Skär hamn
Vi flög hit känns det som. Klockan fyra tappade vinden den värsta ilskan och vi kunde lämna Hyppeln och sträcka norrut för bara genuan. Efter att ha gungat över marstrandsfjorden miste vi lusten att utsätta oss för sjögången från öppet hav, och trixade och knixade den inre farleden till Skärhamn. Skulle vi få plats i gästhamnen såhär sent, efter kl 20? De Värsta Veckorna har inletts, de där fyra mitt i sommaren, men vädret gör att trafiken på sjön fortfarande är ganska gles.
Nästan allra innerst i hamnen fanns en ledig plats kvar åt oss. För en vecka sedan hade jag aldrig vågat ge mig in där, det är konstigt hur fort man blir tjockhudad. Inte bara av sina egna manövrar, lika mycket genom att titta på andra. I Skagen t ex Där var det vilda västern och rodeo för att få plats i gästhamnen. Mycket lärorikt att beskåda.
Gästhamnen i Skärhamn är lite som jag föreställer mig en campingplats. Båtarna ligger nära, nära, barn far runt i gummibåtar och man kan både lukta och höra vad grannen äter till middag och hur stämningen är ombord. Det tisslar och mumlar och fnissar under kapellen medan himlen över Skärhamn blir allt skärare.
– Posted using BlogPress from my iPhone
Inblåsta
Hyppeln i väntan på att vinden ska bedarra. Vädret är som det är, inget att göra åt eller förfasa sig över. Odd fördjupar sig i motorpyssel och gamla tyska manualer; det visar sig att räddningsflotten som ingick i köpet är ett under av finesser.
Själv skulle jag ju skriva, men har istället fastnat i en bok. ”Bara vanligt vatten” av Kajsa Ingemarsson. Den är svår att lägga ifrån sig av flera skäl. Jag gillade inte alls hennes senaste feelgoodroman ”Små citroner gula”, tyckte den var förutsägbar och tunn. Den här tidigare boken handlar om en succeförfattare, den låter läsaren kika in i förlagsvärlden och författartillvaron. Spännande!
– Posted using BlogPress from my iPhone
När horisonten når hela vägen runt
I söder ett containerfartyg med kurs mot Göteborg. I norr en segelbåt som försvinner längre och längre bort. Autopiloten surrar, rorkulten gnisslar, fockskotet knarrar på vinschen, vågorna brusar rytmiskt mot stäven när vi niger fram över Kattegatt med kurs mot Hyppeln.
Vi gick från Skagen kl 09 och enligt gpsen ska vi vara framme kl 15.
Odd tar en tupplur i förpiken, jag sitter på förarplatsen och tänker medan jag håller utkik. I huvudet trumlar tankar efter programmet Bokcirkeln som jag just hört på SRPlay. Jan Guillou, Carin Mannheimer, Åsa Linderborg diskuterade JC Oates ”Blonde”. En ren njutning att lyssna på deras analyser, som om man vore en katt i någons knä. Jag ska ge den boken en ny chans. Har försökt två gånger tidigare men gett upp. Det känns inte lika skämmigt längre nu när jag hört hur Åsa Linderborg gått fram med rödpennan över sidorna och klagat över ”ordmassorna”.
Programmet har gett mig nya idéer om varför mina romankaraktärer beter sig som det gör, och ovärderliga tips om hur man kan göra med metaforer.
Öppet hav öppnar sinnet. Åtminstone så länge det bara blåser 5-6 m/sek.
Och ikväll blir det makrill till middag.
Hyppeln är en ljuvlig överraskning längst ut i Göteborgs norra skärgård. Lite sliten, inga topptrimmade trädgårdar och skrytsamma sommarhus, men vackert, omtänksamt ordnat för gäster från sjön och promenadvänligt. Hoppas på fint morgonljus, för ikväll regnar det på den nyköpta webergrillen.
Makrillen var sagolik.
