Min nya favorit.
Idag kom ett brev som jag väntat på ganska länge. Rekommenderat. Det innehöll en guldkedja som jag har beställt till ett nytt smycke. Det är inte billigt men jag tänker unna mig det i alla fall. Jag har faktiskt inte skaffat något nytt guldsmycke sen vigselringarna. Och det är över 30 år sedan.
Det här guldhjärtat ska jag ha på mig varje dag. Den vilda bebin. Tinys lilla handavtryck från när hon var alldeles nyfödd.
Nu har jag ju fyra stycken barnbarn, på det femte. Hur ska jag vara rättvis? Det blir faktiskt för dyrt att köpa fyra stycken på en gång och inte snyggt heller att ha på sig alla samtidigt.
Det får bli en senare fråga. Det finns ju berlocker också, jag har faktiskt ett guldarmband som skujlle passa med berlocker.
Nu ska jag bara njuta av mitt nya halssmycke. Den röda stenen är en granat.
Tänk att det är mitt företag som gör såhär vackra saker. Vilken lyckost jag är.
Ingen smygreklam på Farmorsbloggen!
Andra bloggare får göra som dom vill, men jag vill att du som läser Farmorsbloggen ska kunna lita på min åsikt. Därför tackar jag konsekvent nej till företag som erbjuder mig saker gratis för att jag ska skriva snällt om dom. Sist var det ett stort företag som gör fotoböcker. Jag mailade tillbaka att jag gärna tar emot en fotobok men att jag kommer att skriva i bloggen att jag tycker det är alldeles för lite plats för text i just deras produkter. Jag fick såklart ingen bok… 😉
Jag vill att Farmorsbloggen ska vara så fri från reklam som möjligt, och att den reklam som finns på sidan ska vara tydlig. Annonserna i högerspalten till exempel, som Allt för Föräldrar bestämmer över och placerar där. Och min egen annons för LifeStone en bit ner till vänster. Det jag skriver i mina inlägg ska inte vara påverkat av att jag har fått någonting gratis. Ingen ska kunna köpa min röst eller min åsikt.
För mitt företag LifeStone så gäller samma sak. Vi ger inte bort våra produkter i utbyte mot att någon skriver positivt om oss. Jag erkänner motvilligt att det har hänt att vi gjorde det, men den tiden är sedan länge förbi. Jag får flera mail i veckan till LifeStone från bloggare som vill prova våra produkter och föreslår att vi ska ”samarbeta”, och jag tackar vänligt nej till alla.
Däremot händer det ibland att vi bidrar med priser till olika tävlingar. Till exempel adventskalendern i Prinsessans Dagbok .:-)
Nu har några tjejer på skönhetsmagasinet Daisybeauty startat ett Webbupprop mot smygreklam, som går ut på att man förbinder sig att följa marknadsföringslagen och de pressetiska reglerna. Jag har skrivit på. Jag hoppas att det kommer någon form av märke som jag kan ha på bloggen, ungefär som en KRAV-märkning.:-)
Jag är säker på att många, kanske de flesta av mina bloggkolleger, också skulle kunna skriva under på de här reglerna.
Webbuppropet hittar du i den första kommentaren till det här inlägget.
Strömavbrott och minus 14.
Måste fråga mamma om de där krigsvintrarna på 40-talet som var så kalla. Var det som nu? I morse vaknade vi med strömavbrott. Vi som just nu är mellan två vedpannor. Den gamla står utanför garaget i snön och den nya är på väg med lastbil från Tjeckien. Ute i verkstan fungerar i alla fall ljuset. Det är en fas som har gått, gubbarna från Vattenfall var här och tröstade oss med att de håller på att laga felet. Jag skriver mail och samlar på hög, tills jag kan skicka dem. Vedspisen i köket och kaminen i uterummet är räddningen idag. Och Iphonen förstås.
– Posted using BlogPress from my iPhone
Du får 10% Farmorsrabatt i nyaste webshopen!
Just precis nu landade ett mail från Erica på AlltförFöräldrar. De har öppnat sin nya familjeshop! Här hittar du den!
