Tinys första Bokmässa!
Igår var jag på Bokmässan i Göteborg. Kanske inte så konstigt att det inte blev något bloggande. För bokmässan är underbar, fantastisk, spännande, gigantisk…och fullständigt utmattande. Jag var bara där i två timmar men gjorde ändå slut på hemskt mycket pengar på den tiden. Jag tror att jag shoppar i ren panik, ungefär som att tröstäta.
Så mycket folk, så mycket kändisar, så mycket man skulle vilja titta närmare på. Oj, där står Jan Guillou, och Sara Kadefors, och nämen var inte det Jan Myrdal?
Fast det är svårt att handla lagom så är det också svårt att handla dåligt. Jag ville verkligen ha alla Tove Janssons 8 böcker om Mumindalen. Dessutom fick man en liten fin gosemumin om man köpte två böcker. Så jag kunde stoppa ner 4 gosedjur i mina påsar, ett till varje barnbarn – perfekt!
Tiny och mamma L var med mig som tur var, annars hade jag nog blivit helt ruinerad. Det fanns jättefina Mumin-brickor, och tallriksunderlägg, och en ryggsäck med lilla My…
Torsdag är ändå en förhållandevis lugn dag på Bokmässan. Vi hade barnvagn med oss, och det gick faktiskt. Fast jag körde över ett oräkneligt antal skor och krockade med väldigt många äldre damer (i min ålder alltså). Men alla ler förlåtande när de ser att det är en mormor/farmor som styr. Förresten så tycker jag att de här trehjuliga vagnarna är helt kass. Man kan ju inte köra med bara en hand!?
Den här boken köpte jag till lilla S och lilla A. Med så fantastiska illustrationer måste det vara en pärla.
Farmorsbloggen har fått en Award!
En Award är ett sorts snällt kedjebrev. Man får dem av andra bloggare, och det är ofta med blandade känslor man tar emot dem. Ofta väljer jag att låta bli. De är nämligen inte gratis. Man måste skicka dem vidare till flera andra bloggare.
Den här Awarden Beautiful Blogger fick jag igår av fina och kloka Elisabeth som jag träffade när LifeStone startade ett samarbete med Spädbarnsfonden. Elisabeth skriver bloggen Zoieli och hon har 2 barn i himlen och 3 hemma hos sig. Inte kan jag neka att ta emot hennes Award 🙂
Med utnämningen följer: 1. Kopiera bilden & visa att man fått den. 2. Tacka & länka personen man har fått den av. 3. Nominera 7 andra bloggare & länka till dem. 4. Berätta 7 fakta om dig själv.
Nu har jag gjort 1. och 2. Här kommer punkt nr 3:
De här bloggarna tycker jag är väldigt läsvärda. Jag tycker att jag känner dem personligen, några har jag faktiskt träffat. De är mycket olika. Se det som en buffé att provsmaka av. 🙂
En strikkoholikers bekjennelser.
Sju fakta om mig själv? 1. Jag är storasyster. 2. Jag kan sko hästar (eller ja, kunde för sisådär 10 år sen.) 3. Jag har storlek 41 i skor. 4. Jag har just låtit spruta in Restylane i några rynkor som har stört mig länge (ska skriva mer om det på bloggen snart.) 5. Jag har under mitt liv röstat på de flesta partier (tror jag) utom vänstern och SD. 6. Jag har fyra barnbarn och ett femte på väg (ha ha, där kom en nyhet! 🙂 ) 7. Jag kan backa obehindrat med hästsläp.
Om du går in på någon av de här bloggarna får du gärna tala om för dem att det finns en Award att hämta hos mig om de har lust och tid. Jag tänker nämligen inte tala om det själv. Där går min gräns för det här med Awards.
Sorg för första gången.
Nu är det inte roligt hemma hos Lilla S och lilla A. Älskade katten Zackarina har blivit överkörd av en bil så illa att hon dog.
Zackarina var barnens första egna djur. Det måste ha varit en hemsk chock.
Jag minns när jag var 6-7 år och mitt marsvin Laban blev dödad. Det var på våren, Laban hade fått komma ut i solen i sin låda. Jag kom på cykel från Nilssons affär och hade köpt sallad till honom, och fattade först ingenting. Labans låda låg uppoch ner i gruset och i vinbärsbuskaget stod tant Torsells hemska stora hund och skakade våldsamt någonting som han hade i munnen. Det nästa jag minns är att jag satt i mammas knä och grät helt otröstligt. Tant Torsell sa att hon skulle köpa ett nytt marsvin och jag skrek att jag bara ville ha Laban…
Om man ska försöka se någonting lite positivt i eländet så är det i alla fall att de hittade Zackarina. Hon försvann inte bara. Det hade faktiskt varit värre.