– Posted using BlogPress from my iPhone
I säker hamn.
Känslan när vi surfar in i hamninloppet är: Räddad! Inte för att det blåste särskilt hårt. Vi hann de 25 sjömilen från Saeby till Skagen inom väderluckan som plötsligt öppnade sig några timmar på lördag förmiddag. Men sjögången var svår, så svår att en fullastad kökslåda i pentryt slet sig två gånger.
Nu kan den annonserade kulingen komma, det sliter i förtöjningen där vi ligger i Skagens fullproppade gästhamn.
– Posted using BlogPress from my iPhone
Midsommarkonst
Mina minsta barnbarn i skapartagen. Ännu en väldigt bra anledning att ha en egen ateljé där allt är möjligt. 10 minuters intensivt måleri och 40 minuters sanering.
– Posted using BlogPress from my iPhone
Snart flygfärdiga
Blåmesens åtta ungar trängs och bråkar, putsar sina fjädrar, klättrar på varann och fladdrar då och då med sina vingar så det smäller i holkväggarna. När mamma eller pappa kommer med mat utbryter en kakafoni av gälla pip: ”Jag, jag, jag vill ha, ge mig först!!”
Vi har blivit tvungna att skruva ner ljudet på monitorn.
Nej, jag tänker inte dra några paralleller till tonårsbarn. Men blåmesmamman är nu så trött på sina ungar att hon inte sover med dem på natten. Hon får kanske inte plats. Ungarna är nästan lika stora som hon nu. När som helst är det dags för den första att hoppa upp till hålet och pröva vingarna på allvar.
Väderöarna
Vår nya, stora, trygga båt gör saker med mig. Jag blir modigare och säkrare. Fortfarande är det jag som kör, hela tiden. Odd har ett helt liv vid rodret bakom sig, han behöver inte träna. Jag samlar på lyckade tilläggningar. Inga katastrofer hittills, men en riktig triumf idag. Vi gick från ett öde Bovallstrand till Väderöarna och trodde det skulle vara lika gott om plats där. Men där var det fullt. Jag blev tvungen att backa hela vägen in genom en trång kanal, till en plats längst in, utanpå en annan båt. ”Examensprov” sa Odd efteråt. ”Du förvånar mig varje dag.” Eftersom det var han som sa det blev jag inte arg. Dessutom förvånar jag mig själv…
Imorgon går vi hemåt. Planen är att sträcka utomskärs hela vägen till Brofjordens angöring, om vindprognosen håller. Otänkbart med förra båten och förra årets kunskapsnivå.
Den lyckade tilläggningen var det näst roligaste som hände idag. Det roligaste var ett telefonsamtal från Joar. Han fick jobbet, det första maskinistjobbet och på ett västsvenskt rederi dessutom! 🙂
Lycka utan skuggor – examen!
Det tar nog minst en dag till innan jag hämtar mig efter resan till Kalmar och yngsta barnets examen på Sjöfartshögskolan. Nu är han färdig sjöingenjör, efter fyra års pluggande långt hemifrån i en ny stad, med nya vänner. Så mycket känslor, så mycket glädje. Han var så glad, kompisarna var så glada och de sa så fantasiska saker både till oss och till honom. Tänk, unga killar som tar en i hand och talar om vilken bra vän ens son är, och hur mycket han betyder. Det kan inte kännas bättre att få medalj av kungen.
Hela dagen var en enda fest. Först visade Joar runt i skolans lokaler. Jag undrade hur det hade känts i början, då för fyra år sedan, med all denna teknik. Det måste ha varit helt knäckande, tanken på att någonsin kunna behärska allt detta måste ha känts helt omöjlig. Särskilt i den stora maskinrumssimulatorn, där ett stort fartygs maskinrum finns uppbyggt i tre våningar med kontrollrum och autentiskt ljud. My God!
