Håller på och bekantar mig med min nya IPad. Det är dubbla känslor. Jättekul och samtidigt tröttsamt. Mina förväntningar är att det ska bara vara att ladda och köra. Som gammal Mac-älskare som blev tvungen att gå över till PC har jag minnen av hur enkelt allt var. Därför blir jag sur och irriterad över minsta lilla tröskel. Va, ska det vara så j…a besvärligt att få in mail, kontakter, blogg och twitter!!?! Nu har jag lyckats med WordPress tror jag,
Men bilder det är nog överkurs.

Fredrik från GP:s lokalredaktion i Kungälv har just åkt härifrån. Han har intervjuat mig om bloggen. Det är häftigt att bli sådär uppmärksammad, att bli utfrågad om hur man tänker, varför man gjorde si eller så, vad andra tycker osv. Man känner sig bekräftad helt enkelt.
Det är förstås extra häftigt att bli utfrågad av en journalist, och veta att det kommer i tidningen.
Nu försöker jag komma ihåg vad jag sa egentligen. Förmodligen alldeles för mycket. 😉

Tänk att kunna hoppa på skidorna utanför dörren och ge sig ut i naturen på timslånga turer. På Flatön, den 12e december! Fram till förra vintern var det helt osannolikt. Innan dess var en ”vit jul” detsamma som några dagars snöande, ett litet efterlängtat avbrott i regn och rusk. Många vintrar gick utan en enda pulkadag.
Nu har jag redan förväntningar på att snön ska ligga kvar till i mars.

Nämen…är det inte Maud Olofsson som står därborta? Nejvisst nej, det är ju bara jag, i helt ny frisyr och hårfärg. 🙂

Lille L gillade inte alls farmors nya utseende. Fast det ville han inte säga, utan han sa i stället: ”Min mage tycker inte om det.”

Det är tio år sedan jag tröttnade på min blonda, mesiga hårfärg och började färga håret mörkt. Odd har inte gillat det på hela tiden. Nu är han nöjd, och det är ju roligt. 😉

Själv är jag försiktigt optimistisk till att jag kommer att vänja mig. Men egentligen är anledningen att det har börjat klia oroväckande i hårbotten de senaste gångerna jag färgat håret.

Och jag vill absolut inte bli allergisk.

Idag har jag fotograferat modeller för LifeStones nya annonser i Mama, VI Föräldrar och M-Magasin. Tinys faster och lilla kusin lånade ut sin fantastiska vindsvåning i Haga, med stort och ljust vardagsrum med gott om plats. Ovanstående bild tog Åsa (Wojtan) på mig. Sen har jag retuscherat i Photoshop genom att ljusa upp tänderna och ögonvitorna lite, samt tagit bort blänk i ansiktet. Lägga huvet på sned är det tydligen omöjligt att låta bli, jag har inte en enda bild på mig själv med rakt huvud…

Att fota porträtt är jättekul. Men lite stressigt. Man ska hålla reda på alla prylar och inställningar och samtidigt få modellerna att slappna av. När man kommer hem är det som att vittja krabbtinorna när man var liten, så spännande att se vad som finns på minneskortet. Och idag blev jag riktigt, riktigt nöjd, alla tre modellerna blev väldigt fina.

Bilderna på Åsa blev väldigt bra tycker jag. Här modellar hon för fullt med LifeStonesmycken.

Vilken perfekt kväll det är. Glada barnbarn, lagom kallt, massor av snö. Jag älskar 6 – 10-årsåldern. Här kommer lite bildbevis:

Så här ser jag ut just nu. ”Hur mycket vågar du?” undrade Hanna. ”Vad som helst!” svarade jag. Så nu får vi se…

Inte hunnit blogga på 2 dagar! Dagar som har gått i expressfart med jobb, lamm som har lämnats till slakt, lammskinn som måste tas om hand (saltas innan de skickas till beredning) mm. Jag minns inte ens vad som har hänt de senaste dagarna. Då är det för mycket. Men även om jag inte hunnit blogga så ar jag hunnit twittra. I vänsterspalten här på bloggen hittar du mina senaste ”tweets”, dvs twitterinlägg.

Hela dagen idag har jag varit på kurs med Susanne Pettersson ( otroligt bra), Lennart Linde’n ( ruskigt inspirerande), Mia Törnblom ( väldigt tankeväckande) och Ulla Skoog (fruktansvärt rolig).