Och så finns ju Findus kvar, Zacharinas unge.
Mamma A skickade den här bilden på Zackarinas grav, och texten: ”Hej då, vi ses i Nangijala.”
Tänk dig henne i en valdebatt!
Mamma L skickade mig detta u n d e r b a r a klipp från YouTube. Har redan tittat på det flera gånger! 🙂 Gör det du också, och håll tummarna för att hon växer upp med lika mycket mål i munnen!
Ha en fin helg!
Det viktigaste.
Jag är så trött på allt valtjafs. Till råga på allt är det svårt att rösta som jag tänkt eftersom inget parti i Alliansen verkar inse katastrofen med det nya sjukförsäkringssystemet.
Det här blogginlägget (och texten hon refererar till) är det bästa och viktigaste jag läst.
Kan ingen visa det för Fredrik Reinfeldt?
– Posted using BlogPress from my iPhone
En konstnär till i familjen!
Lille L:s mamma K ringde glädjestrålande och meddelade att han hade ritat en helt underbar huvudfoting. (Visserligen hade han ritat på en möbel i vardagsrummet, men det är ju ändå världsliga saker. Dessutom ritade han med skolkrita.)
Den föreställer Lille L i knät på sin mamma! 🙂 Ingen av figurerna ser ut att ha några armar, men å andra sidan är perspektivet helt fantastiskt.
K fotograferade med mobilen och skickade bilden till mig. Nu går jag ut i ateljen på LifeStone och beställer en avgjutning i silver av teckningen i miniatyr. Två förresten. En till K och en till mig.
Den här berlocken är tillverkad från en teckning som jag sparat i byrålådan i nästan 30 år. Jag tyckte det var så speciellt med en glad huvudfoting. Mamma L ritade den när hon var 3 år. Snart är det Tinys tur att börja rita!
Annars är det ganska nedslående just nu att prata med lille L i telefon. Han säger i stort sett bara ”Hej farmor, hej då!” Jag försöker fråga intresserat men han har inte tid att lyssna.
Ja ja, tur att vi ses ganska ofta IRL 🙂
Fredrick får min röst. Som tröst.
Fyra mot en. Sparkar och slår någon som just stigit ut genom sin dörr, en alldeles vanlig onsdag. Solen har inte gått ner och det finns folk runt omkring. Vittnen.
Fy, det är vidrigt. Jag vill veta. Inte bara ”varför” de valde just Fredrick Federley. Utan också vad det är som får fyra killar att tycka att de gör rätt när de misshandlar. Hur har de fått sin människosyn? Hur har de vuxit upp? Hur är de funtade? Går de att omprogrammera?
Jag är inte speciellt politiskt intresserad fast jag är född och uppvuxen i en borgerlig företagarfamilj, gick på Journalisthögskolan -68 och har både en äkta, vävd, palestinsk schal och en atomkraftnejtack T-shirt i garderoben. Min dotter och jag tågade mot Barsebäck med hemgjorda banderoller och hon kunde hela skivan med Åååh tjejer utantill.
Jag är den naiva sorten som helst vill tro att alla gör sitt bästa och vill andra människor väl. Oavsett politisk färg.
Krya på dig Fredrick, det här var ett slag från underjorden.
Söndag kväll.
Klockan är för mycket igen. Jag tänker inte klaga. Men jag förstår inte hur jag ska hinna med allt jag vill göra i livet.
Den här helgen har jag upptäckt en ny underbar konstform. Målning på glas. Tack Ewa Evers för en otroligt innehållsrik och utmattande upplevelse.
Den understa bilden i kollaget har Ewa gjort. Jag älskar den och kunde inte låta bli att ta med den. De andra bilderna är mina första stapplande försök med undermålning på glas.
Lördag med glasmålning.
Hela dagen har varit en fest. Kurs i målning under glas hos Ewa Evers. En mycket speciell teknik med lager på lager så att resultatet blir lysande, skimrade konstverk.
I vanlig ordning har jag börjat på 8 olika projekt, frågan är om något hinner bli klart imorgon.
Vi är fyra arbetskompisar från LifeStone och två kvinnor som har rest ända från Skövde och Lidköpng för att vara med på lursen hos Ewa i hennes atelje på Bleket.
De här bilderna är från Ewas instruktion i morse.
