Streetphoto: tålamod, timing och tur!
Klockan är 8 på morgonen i Split, och jag har strosat runt sen 7 för att fotografera. Fiskmarknaden är rolig och lätt, med alla märkliga fiskar. Det är svårare med människorna, det känns pinsamt att stå där och smygsikta med mitt teleobjektiv på motvilliga, morgontrötta Splitbor. Turisterna har inte vaknat än.
Så kommer jag på knepet att koncentrera mig på yrkesstoltheten hos folk, använda min Iphone istället och be om ett leende. Genast går det lättare.
– Posted using BlogPress from my iPhone
Citronrummet.
Imorse hittade jag Marica i gamla stan i den lilla byn på ön Brac i Kroatien. Jag fotograferade hennes fantastiska lilla 3-våningsstenhus som klättrade uppför branten, och hon vinkade och kom ut med visitkort. Hon hyr ut till turister. En våning med plats för 5-6 personer kostar ca 2100 kr för en vecka. Med stor terrass ut mot havet. Hon visade mig runt och jag smälte. Själva bor de på sin lantgård, där de odlar ekologiska citroner och oliver. Jag vet inte varför ett av sovrummen hade hela golvet täckt av citroner. Marica pratar bara kroatiska och några ord tyska. Nu är jag på hemväg med ryggsäcken full av citroner och en ny vän i mitt hjärta.
– Posted using BlogPress from my iPhone
Mormorshopping!
Det finns inte mycket som är roligare än att handla fina saker till barnbarnen! Titta vad jag hittade till mina minsta små i en skoaffär här i Split!
– Posted using BlogPress from my iPhone
Hej från Kroatien!
Klockan är närmare 22 och jag sitter på muren till en trädgård och snyltar på ett wifi-nät. Jag har fått lov, men det känns ändå sådär.
Ön Brac ligger rätt långt norrut i Kroatien, det är väldigt vackert men alldeles för tidigt på säsongen. Jag trodde det skulle vara mycket varmare så här års. Så detta blir inte mitt nya vinterkontor. Men A och jag har varit väldigt effektiva ändå, och jobbar på med skisser och idéer.
Det blir en hel del fotograferande också, jag glömmer att använda min Iphone. Här är i alla fall några snabba bilder.
Internet är hopplöst långsamt och det är svårt att komma åt wifi, som sagt. Jag är redan uppe i 650:- i 3G surfing, och då har jag bara kollat Twitter lite snabbt några gånger. Får ta igen med desto mer bloggande när jag kommer hem om några dar. Må så gott, det gör jag! 🙂
Posted using BlogPress from my iPhone
Upptagen!
Det är mycket nu. Schemat fram till sommaren är fullt av resor, jobb, möten, fotograferingar, mässa, Mammagala, kurser.
Inte en enda sak till kan jag klämma in. Idag när jag skulle boka in ett telefonmöte med en ny leverantör hörde jag mig själv säga: ”Tyvärr har jag inte tid att prata med dig förrän tidigast på förmiddagen den 18e april! ” Jag hörde själv hur sjukt det lät!
Men ändå är jag faktiskt inte stressad, konstigt nog. Det har med min viktnedgång att göra, det är jag helt säker på. Varje morgon lyssnar jag en kvart på Xtravaganzas mentala träningsprogram i min Ipod, nästan varje dag går jag en långpromenad eller tränar. Min PT Caroline på Allsports har gett mig ett toppenbra träningsprogram som jag kan köra hemma.
Livet är helt enkelt lätt att leva, nu när jag är mer än 12 kg lättare än i början av februari! 🙂
Hur kunde vi? Hur tänkte vi?
Den här artikeln i GP kommer att /borde väcka en ordentlig debatt om familjepolitiken i Sverige!
GP har spetsat till rubriken:
”En familjepolitik som gör barnen psykiskt sjuka!”