Jag har surfat som hastigast och hittat massor med tänkbara julklappar till mina 4 barnbarn mellan 1 – 10 år. Det verkar finnas en lagom blandning av roliga och användbara kvalitetsprylar i olika kostnadslägen. Allt från trappgrindar till napphållare. Just trappgrinden är jag klart intresserad av. Tiny den vilda bebin är uppe på andra våningen på 10 röda sekunder om man inte passar henne. Tätt följd av Sigge som gärna ger henne en våt puss så att hon försöker vifta bort honom och därmed tappar balansen och ramlar nerför trappan. Om man inte passar henne alltså. Trappgrind!
Och eftersom Farmorsbloggen ligger på AlltFörFöräldrars sida, så får du
10% rabatt på allt i hela shopen fram till nyår!
Skriv FARMOR som rabattkod när du handlar, så dras rabatten från ditt köp i kassan.
Oslo – nära och underbart.
På väg hem stannade vi och tog en promenad upp på taket till Oslos fantastiska operahus som ligger i hamnen, bara några minuter från Aker Brygge. Det är ett världsberömt bygge, ritat för att likna ett fjäll och för att norrmännen älskar att ”gå på tur”. Nu kan de göra det mitt i huvudstaden, känslan av att vandra på en snöklädd fjällsida där uppe på taket är väldigt stark. Allt är byggt i glas och vit sten. Det är brant, blåsigt, högt, underlaget är ibland knaggligt som räfflad snö på kalfjället, ibland halt som is.
Missa inte en takpromenad på Operan i Oslo om du kommer dit!
Oslo!
Hotellrummet är kallt och dragigt, men det ligger mitt på Karl Johan och de tar emot hundar. 1200 kr natten, det får man räkna med, inte särskilt dyrt ens. Vi har parkerat i underjorden och tar en liten powernap efter dagens fotosession. Jag har fotat Josefine, Sveriges kanske mest kända mammabloggare under flera år (fast hon bor i Oslo!). Josefine finns på AlltförFöräldrar med sin blogg www.prinsessansdagbok.com Hon ska vara med i en norsk/svensk annonskampanj jag håller på med. Nu börjar jag snart känna mig som en riktig fotograf! 😉
Det tar lite drygt 3 timmar hemifrån, så är man på KarlJohan i Oslo. Varje gång jag är här tänker jag att det måste bli oftare. Men nu har Josefine och jag ett nytt gemensamt och spännande projekt, så nu SKA det bli oftare!
(Hoppas verkligen att Iphone inte placerar den här bilden på högkant nu…) – Posted using BlogPress from my iPhone
Fynd i handväskan.
Hur många handväskor har du? Jag har rätt många. Ibland blir det panik när jag inte vet i vilken jag har lagt plånboken. Ibland får jag ett ryck och städar ur någon av dem.
Idag rensade jag silverbagen som är inköpt i New York och nästan sönderälskad. I botten på den hittade jag ett kuvert. Det är från min mamma, och utanpå kuvertet har hon skrivit med sin prydliga handstil: ”Till min älskade äldsta dotter på 60-årsdagen från Mamma.” Kuvertet har legat där sedan i våras.
Tänk, jag är fortfarande, fast jag är mormor och farmor, hennes älskade dotter, och hon tänker på sig själv som min mamma med stort M. <3 <3 <3
Det är väl fantastiskt? Jag undrar om jag kommer att få uppleva samma sak, jag hoppas det. Jag är ”bara” 81 år när min älskade äldsta dotter fyller 60.
Mamma hade lagt 500:- i kuvertet. Jag undrar hur mycket jag i så fall kommer att lägga i A:s födelsedagskuvert? Det kanske inte ens finns sedlar då? Och min handstil, finns den kvar? Den är ju oläslig redan nu… 😉
Boken om Mamma.
Här sitter jag i uterummet framför en sprakande brasa, Keith Jarrett spelar underbara Köln Concert och vår vedpanna har just kollapsat efter 30 år, några dagar innan det ska bli köldkaos enligt kvällspressen.
Men med det tjocka manuskriptet på bordet bredvid mig kan ingenting rubba min frid. Min mammas historia, berättad av henne själv, under 10 intensiva intervjutimmar med Johanna Wistrand och mig och mina systrar. Allt finns inspelat. Johanna har just mailat sin bearbetade och redigerade text. Nu ska jag korrekturläsa, kolla en del frågetecken med mamma, och lägga till en del texter från gamla brev jag hittat. Vi ska också välja ut och scanna bilder från hennes fotoalbum och från den fina resedagboken mamma skrev från bröllopsresan till Amerika 1949. På den resan blev jag till. Jag är made in America. 🙂
Vi hann i tid. Mamma är född 1919 och kan inte leva i evighet. I flera år har vi sagt till varann att vi måste, MÅSTE dokumentera mammas liv. Alla berättelser vi hört sedan vi var små men ändå inte kommer ihåg. I hennes barndom och uppväxt finns ju så många nycklar till våra egna inre rum.
