Mamma är i provhytten på Lindex. Tiny har börjat ”prata” och flirtar med mormor. 🙂
Jag smälter.

Tatuering är inte min grej. Det får barnen gärna ha för sig själva. Stora L har en fin tatuering av ett lejon på ena axeln och ett kinesiskt tecken för sitt namn på den andra. Store J (som just nu befinner sig som maskinelev på Walleniusrederiets Faust på väg till USA) har stora sjömansmässiga tatueringar på båda överarmarna. Det är Poseidon och kompassros och diverse andra symboler. Nu lär han väl komplettera med datum för passage av ekvatorn också.

Men örhängen gillar jag. Jag har fyra extra, en liten pärla för vart och ett av min barnbarn. Jag räknar med att komma upp till 6 – 10 pärlor. 🙂

Tumlaren har funnits i familjen sedan 1973. En Gullholmensnipa byggd på Orust, pappa beställde den själv på varvet. Sedan låg den vid bryggan i Fiskebäckskil varenda sommar och han var nog ute med den nästan varje dag. Han satte garn, pilkade torsk och dörjade makrill. När pappa dog fick vi överta båten. Den är oöverträffad som utflyktsbåt, kan smyga in i minsta naturhamn, har plats för många och en mysig ruff som småbarnen kan somna i medan man tuffar hemåt efter en lång dag i solen. 

MEN…den är inte rolig att ligga ute i. Ingen toa, inget pentry, kryphöjd i ruffen och fruktansvärt obekväm att sova i. Man får vara väldigt kär, alternativt väldigt sportig, för att stå ut mer än tre nätter. Vilket förutsätter soligt väder. Om det regnar blir allting blött och kallt. 

 Vi har funderat minst två år på att byta båt. Förutom att det är en ekonomisk fråga så är det inte lätt känslomässigt att skiljas från Tumlaren. 

Men nu är det gjort. Idag har vi köpt Tumlaren II. En IW25, även den byggd i vår kära hemkommun Orust, båtbyggarön. Vi skulle titta på den i Göteborg, och stod ute på Saltholmen och spejade mot Styrsö när den kom forsande. Det blev kärlek vid första ögonkastet. Tur det, för vi hade bestämt oss för att lita på första intrycket. 

Skillnaden är bl a mer plats, mer fart, överbyggnad, ståhöjd i ruffen, toa, pentry, varmvatten, värme, en massa utrustning som gps,autopilot och ekolod, samt sist men inte minst mast och segel, fast den får vi sätta på själva. Vi kommer att kunna segla! Sittbrunnen går att göra om så att det blir ytterligare två sovplatser, vi kan ta med barnbarnen på båtutflykt med övernattning! Med nya Tumlaren kan vi också göra mycket längre utflykter, vi kan våga oss både till Danmark och Norge. 

Min drömresa till Koster blir verklighet redan i sommar.  🙂

Lillhusse store J är på snabbvisit från Kalmar där han går på högskolan. Han skall praktisera till sjöss hela sommaren. Imorgon mönstrar han på Walleniusrederiets Faust i Göteborg, ett gigantiskt containerfartyg som transporterar bilar till Australien och Japan. Väldigt långt hemifrån… Mammahjärtat längtar redan. Men sväller också av stolthet över att sista ungen har så starka vingar. Vi klarade det, han flyger fritt!

10 veckors packning i en hand!

Vi är på resa, Odd och jag, tillsammans med hans syskon med respektive. Tillbaka till 1700-talet, när en anfader ruskade av sig damm och klassbojor och blev storgodsherre i Sörmland. Genom hårda nypor, tur och hänsynslöshet. Nästa generationer förskingrade sedan det mesta genom otur, givmildhet och genom att leva över sina tillgångar. Så det jämnade ut sig.
Våra barn är helt ointresserade av sådana här släkthistorier, och jag förstår dem. De är upptagna med att leva sina liv, skapa sin historia. Det är som det ska vara. Barn och ungdomar ska leva i nuet och ha sikte på framtiden. Intresset för familjehistoria kommer oftast inte förrän man har fått lite perspektiv på livet.
Jag är mest intresserad av kvinnornas liv, hur relationer och vardag fungerade. Men om det får man nästan inte veta någonting. Det förflutna tillhör männen.

En gång farfars morfars fars egna hem.

– Posted using BlogPress from my iPhone

Om du aldrig har besökt en norsk blogg så tycker jag att LenePene ska bli den första! Du blir beroende efter bara ett par inlägg.

Jag tycker att hon påminner lite om Mia Skäringer, drastisk, mjuk, sårbar, rolig, helt skamlös (du skulle läst hennes inlägg om flatlöss! 🙂 ) Så väldigt långt från (den fördomsfulla) bilden av den typiska norska mamman som drar på tur med hela familjen, med ryggsäcken full av Möllers fiskolja och lefser. Fast hon gör säkert det också, utan att skämmas.

Lenes blogg  är en av mina absoluta älsklingsbloggar. Det har många upptäckt, just nu firar hon att hon haft 50 000 unika besökare. Upptäck henne du också!

Hemma efter andra träningen med min PT Caroline. Andra gången av de tio pass som jag har vunnit. En timme går otroligt fort. Lite hårdare idag än första gången. Utfallen är värst, det bränner på framsidan av låren och det verkar helt omöjligt att klara 12 stycken. Jag känner mig stark och glad och fruktansvärt hungrig efteråt.

– Posted using BlogPress from my iPhone

Igår var första gången jag hade Personlig Träning med Caroline på Allsports i Henån. Jag vann ju en månads PT i deras tävling och nu skall jag med hjälp av kost och motion och min PT Caroline äntligen bli av med de där sista kilona som skiljer mig från de hälsosamt normalviktiga. Egentligen är det mest magvalken jag vill bli av med, den hälsovådliga stressbullen.

Jag tänker rapportera på bloggen om hur det går. I stora drag alltså, mest för min egen skull. Du som inte är intresserad vet att du kan hoppa över alla inlägg som börjar med PT. 😉 Det blir alltså 10 rapporter, sen är det målgång lagom till sommaren.

10 timmar med en personlig tränare, kan det verkligen göra sån skillnad mot att träna på gymmet själv? Efter den första timmen igår inser jag varför det är så otroligt mycket effektivare. Caroline är med mig varenda minut under en timme, kollar så att jag gör rätt, ser till att jag inte fuskar, får mig att ta ut rörelserna maximalt, upptäcker vilka muskler som behöver tränas extra. Som uppvärmning kör vi  intervallträning, jag stånkar på crosstrainern medan Caroline håller koll på min puls och reglerar motståndet efter hur pulsen går upp och ner.  

Och så var det maten. Att skriva matdagbok är bara för tråkigt. Jag gör inga tråkiga saker  numera. Om jag absolut måste göra nånting trist så försöker jag göra det på ett roligt sätt. Därför fotograferar jag min mat istället för att skriva upp vad jag äter. När jag har lagt upp det jag ska äta, tar jag fram min Iphone och knäpper ett kort.Lätt och snabbt. Sen mailar jag bilden till Caroline och talar om vad det är.

Vilket krav på dig själv kan du släppa idag?

Vi hann faktisk med allt som lilla S och lilla A hade planerat!
Fiska krabbor, bada, åka båt till glasskiosken, så ärter och plantera blommor, plocka rabarber och göra rabarberpaj, köra traktor, leta grodyngel i dammen, leka med Sigge.
Tv:n var inte på en enda minut.    

– Posted using BlogPress from my iPhone