För mig och många i min generation, födda på 50-talet, vrider artikeln om en kniv i själen. Det går ju inte att göra ogjort det vi gjorde på 70- och 80-talet med barnen. Dagis eller dagmamma så tidigt som möjligt var norm för den som hade jobb. Innan barnen kunde prata eller gå, lämnade vi dem hela dagarna till någon annan, eller rättare sagt till några andra.
Att vara hemma med sina barn om man kunde få dagisplats var mossigt, tråkigt, själsdödande. Om man inte var religiös eller överpräktig vill säga. Då var man kanske medlem i HAR, en militant hemmafruorganisation. Vi mammor och pappor med spännande jobb och bra betalt rynkade på näsan åt HAR. Visserligen grät mitt barn hjärtskärande när jag lämnade på morgonen, men när jag ringde och kollade från jobbet var hon/han glad igen. Ingen skada skedd – eller?
Idag, med 40 års perspektiv på mina 4 barns uppväxt, kan jag helt enkelt inte fatta hur vi prioriterade de där första småbarnsåren.
Vad var det vi var så rädda att behöva offra?
Jo jag vet, villalån skulle amorteras, man måste ha två bilar om man bor på landet (måste?) , ridning var familjens stora – och dyra – hobby. Men vi hade säkert kunnat växla ner några gånger i vårt liv, för småbarnens skull, utan att förlora jobbet eller sälja huset. Om vi verkligen hade velat och förstått att det var viktigt på sikt.
Våra barn blev inte psykiskt sjuka eller på annat sätt allvarligt skadade av sina många timmar med dagmammor och dagisfröknar. Men tiden vi förlorade tillsammans är borta. Jag saknar den, mitt liv är fattigare än det skulle kunnat vara. Kanske deras också. Jag är avundsjuk så det värker på dagens föräldrar som drar ut på barnledigheten i över ett år, och sedan gör allt för att hämta tidigt på dagis. De har insett vad som är viktigast just nu i deras liv. Våra barn gör inte samma val som vi gjorde.
Säkert är artikeln smärtsam läsning för massor av föräldrar även idag. Särskilt för enastående, heltidsarbetande mammor med ensam vårdnad. De är vår tids stora hjältar.
Heja GP och professor Annica Dahlström! Den här debatten är så viktig, hoppas den inte fastnar i genuskrig bara!
Vårkänslor!
Idag skulle vi ha firat mammas 92-årsdag, men det kom förkylning i vägen. Inte min, men min systers.
Vi gick en låååång vårpromenad över ön istället, Odd och jag. 2,5 timme, inklusive bergsklättring och vandring i snårskog på rådjursstigar. Jag fick massor av fina bilder. Men jag börjar känna ett svårt begär efter ett bättre teleobjektiv. 300 mm räcker inte för att strandskatorna ska bli riktigt skarpa, inte ens med stativ.
Två viktiga vårpremiärer har hunnits med idag:
1. Vattnet i växthuset är påkopplat, nu kommer det vatten i kranen därute och jag kan börja så mina fröer som kommit från Impecta.
2. Jag eldade i mitt oljefat bakom växthuset för första gången i år. Det gamla fågelbordet och en massa grenar från fruktträden som just nu beskärs. Det är en väldigt speciell känsla när det tar sig i tunnan, lågorna står som en kvast och röken bolmar. Det är finast att elda i skymningen. Just när morkullan kommer. Då både luktar och hör man att nu är det vår. 🙂
Våren är fullbokad!
Tänk så fort man vänjer sig vid lycka. Hur bortskämd får man bli? Så överlyckliga, tacksamma och glada vi var när lilla Mini föddes för en månad sedan, frisk och välskapad. Nu är det en självklarhet, både att hon finns och att allting gick bra.
Imorgon ska jag vara mormor hela dagen. Jag hade egentligen fyra ärenden i Göteborg, men har avbokat allihop utom optikern. Det är viktigare att njuta av mamma A och lilla Minis sällskap. Vi ska bara fika och prata, hämta lilla A i skolan för att ta bussen till stan och flanera lite i Linné.
