress from my iPhone
Kan man ha en mamma med slöja i en annons?
Det är väl självklart att man kan. Eller? Varför ser man då så få? Jag har faktiskt bara sett en enda sån annons och den har jag gjort själv! Fast slöja är ett slarvigt ord, huvudduk är bättre. Det är inte alls länge sedan kvinnor i Sverige också bar huvudduk, jag minns det från min barndom på 50-talet i Fiskebäckskil.
När jag arbetade med LifeStones annonskampanj för detta året ville jag ha med alla möjliga slags mammor. Riktiga mammor, inte några fotomodeller. Jag hade sån tur när jag letade modeller, alla jag frågade tackade ja! Det var mammabloggare, en lärare, en designer, en läkare, en sjuksköterska, en it-tekniker, en studerande, osv. Alla ställde upp både med sina namn och sina ansikten i våra annonser i svenska Mama och Vi Föräldrar och i norska Mamma.
Bland mammorna som är lite annorlunda finns Senait som är färgad och kristen och Anna som är muslim. Hon bär huvudduk, eller hijab som det egentligen heter. Båda tjejerna finns i min familjekrets.
Nu har annonserna gått hela våren och jag har bara fått positiva reaktioner. Den som jag blev allra gladast för kom härom dagen i ett mail:
From: Jxxxxxx Lxxxxxx Subject: En annons.
Message Body:
(ursakta, jag har inget svenskt tangentbord)
Hej, jag vill tacka Er for att ni har en annons med en tjej som har hijab, ni skulle bara veta hur mycket detta betyder for mig och mina vanner. Tusen tack!
Mvh Jxxxxxxx Lxxxxxxx, muslim.
Tack själv kära J, jag blev så himla glad. Det är första gången i mitt liv som jag har gjort en annons som verkligen har betytt något för någon.
Ha en härlig Midsommar!
Nu är huset fullt av barn och barnbarn, snart är det dags för den stora gemensamma familjelunchen. Vi blir 15 personer. Äldst på kalaset blir mamma, 92 år och yngst lilla Mini som redan hunnit bli 4 månader.
Men ovanligt många saknas i år, det känns tomt utan Tinys familj som är kvar i Montreal. J som praktiserar ombord på Ålandsfärjan är inte heller här. 🙁 Pappa L och E firar midsommar runt hörnet med stort kompisgäng, så dem träffar vi nog åtminstone.
Jag önskar dig en fin midsommar med familj och vänner. Vädret är inte viktigt. Njut av att ni har varandra, allt annat är faktiskt ganska obetydligt.
Konsten att ta det som det kommer…
För några år sedan hade jag varit ett ilsket nervknippe i den här situationen. Planet från Montreal till London har inte kunnat lyfta i tid, vi har fått olika besked om varför och nya tider. Ett tag skulle vi bli tvungna att vänta många timmar, missa vårt anslutningsflyg i London och få övernatta där. Nu verkar det bli så att vi snart kan gå ombord i alla fall.
Vi tittar på varann Odd och jag, rycker på axlarna och säger ”Jaha, shit happens”. Jag köper en ny fototidning och sjunker ner i en fåtölj med utsikt mot det havererade planet, surfar på lite olika favoritbloggar med min IPad.
Vad är det som har ändrat sig? Är det åldern som gör mig såhär lugn?
Jag var inte ens rädd i bilen ut till flygplatsen, trots att vår chaufför körde 140 km/tim på vissa ställen varav några i en tunnel…
– Posted using BlogPress from my iPad
Montreals största fästing.
Tinys favoritställe är framtill på mamma L. Helst vill hon snutta en gång i timmen, och när hon inte snuttar vill hon ha exakt koll på var mamma är. Det är förstås underbart att vara så avgudad, men slitsamt också. Och tråkigt för pappa. Bara mamma duger. Inte konstigt kanske att det blir så när allting ändras hela tiden – Tiny kan ju inte förstå att detta bara är en utflykt hemifrån på några veckor.
Man kan inte låta bli att tycka lite synd om alla tre ibland.
Därför var det så skönt att se henne igår, när vi var bjudna på middag hemma hos hela nya tjocka släkten. Utom mamma L som var tvungen att vila hemma med huvudvärk. Plötsligt var Tiny som förbytt! Nu var pappa den självklara tryggheten, hon satt i hans knä och skyfflade i sig mat med sked och lät sig bytas på helt utan problem. När hon snubblade och slog sig lite var det bara pappa som fick trösta. Hon lekte med kusinerna också, babblade och skrattade och hade enmansteater. I flera timmar!
Det var lite för mörkt att fota inne i lägenheten, så här kommer en bild från parken istället. Varje morgon sparar jag min frukostcroissant till Tiny. Såna snabba kolhydrater tål jag inte. Men hon blir jätteglad.
– Posted using BlogPress from my iPad
