Vilken helg det har varit. Första helgen med solhatt. Ändå bränner kinderna och nästippen efter många timmar i solen ute i trädgården.
I år väger jag 14 kg mindre än förra våren. Hur orkade jag släpa runt på den övervikten? Nejvisst nej, det gjorde jag ju inte.
Ändå tvingade jag mig själv att trots smärta i rygg och knän, magkatarr och trötthet göra en massa saker förra våren, som jag har valt bort i år. Inga förodlingar i växthuset. Inte 40 tomatplantor på tillväxt. Inte 100tals sticklingar på gång. Inte oräkneliga jättekrukor som ska tömmas och planteras om. Osv osv. Varför är det så svårt att se sig själv? Jag var ju trött, arg och stressad jämt. Om någon hade försökt säga till mig att banta 14 kg och varva ned, hade jag blivit tvärförbannad.
Det är tankeväckande att se tillbaka och inse hur fort det går att ändra på sin livsstil. Radikalt. På ett år kan man faktiskt styra upp sig själv, bort från katastrofkursen.
Idag har jag planterat rosor och klematis, och örter i pallkragarna. Och läst frågor som folk mailat till mig i min roll som Fråga Svärmor. Jag lär mig massor, och förundras… Inte visste jag att det fanns så många sätt att bära sig dumt åt mot sina svärbarn…
Lille L har en pappa som är datasnille. Jo, det är sant, jag säger inte så bara för att jag är hans mamma. När LifeStone en dag stod still och vår ordinarie datasupport gjort vad de kunde återstod bara att ringa store L.
Men eftersom det var hans tur att ta hand om lille L, och det var mitt i veckan, uppstod barnvaktsproblem. Vilken tur för mig! 🙂 Jag fick plötsligt två hela dagar tillsammans med världens gulligaste 3-åring! Vi läste Agaton Öman (han kan redan flera bokstäver!), hämtade skrindan och en massa sandleksaker i sommarhuset, lekte med lego, lekte med Sigge, plockade påskliljor, rullade köttbullar, lekte med lego, bakade bröd, rensade ogräs, städade lekstugan, spelade piano, sov middag, lekte med lego… Aldrig har väl 2 dagar gått så fort i ett så lugnt och trivsamt tempo.
Och alla paketen som tornat upp sig på LifeStone kom iväg till slut tack vare store L. Avgjutningar av små bebisars händer och fötter för nästan en halv miljon! Det var nog den trevligaste katastrof jag varit med om hittills. 🙂
Nu har Fråga Svärmor startat på Allt för Föräldrars hemsida! Jag var precis inne på sidan och tittade, och såg att ännu har inga frågor kommit in. Tänk om ingen frågar något?! 🙁
Krönikan om svärmorsrollen som jag skrev var däremot borttagen från förstasidan. Om du vill läsa I huvudet på din älskades mamma, så hittar du texten här.
Hemma igen efter en fullmatad helg. Det kommer att ta hela veckan att redigera alla fantastiska bilder jag har tagit. Detta är den allra sista, motivet fanns där plötsligt just när båten skulle gå.
Jag befinner mig på Käringön. Det är en liten tätt bebyggd ö i yttersta havsbandet. Detta är västkustens Fårö, många av de gamla vackra och välbehållna fiskarhusen ägs av kända politiker, kulturprofiler och förmögna företagsledare som bor här några korta hektiska sommarveckor. Så här års är det tyst, fridfullt, sagolikt vackert och fantasieggande. Bara enstaka människor som är upptagna med husunderhåll. De välskötta men urgamla sjöbodarna balanserar på rangliga stenpelare, man kan ostört gå på nyfiken promenad mellan de tomma husen på smala vindlande stigar.
Jag har fotograferat hela dan med min Nikon. I morgon bitti ska jag gå upp riktigt tidigt och fånga Måseskär i morgonsolen. Idag får ni hålla tillgodo med Iphonebilder.
– Posted using BlogPress from my iPhone
Premiären på min frågespalt ” Fråga Svärmor” på Allt för Föräldrars community är uppskjuten till på måndag. Jag tycker det ska bli väldigt roligt och spännande – är säker på att jag hamnar på pottkanten många gånger. För det finns ju inte bara EN sanning… 😉 Hoppas på många frågor och även på synpunkter från dig som brukar läsa min blogg.
Här är länken till krönikan som beskriver hur jag själv ser på min svärmorsroll: ”I huvudet på din älskades mamma.”
Det finns ett hemligt blåsippsställe på Malön. Varje vår kommer det massor av folk i bilar för att fotografera eller bara njuta av den blåa mattan som breder ut sig på marken i den igenvuxna fruktträdgården och in i skogen. För varje år sprider sig blommorna allt längre ut i kanterna. Det är ett mysterium, egentligen borde de inte trivas alls i den sura bohuslänska jorden. Förklaringen är antagligen att det ligger en gammal skalbank just här, ett jättelikt kalkförråd av musselskal under ett tunt jordlager.
När jag har fotograferat kan jag inte välja ut bara en bild. Därför blir det rätt mycket blåsippsbilder högst upp i bloggen nu ett tag…
[singlepic id=93 w=320 h=240 float=]
[singlepic id=92 w=320 h=240 float=]
”Hur många barn får jag när jag blir ST O O O O R?”
Man tog en näve stenar i sina kupade händer, hystade upp dem högt och vände snabbt på händerna. Den som lyckades få flest stenar att stanna kvar på handryggarna var en lyckans ost. ”Va, fick du åtta stycken, måcklis!!”
Leker flickor fortfarande den här leken? Jag måste genast fråga lilla S och lilla A.
Genast när jag såg den här glasmålningen i Evers Ewa atelje i Bleket på Tjörn visste jag att jag måste ha den. Den talade direkt till mitt hjärta. Den fångade hela mitt livsverk tyckte jag. Min barndoms dröm om en stor familj, mina barn och dessutom mitt företag LifeStone.
Nu hänger tavlan i mitt uterum. Jag ser den om jag lyfter blicken från mitt favorithörn i soffan framför brasan. Tack Ewa, den var menad till mig. 😉
[singlepic id=88 w=320 h=240 float=]
Nu har jag fått blodad tand! Det här videoklippet är lite längre, men jag tycker det är hejdlöst kul. Lille L försöker lägga beslag på Sigges favoritfåtölj, och det blir en stunds Herre-på-täppan kamp. Gissa vem som vinner? 🙂
Lille L och Sigge har vuxit upp ihop. Sigge är en dansksvensk gårdshund som vi skaffade som 10 veckors valp i september 2008. Lille L var 1 år då.
Sigge har fått lära sig att alltid gå undan för lille L, fast vi har förstås passat på så att inte Sigge har blivit misshandlad i oförstånd.
Lille L älskar Sigge, och Sigge blir helt tokig av glädje när lille L kommer på besök.
Så här kul hade de i sandlådan.