För övrigt är kalendern full av roliga händelser hela våren.
Redan nästa vecka flyger jag till Kroatien för några dagar. Jag letar efter ett nytt vinterkvarter. Ett nytt fotfäste, en plats där jag kan arbeta och leva fastän det är vinter. Inte en vinter till som den här. Framförallt inte alla mina framtida vintrar. Jag tänker inte bli pensionär på ett mörkt, kallt, ensamt ställe där man riskerar att sitta instängd och bortglömd mellan matleveranserna från hemtjänsten. Usch, jag ser sådana liv på nära håll här!
I april är det först fotokurs med Patrik Larsson och sedan Barnmässa i Göteborg, och då ska jag vara med i AlltförFöräldrars monter och göra avtryck på små bebisar, jättekul!
I maj är det sjösättning! Tjohoo, livet kan börja igen! 🙂
I maj är det också MammaGalan i Stockholm, hur kul som helst. Bara några dagar senare har jag födelsedag och ska resa på en liten rundtur till Skåne och Kalmar med Odd.
Juni börjar med en långhelg i Paris, också fotokurs men den här gången Street Photograhpy med Marcus Johansson.
Och sen är det sommar!
Modifierat Marmeladrecept!
Här kommer recept på en otroligt smarrig marmelad som är väldigt enkel att göra. Jag har haft det på bloggen förut, men gjort det lite enklare och lagt till lite kryddor. Marmeladen är god på bröd, skorpor och kex förstås, men också underbar till getost om man gillar det.
Katinkas Morotsmarmelad
| 1 kg tvättade morötter
1 stor ekologisk citron 2 stora ekologiska apelsiner 8 dl syltsocker (obs det går att använda vanligt strösocker, men då blir marmeladen mer rinnig och lös) 5 dl vatten 1 tjock bit färsk ingefära (ca 2 cm) 5 hela stjärnanis 1 kanelstång 1 msk hel kardemumma (krossas) Gör så här: Skala morötterna och riv dem grovt, gärna med hushållsassistenten, annars med rivjärn. Tvätta citronen och apelsinerna. Strimla skalen på dem med potatisskalare och pressa ur saften ur citronen. Ta bort resten av skalen på apelsinerna och hacka fruktköttet i lagom stora bitar (som du tycker). Tillsätt socker och kryddor. Rör om och blanda väl, låt stå och safta sig till nästa dag. Nästa dag: Tillsätt vatten och koka upp. Sänk värmen och koka ca 45 minuter eller tills marmeladen klarar ”marmeladprovet”. Skumma väl under tiden. Marmeladprovet: Lägg en full sked marmelad på ett tefat. Dra med en tesked en ränna genom marmeladen. När rännan inte genast flyter ihop igen, är marmeladen klar. Häll upp på varma burkar.
|
Största månen på 20 år!
På lördag är månen väldigt nära jorden. Det dröjer 20 år innan den kommer lika nära igen.
På hemväg från gymmet ikväll såg jag den hänga ovanför Orust, nästan helt full, bara lite naggad i ena kanten. Jag insåg plötsligt att det är NU, nu eller aldrig! På lördag kanske det regnar.
Så jag rusade in med kängorna på, hojtade till Odd att jag måste ner till sjön och fota månen, slet åt mig stativ och kamera och ut igen till bilen som stod med motorn igång.
”Vänta, jag kommer också!” ropade Odd, ”Du kanske behöver assistans.”
Och det var en himla tur att han följde med, för utan hans fot på stativets ena ben hade jag inte kunnat luta det så mycket som behövdes utan att det hade tippat över.
Jag använde min Nikon D300s, ett 70 – 300 mm teleobjektiv, stativ och fjärrutlösare för att undvika rörelseoskärpa. Åh vad jag är nöjd med bilderna!
