Dagen efter i Montreal.
På söndagar träffas alla som har något att trumma på i den stora parken Mont Real. Då menar jag alla. Det är som buskspel på en spelmansstämma, men bara slagverk. 100- tals stora och små trummor, oljefat, allt som går att banka på. Sen jammar man tillsammans, och de som känner för det dansar. Jag såg många helt otroliga typer, karaktärer man tror bara finns på film.
På eftermiddagen kallade mamma L på oss via SMS, det var dags för släktträff igen, med middag och umgänge. De nygiftas 3-rumslägenhet är redan helt överbelamrad av mamma L, N och Tiny som ska stanna en månad. Men det är konstigt hur många som får plats bara man vill! Vi var över 30 gäster som åt, pratade och umgicks medan barnen lekte på golvet. Aldrig minsta bråk eller skrik, de stora barnen är märkligt omtänksamma och beskyddande mot de mindre. Väluppfostrade och snälla utan att verka kuvade eller rädda.
Det är underbart och rörande att se. Hur har föräldrarna burit sig åt?
Inte bara söt som en prinsessa, sagolikt snäll också.
Tiny vinkar åt 12-årig kusin som klättrat upp i ett träd för att roa henne.
– Posted using BlogPress from my iPad
Heldagsbröllop i Montreal.
Tillbaka på hotellet, utmattad efter en hel dags bröllopsfest. Kameran är förstås full med bilder, men eftersom jag bara har min IPad med mig blir det bara några få smakprov nu. Det var ett grekiskt/ortodoxt bröllop med nästan 300 gäster från Eritrea, Grekland, Kanada och Sverige. Och med enbart hemlagad mat! Mamma Ls svåger Binyam från Eritrea gifte sig med Anastasia från Grekland. Så nu är vår storfamilj ännu mer mångkulturell 🙂
Tiny har varit en ängel hela dagen.
Tänk att få bära kudden med ringarna hela vägen fram till prästen!
– Posted using BlogPress from my iPad
Åtta timmar på ett flygplan.
Man kan läsa. Eller titta på skärmen i stolsryggen framför. Där finns action, drama, romance, comedy och thriller att välja mellan. Eller naturprogram med elefanter och apor. Man kan dricka obegränsat och gratis vad det verkar. LuftHansa bjuder. De ordnade så att mamma L och N fick två platser med en tom plats i mitten, så att Tiny i praktiken fick en egen flygstol. Det var fantastiskt bra service. Nu sover hon, efter fyra timmar i luften. Fyra timmar återstår innan vi landar i Montreal.
Att flyga med en livlig och viljestark 1,5 åring är ingen barnlek. Tiny är inte typen som sitter still i knät och läser Totte. Mest vill hon springa i gången, ruska på allas armstöd och omväxlande göra hoppsasteg och snurra runt. När hon inte får precis som hon vill illtjuter hon genomträngande och förvandlas till en hal ål.
Idag gäller minsta motståndets lag, hon får som hon vill om det går att ordna. Det innebär till exempel att hon får amma, fastän mamma L annars ransonerar strikt för att trappa ner.
I min IPad finns Elisabeth Georges senaste tegelstensdeckare, jag skulle kunna lyssna på den. Men jag har ingen lust. Det enda jag verkligen har lust med just nu är att fördjupa mig i mina bilder. Kameran och handboken ligger i ryggsäcken. Det får bli den.
Pappas chokladkaka. Hon åt upp hela!
– Posted using BlogPress from my iPad
Bästa hjälpen vid solsveda.
Den här krukväxten har räddat många onda, rödbrända ryggar. Hur försiktig man än är med solen, och hur noga man än är att smörja in både småbarnen och sig själv med solskyddskräm så händer det ju ändå att man bränner sig.
Dessutom finns ju de där stora, kaxiga tonårsbarnen och 20+ killarna som inte tror att det är så farligt med en dag på sjön utan solskydd.
Växten på bilden är en äkta aloe vera. Du kan köpa den i vilken vanlig handelsträdgård som helst, eller på Plantagen. De tjocka bladen innehåller en svalkande och läkande gelé som är rena mirakelmedicinen mot solbränna eller andra brännskador. Du klipper helt enkelt av en bit blad, skär upp det och klämmer ut gelen med fingrarna. Stryk ut ett tjockt lager på det onda stället. Den svalkar och läker och har räddat från många sömnlösa nätter.
Du kan nästan inte misslyckas med den här växten. Den trivs både i sol och skugga och klarar sig utan vatten flera veckor. Fast då blir bladen inte lika tjocka och gelefyllda.
Dessutom är den billig, hållbar, hygienisk och snygg. Ett litet farmorstips ! 😉
Kvällsmys i båten.
Göken gal, det är stilla och varmt. Jag har cyklat ner till båten efter jobbet, tänkte att kanske blir det årets första bad ikväll. Vi som har ny fin badstege i aktern. Men det finns inte en levande själ här vid bryggan och vattnet är säkert väldigt kallt. Så jag fegar ur. Nöjer mig med att bara sitta här och njuta av fågelsång och stilla gung. Dricker en cola light och funderar på senaste Farmorsfrågan.
– Posted using BlogPress from my iPhone
Morgon längs Seine
Vaknade före 7 och gick direkt ut och tog en lånecykel. Ingen trafik alls, sol och klarblå himmel. Cyklade ner till Seine och följde floden bort till Louvren. Därinne var den pampiga fontänen inte startad för dagen, i bassängen gick en ensam trashank med byxorna uppkavlade och letade mynt. Bara Euro, han plockade upp och synade alla han hittade, kastade tillbaka de flesta.