På kvällen åt vi middag på Hamnkrogen och fick för första gången (i alla fall jag) uppleva hur servitören plötsligt kom med en fullastad bricka champagneglas med hälsning från ett annat bord, där en klasskamrat satt som ville skåla med Joar. Wow!
Senare på kvällen fortsatte vi till Sjösjukan, studentbaren för alla som studerar antingen på Sjöfartshögskolan eller Vårdhögskolan. En liten, mysig källarlokal där det nog har hänt ett och annat genom åren och där det bara är tillåtet att dansa på borden.
Idag, två dagar senare är jag fortfarande helt matt, och det beror inte på alkoholen.
Nu är sista ungen definitivt flygfärdig. Kanske inte konstigt man får tårar i ögonen.
Nykläckta ungar i TV-holken!
Dagens roliga nyhet från vår blåmesholk med inbyggd videokamera: Tre av de tio äggen är kläckta! Ungarna är pyttesmå, nakna och ganska äckliga om jag ska vara ärlig. En av dem syns hyfsat tydligt på bilden. En av föräldrarna ligger nu hela tiden och ruvar, medan den andra tittar in då och då med mat i näbben.
Den här holken är ett av mina bättre impulsköp när det gäller teknikprylar. Jag köpte den på nätet för fyra år sedan, och den har varit utomhus sedan dess, med kamera och allt. Första året kläcktes 12 ungar, andra året kom en ekorre och bröt sig in genom taket och åt upp alla äggen, tredje året var vi förkrossade över detta och förpassade holken till källarnedgången. I år skruvade vi fast taket och satte upp holken i en spalje alldeles utanför köksfönstret. Därifrån går sladdar till TV:n som fick plats på fönsterbrädan i köket.
Bättre morgonTV kan jag inte tänka mig. Äntligen kan jag berätta om något kul jag sett på TV på Lifestones frukostmöte! 🙂
Loggbok dag 10. Lat pingstafton på Läsö.
Vad har vi gjort idag? Flyttat båten till en bättre plats. Tvättat kläder i mynttvättmaskiner, mekat, organiserat skafferiet ombord i nya plastlådor som fanns i den mest välsorterade Sparaffär jag sett. Luftat sängkläder. Cyklat en liten sväng ut på landet och köpt nyplockad sparris vid vägkanten. Studerat det sociala spelet runt bryggorna. Störst båt = mest makt, den skepparen pratar högst och längst med hamnvakten, berättar om åskvädret han just seglat igenom. Åskan har kommit och gått idag, Sigge var så stressad att vi inte kunde lämna honom ensam ombord.
Mitt emot oss förtöjde mitt i värsta åskbyn en osannolik långfärdsbåt med extra allt, fransk flagg och en crocodile dundee typ i dryga femtioårsåldern vid rodret. Det var en jättebåt, men han sladdade runt i den trånga hamnen som vore den en moppe, medan letade efter en plats. Han var bararmad i en kort T-shirt, nedtill hade han nån sorts specialhängslebyxor där sitsen och baksidan av låren var i svart, tight material, och resten brandgult regnställstyg. Säkert väldigt praktiskt när man sitter under bar himmel och styr, och very, very macho… Hans blonda, jämnåriga kvinna var inpackad i ett tjockt lager Helly Hansen kläder och verkade förhållandevis normal, möjligen åt det konstnärliga f d hippiehållet. (Jag vet att jag låter fruktansvärt fördomsfull, men detta är mina ocensurerade första intryck.) Odd hoppade upp på bryggan och hjälpte till att förtöja, Crocodile Dundee tog i hand (!) med ett strålande leende och tackade för hjälpen, hans kvinna också, och hon log så vänligt och presenterade sig och jag blev så himla nyfiken på dem. De hade aldrig lagt till vid pålar, som är så typiskt danskt, vilket talar för att de kommit direkt från Frankrike. Över Nordsjön? Runt Skagen? Jag vill veta mer!
Hamnens mest spännande.
Bryggans drygaste.
– Posted using BlogPress from my iPad