Jag vill inte tänka på vad vi förlorat genom att vi aldrig gjorde detta med pappa. Nej, jag vill verkligen inte tänka på det, bort!
Tack vare Johanna (som jag kom i kontakt med på Twitter!) blev det dåliga samvetet till ett konkret skrivprojekt. Vi anlitade Johanna som memoarskrivare och intervjuerna med mamma blev otroligt bra. Mamma som älskar att vara i centrum tyckte det var roligt med någon som lyssnade så intresserat. Jag kunde styra berättandet med frågor som förde historien framåt, och stoppa när berättarlusten förde ut i stickspår. (Mamma kommer nämligen ihåg precis vem som är släkt med vems kusin och var dom bodde och hur dom dog…) Jag kunde också fråga saker som jag nog inte vågat fråga i en annan situation. Känsliga saker som mamma aldrig berättat och som vi syskon lärt oss att man inte pratar om.
Det är ett stort jobb som ligger framför mig nu, Boken om Mamma blir knappast klar till jul som det var tänkt. Riktigt färdig blir den inte så länge hon lever, den går ju alltid att komplettera och hon kommer säkert att vilja lägga till saker. Vem som var släkt med vem, och vem som flyttade till Amerika. Men det viktigaste är ändå gjort.
Tack Johanna, tack vare dig har vi fått en familjeklenod.
Om du som läser detta är i samma situation som vi var, så vill jag verkligen, verkligen rekommendera att du kontaktar Johanna och ber henne berätta om sin memoartjänst. Den är värd varenda krona flera gånger om!
Nu vet jag vad High Key är.
För en vecka sedan hade jag ingen aning om vad High Key är. Men så blev jag tvungen att ta reda på det, eftersom veckans fototema/utmaning i FotoSöndag bygger på den fototekniken. Lite kort kan man beskriva det som att man tar en ljus bild och gör den ännu ljusare, utan att detaljerna går förlorade.
Att vara med i FotoSöndag är som att vara med på en fotokurs. Varje tisdag kommer ett nytt tema, vilket betyder att åtminstone jag lär mig något nytt varje vecka. Sedan i somras har jag inte missat ett enda tema. Ibland ligger det massor av planering och ansträngning bakom en bild. Andra gånger har jag tur och springer förbi ett motiv som passar precis. Ibland har det blivit nödlösningar i sista minuten innan bilderna måste vara inskickade på söndagsnatten… Alla mina bilder finns samlade på mitt Flickrkonto.
High Key lät kul, Jens Rydén bloggade om hur man skulle tänka och jag visste från början att jag ville fota vackraste barnbarnen Lilla S och lilla A. Det passade bra igår när jag ändå hade hela ”studion” med blixtar, bakgrund etc uppmonterad hemma hos dem. Finaste brudnäbbsklänningarna från sommarbröllopet i Syrien blev perfekt rekvisita.
Så här blev bilden:
Istället för igår.
Om jag inte hinner/orkar skriva ett blogginlägg någon dag får jag dåligt samvete. Det är lika bra att erkänna. Fast jag verkligen har bestämt mig för att bloggen inte ska bli något måste. Men det är ändå några hundra personer som klickar in varje dag och förväntar sig att det ska finnas något nytt att läsa.
Det är egentligen helt fantastiskt, och väldigt roligt. Tänk så många olika människor, så många erfarenheter, så mycket kunskap. Jag önskar förstås att det var lite fler som vågade skriva en liten hälsning bland kommentarerna också. Till exempel just Du! Men det är okej i alla fall, jag är himmelens glad att du är här! 🙂
Igår hade jag som sagt en heldag med göteborgsresa och fotografering, och sen hämtade jag upp pappa L och lille L. På Almöns Livs på Tjörn är det lagom att pausa för att undvika åksjuka och köpa fredagsmys och lördagsgodis.