Tänk så många eländiga, fattiga, sjuka liv jag kunde ha fötts till istället för det jag fick!
På en av broarna som leder till Louvren sitter tusentals hänglås i alla former och färger. Älskande par har skrivit sina namn på dem, låst fast i stängslet och kastat nyckeln i floden. Jag vill också!
Nr 153/365 foton 2011. Eget tema: Evig kärlek.
– Posted using BlogPress from my iPad
Sjunga är jätteroligt.
Tiny älskar musik, inte så ovanligt kanske för en liten unge i hennes ålder! Inte så konstigt heller eftersom hon växer upp i en supermusikalisk familj, med en pappa som är reggaeartist (heter det så? Det ser lite avigt ut när jag läser det…) .
I alla fall fick Tiny en låda SingSang Mina första Sångkort av mig i julklapp, eftersom jag tyckte de där korten var en sån fantastiskt bra idé. På ena sidan är det en illustration, och på den andra en sångtext. Alla de gamla fina barnvisorna finns med i boxen, de där som man kan halva texten på i bästa fall. Astrid Lindgren, Gullan Bornemark med flera. Ganska många nya barnvisor också som jag aldrig hade hört, men som mamma L kunde från öppna förskolan.
Häromdagen plingade den här bilden in i min Iphone. Tiny är för liten än för att koppla ihop teckningen med barnvisan, men hon älskar bilderna och korten så mycket att de börjar bli rätt medfarna. Jag blir så glad av att se hennes koncentration. Att sjunga med sina barn tror jag är lika viktigt som att läsa för dom. Tänk vilket handikapp att växa upp i ett hem utan böcker eller musik.
(Det här blogginlägget har jag lagt in i förväg ifall jag inte hinner skriva något på min resdag till Paris. Man får inte vara dum! 😉 )
Svar på Farmorsfrågan nr 162.
Imorgon vid 12-tiden när jag sitter på planet på väg till Paris kommer jag att vara totalt avkopplad. Kolugn. Ryggsäcken med kamera, Ipad och det viktigaste har jag med mig, plus väskan på bilden. Tillräckligt med pengar på kortet, växlar till mig Euro på mellanlandningen i Köpenhamn. Jag har bara varit i Paris en gång förut. Flera har undrat om jag inte är nervös att resa själv.
Men att resa såhär är underbart, den ultimata avkopplingen. Saker och ting får ta den tid det tar. Hur man tar sig från flygplatsen till hotellet? Inte vet jag, men förmodligen går det en flygbuss.
Den enda tiden jag behöver passa är när fotokursen börjar på fredag morgon. Torsdagen ska jag ägna åt att orientera mig. Aftonbladet skrev en reseguide om systemet med Paris kommunala hyrcyklar, jag har skrivit ut den och packat cykelhjälmen.
151/365 foton 2011. Tema: I min väska
Posted using BlogPress from my iPad
Om att vara Mamma.
Den här obetalbara lilla texten hittade jag på Creylas blogg , hon i sin tur har hittat den någon annanstans, kanske i tidningen Föräldrar & Barn:
Att vara bebismamma är…
…att öppna ytterdörren med ena bröstet hängandes ut och ändå inte skämmas.
…att komma på sig själv med att gå och nynna på Här dansar herr Gurka .
…att ge sig ut i affärer för att utöka sin skrala garderob och komma hem med 5 bodies i storlek 68.
…att efter några hysteriskt tidiga mornar vakna 5:45 och tycka att det är världens sovmorgon.
…att ordet snabbmat får en annan betydelse. All mat slinker ner snabbt.
…att välja café efter plats för barnvagn istället för utbudet.
…att upptäcka att digitalkameran är fylld av bilder på en enda liten person.
…att älska någon så mycket att hjärtat svämmar över – någon som dessutom kräks på dig varje dag.
Just det. Precis så är det. Och mammalivet fortsätter sedan i samma stil fast med lite annnat innehåll. Det här har jag kommit fram till alldeles själv:
… att gå upp mitt i natten och föra över 500:- till någon som inte har pengar till taxi.
… att ge bort Presentkort på tandläkarbesök i julklapp.
… att försöka få ihop ett helt vegetariskt julbord.
… att göra plats för flickvännens kaninbur i båten.
… att köra 80 mil för att någon ska flytta och behöver låna släpkärran.
”Jag har gått inunder stjärnor”.
Ibland drabbas man rakt i hjärtat av en dikt eller en låt. Det hände mig igår när lilla Mini döptes. Mamma A och hennes kompis J sjöng den här dikten av Pär Lagerqvist:
Jag har gått inunder stjärnor
För att komma hit till dig
Där du väntat mig
Med händer som blev varma
Du skall giva mig min kärlek
Du skall smeka värma mig
Du ska tro att jag
Är en av livets armar
Jag har gått inunder stjärnor
För att komma fri till dig
Så stolt, så fri
Som en människa får vara
Du ska binda mig till jorden
Du skall övervinna mig
Att min frihet blir
Din ljusa tankes bara
Jag har gått inunder stjärnor
För att komma upp till dig
Ung av evigheten
Ung av deras glädje
Här är jorden där vi bor
Jag skall åldras här hos dig
Till en djupare
Och hemligare glädje
Jag skall åldras här hos dig