Dessutom satt vi helt hypnotiserade av Stavros Louca, Sveriges bäste mattelärare och hjälte i TV-serien ”Klass 9 A”. Under hans 50 minuter långa framträdande fick jag torka tårarna minst fyra gånger – av rörelse eller glädje över att det FINNS såna lärare. Hoppas han hinner coacha massor av efterträdare, jag vet ju att det inte är någon brist på eldsjälar bland de som börjar som lärare. Problemet är att de bryts ner av systemet/kollegerna/arbetsmiljön. Stavros berättade bl a att han har 120% närvaro på sina lektioner i Rinkeby, eftersom elever från andra klasser smiter in i hans klassrum på lektionerna! Han hävdade också att en (bland flera) framgångsfaktorer för honom är romantik! Jag gillar att flörta, sa han, jag flörtar med alla, det är viktigt att känna sig sedd och älskad.

Nu har jag skottat snö i 2 timmar och måste sova. Ha det fint, vi hörs imorgon.

– Posted using BlogPress from my iPhone

Vilka tre löften vill jag ge till mig själv inför den här julen?

Det första löftet är att inte visa hur besviken jag är över att Lille L och hans mamma inte firar med oss den här julen. Det blir den första julen utan dem, förmodligen inte den sista. Men det är bara att gilla läget, något annat alternativ finns inte. Förhoppningsvis får vi ändå träffas under julhelgen, fast inte på julafton. Och vi kommer att träffas flera gånger innan jul också, redan på fredag ska jag ta med lille L på Jul på Liseberg. Men det blir långt ifrån samma Fanny&Alexanderjul som förra året, när vi var 18 personer hemma. Livet har ändrat sig, bara att anpassa sig.

Det andra löftet är att börja julpynta minst en vecka i förväg och även ha klart alla julklappar och julkakor i god tid.  I alla år har vi väntat till dagen innan med granen och kransarna och ljusstakarna och julgrupperna. Den 23e december har blivit helvetesdagen då även all mat ska lagas, lax och skinka rökas, kola och knäck kokas, de sista inköpen ordnas. Stopp säger jag! Julen kan få smygstarta  några dagar innan, det är bara gamla tvångstankar att julen ska explodera den 24e och ingenting får märkas innan dess.

Det tredje löftet är att vara helt utvilad på julaftons morgon och njuta av att ha de mina i huset så länge det varar. Jag vill kunna le hela julafton.

Idag hade jag tänkt ta mig till Göteborg och gå på Jul på Liseberg med barnbarnen. Det måste vara underbart där just nu, lagom kallt och massor av snö.

Men det snöar för mycket, jag är för feg för att ge mig ut på vägarna 10 mil fram och tillbaka. 🙁

Jag får hålla tummarna för att snön ligger kvar en vecka till. På fredag, då SKA vi till Liseberg.

Fritid. Fri tid. Eftersom det inte blev någon göteborgsresa ska jag fixa med bilder, skicka in veckans bidrag till Fotosöndag, fortsätta på min senaste glasmålning, såga brasved. Kanske sätta upp lite utebelysningar. Idag är det en sådan söndag som jag bara kunde drömma om för ett par år sedan.

Eftersom vi hade grannar på middag igår kväll är huset trevligt röjt och ganska städat. Även om vi har vår fantastiska RUT en gång i månaden, och även om vi bara umgås med vänner som klarar vårt normala kaos, så är det rätt bra att få en anledning att plocka undan det värsta ibland. Man blir fort hemmablind. (Oj, 14 par skor som inte används i farstun, högar av tidningar och post här och där, hundleksaker och lego över hela huset.) 

Jag kom på ett sånt bra sätt att hänga upp mina glasmålningar. I uterummet har vi satt upp nät av armeringsjärn för växterna att klättra på. En ruta i nätet passar precis till en glasmålning. Yippeee, nu kan jag skapa en hel mosaik med mina glasbitar! Ska jag fylla alla rutorna i alla armeringsnäten har jag nog att göra minst ett år. Sen får jag kanske ha utställning och börja sälja. 😉

Men än så länge är varje liten glasruta så dyrbar att jag inte skulle sälja den för något pris i världen.