Lyckobloggen är en annorlunda och väldigt intressant blogg. Den administreras av en forskare vid Umeå Universitet, men inläggen skrivs av 13 olika personer; forskare och författare runt om i Sverige.

Det finns väldigt många spännande artiklar på Lyckobloggen. Vad sägs t ex om rubriken: ”Varför är kvinnor olyckligare än män?”

Ett annat väldigt läsvärt inlägg handlar om ”Planetens pris för vår lycka”.

Igår fanns det ett roligt och användbart inlägg som handlade om LyckoKompassen. Testa hur du tänker genom att svara på 11 enkla frågor! Men kom ihåg att klicka på ”Analys” för varje fråga du svarar på, det kommer inte något facit på slutet! 😉

Vad minns du av det som hände igår?

Om du känner dig lite deppig, lite orättvist behandlad av livet, lite svag, eller kanske bara lite allmänt modlös. Då ska du se den här filmen.

Den är faktiskt så bra, så att om jag var tvungen att välja en enda film som jag vill rekommendera, så skulle jag välja denna.

Ibland är det lite svårt att inte bli bitter… 😉 Vad har Odd som inte jag har? Varför gillar hundar och ungar alltid honom bättre än mig?

När det åskar på natten kommer Sigge smygande in och vill ligga på fårskinnet bredvid min säng. Ändå är det bara husse som gäller på dagarna.

Tiny har träffat mormor mycket mer än morfar. Ändå är det så speciellt att sitta i just hans knä.

Livet är orättvist… Tur att det är minst lika härligt att ge kärlek som att ta emot.

Vad kan vänta? Det mesta kan faktiskt vänta. Just nu ligger jag i vår båt i Käringöns gästhamn. För en liten stund sedan tänkte jag: jag väntar med bloggen till imorgon. Så kom jag på att det är ju det perfekta svaret på gårdagens Farmorsfråga. 🙂
Det enda som absolut inte kan vänta är att uppleva nuet.
Därför ska jag stänga av min Iphone nu och gå ut och titta på hur stjärnorna speglar sig i havet.

– Posted using BlogPress from my iPhone

Du kanske inte har hittat till Mammors Underbara Berättelser på min blogg? Där finns alla bidrag till en berättartävling som jag hade förra året. Tävlingen är avslutad, men ibland kommer det in nya historier fast det inte finns något pris längre! 🙂

Häromdagen skrev en mamma och berättade om hur fantastiskt det var att hitta sitt barn på andra sidan jorden. Om du först klickar på länken och sedan skrollar allra längst ner på sidan kommer du till Viktorias berättelse!

Har du också något att dela med dig av? Skriv du också!

Igår var jag med Tiny och mamma L till öppna förskolan. Först var det sångstund och sen fika med hembakta kakor.
Det är kyrkans öppna förskola, den ligger i ett mysigt gammalt hus mitt i Majorna. Tiny klappade händerna och tittade storögt på alla de andra barnen. Hon vill gärna krypa fram och ta kontakt också. Men retfullt nog kommer hon bara längre och längre bakåt, ju mer hon försöker sträva framåt! 🙂

Vem har bestämt vilka krav jag har på mig själv?  Hur ofta omvärderar jag dem?

Glad, positiv, optimistisk, snäll, flitig, utåtriktad, rättvis, generös, envis. Jag påstår verkligen inte att jag är allt det där,  men det känns som mina rättesnören, det jag strävar efter att vara. Hur kan det komma sig? När blev det min idealbild?

Stämmer det där verkligen med den jag innerst inne känner mig som?  Eller är det bara bekvämlighet, minsta motståndets lag, fingertoppskänsla för vad andra förväntar sig.

Häromdagen hörde jag talas om en man som blev änkling två gånger. När han för tredje gången gifte sig, startade han om sitt liv från grunden, fast han närmade sig 60 år. Han bytte boende, arbete, intressen och vänner. Han omvärderade allt, några av hans gamla vänner beskrev honom som en helt ny person.

Jag tycker att han är ett så inspirerande exempel. Inte så att jag vill byta liv. Men om jag skulle vilja, så är det faktiskt möjligt. Ingenting är skrivet i sten, man har alltid ett val.

En del av de där kraven kan det faktiskt vara dags att omvärdera. Flitig, utåtriktad och envis till exempel. Det stämmer faktiskt inte alls med min inre bild av mig själv.

Hädanefter tänker jag bejaka att jag egentligen är ganska lättjefull, inåtvänd och ombytlig.

Kan du tänka dig ett liv utan mobil och dator? Det är faktiskt inte alls särskilt många år sedan mobilen blev vanlig. Jag var en av de första som skaffade mobiltelefon på 80-talet. En klumpig och tung pryl med massor av sladdar och antenn. Man kunde bara ha den i bilen.

Jag ville ha mobilen för att kunna ringa hem, eftersom jag pendlade så långt till jobbet. Att alltid kunna nå familjen och hålla kontakt med dem är livsviktigt för mig.  Jag älskar den nya tekniken som gör det möjligt. Facebook, twitter, sms och mms.   

För bara en generation sedan var det stor risk att man tappade bort varann bara för att man bodde några timmars bilresa bort. Min mormor och morfar bodde i Skåne, jag träffade dem väldigt sällan. Högst ett par, tre gånger per år, som jag minns det.
Vilken skillnad det hade gjort för våra relationer om vi hade kunnat hålla kontakt med Facebook, ringa och skicka mms! Då hade jag lärt känna mina morföräldrar. Nu har jag bara väldigt bleka minnen.

Därför gör det mig både förvånad och ledsen när jag hör personer i min ålder ta avstånd från allt man kan göra med datorn och mobilen. De skyller på allt möjligt, på att de är otekniska eller på att de händer så mycket hemskt på Internet.

I själva verket är det bara bekvämlighet och rädsla för förändring.  Tänk så mycket de missar. Lyckan när det plingar till i mobilen och där ligger en kort hälsning och en bild:
”Hej! Vi är framme nu och tjejerna har just badat, allt är underbart, puss!”

– Posted using BlogPress from my iPhone

Klockan sex i fredags morse tassade jag ut från hotellet i Köpenhamn med kameran om halsen. 

Kvällen innan hade Annette och jag ätit världens godaste middag på kajen i Nyhavn, så dit hittade jag enkelt. Jag gick genom skräpiga, stökiga kvarter. Överallt tomma pizzakartonger, burkar, papper, spyor, kisspölar, högar av omkullvälta cyklar. Inte många människor var ute så tidigt, och de jag mötte var väldigt berusade. Ingen brydde sig om mig. 

För även om jag känner mig som en 30-åring så är jag en gammal tant och får därför gå ifred på gatan. Det är en fantastisk fördel med att ha fyllt 60. 

Men nere i Nyhavn var det fridfullt och redan städat. Kanske städar personalen innan de stänger på natten? Medan jag fotograferade ljusnade det, precis som jag hade hoppats. Någon sol blev det inte. Men bilderna ser nästan ut som oljemålningar.