26 januari

Hotellfrukost modell backpacker.

Yoghurt med valnötter och kanarisk blomsterhonung i tandborstmuggen. Mums så gott! Te i termosen, tillagat med hjälp av vattenkokaren som jag lämnade kvar när jag var här sist.
Idag lyser solen (än så länge) och jag planerar för en förmiddag på stranden med anteckningsboken istället för att sitta inne med datorn. Det är ju bara två dagar kvar, måste få liiite brunt skinn.

Nr 27/365+1 foton 2012. Tema: Himmelskt

 
– Posted using BlogPress from my iPhone

25 januari

Svar på Farmorsfrågan 207 om att peppa sig själv.

Häromdagen kom jag på mig själv med att drömma om hur jag skulle svara när det stora förlaget ringer och säger att de vill publicera min roman. Det är inte klokt, jag vet. Hybris.
Men det är så jag fungerar. Jag ser framför mig hur det jag drömmer om blir verklighet, hur min roman ligger i stora travar i bokhandeln och jag sitter och signerar den på Bokmässan. Det finns säkert en diagnos…
Jag tror det är min pappas fel, som så mycket annat i mitt liv 🙂
Han startade hela tiden nya saker, målade upp fantastiska framgångar och slet för att förverkliga sina idéer. 9 av 10 tror jag föll platt till marken. Men det knäckte honom inte, han kom snart på någonting nytt som han trodde lika starkt på och jobbade lika inspirerat med. Han blev inte rik. Men när han dog var han nöjd med sitt liv.
Idag har jag peppat mig själv genom att tänka på hur oerhört bra det senaste kapitlet i mitt manus är. Snart ska jag be Odd läsa igenom allt. Då behöver jag själslig styrka, jag känner redan på mig att vi blir ovänner…

Nr 26/365+1 foton 2012. Tema: Kvällsjobb.
– Posted using BlogPress from my iPhone

25 januari

Bara regn hos mig.

Nr 25/365 +1 foton 2012. Tema: Regnbåge

Idag har det regnat nästan hela dagen. Om jag vore solturist skulle jag antagligen tagit bussen söderut, där sägs det att solen alltid skiner.
Men jag är väldigt nöjd, trots vädret. Jag hade bestämt att inte jogga idag, kände att det blev lite för mycket med 8 km varje dag. Så jag kom tidigt till Casa Suecia och skrev koncentrerat till kl 14.
Det tar ett par timmar att komma igång har jag märkt, jag fastnar gärna i att redigera tidigare avsnitt. Inte riktigt bra, redigera får jag göra senare. Nu vill jag skriva färdigt hela manuset rakt igenom först.
Idag hittade jag den här lappen på fikets anslagstavla. En dansk författarinna som ger skrivarkurser halva året härnere vill hyra lägenhet. Är det ett ödets pekfinger?

– Posted using BlogPress from my iPhone

24 januari

Dagens barnbarn är de stora vinnarna!

Svenska Dagbladet hade nyligen en väldigt bra och nyanserad artikel om hur far- och morföräldrarollen (vilket ord – kan jag få säga förföräldrar?) har förändrats. Till fördel för alla parter, inte minst barnbarnen. Förföräldrarna bor närmare sina barnbarn än förr, (jag hör till den minoritet på 15% som bor längre bort än 5 km från alla mina)
Allt fler barnbarn har alla fyra förföräldrarna i livet, friska och pigga och villiga att umgås.
Förföräldrarna har en bättre relation till sina barnbarn än vad man hade på den gamla auktoritära tiden då barnen var rädda för vuxna (det kallades respekt).
Visst är det fantastiskt att den nya tidens barnbarn ser på sina förföräldrar med helt andra ögon än vi gjorde. Och vise versa. Mer kärlek åt båda hållen.
Underbar läsning tyckte jag, en av dessa ovanliga positiva nyheter.
Tyvärr hade svenskan valt en ovanligt fånig rubrik om barnbarnen som ”livets huvudrätt”. Dessutom kunde författaren inte avhålla sig från att problematisera, naturligtvis. De stackars barnbarnen riskerar att bli bortskämda och bortklemade och förföräldrarna riskerar att bli utnyttjade. (Nu hårddrar jag det lite.)
Vad jag avskyr den där synen på barnbarnen som någonting man konsumerar. Äter upp, bildligt talat! Och jag tycker lika illa om diskussionen om vilken roll man nu ska spela, som mormor/farmor.
Kan man inte bara få fortsätta vara den man är? Ställa upp för sina barn när man kan och vill, precis som man alltid gjort? Krisar det så släpper man det man har för händer och inställer sig hos barnet, vare sig där finns barnbarn eller inte.
Det finns ingen perfekt roll som ger perfekta förföräldrar, och ingen perfekt barndom heller. Den bästa förföräldern för mina barnbarn är ändå Jag, sådan jag nu är.
Och jag tänker inte äta upp dem varken till huvudrätt eller efterrätt.
Här är länken till artikeln. http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/trender/barnbarn-har-blivit-livets-huvudratt_6785207.svd
Och här är en annan väldigt bra sida som jag ofta länkar till. www.lyckobloggen.se
Gå in där och läs artiklarna om Lycka och biologi, Lycka och livsvillkor osv. Då inser du att man behöver inte vara så förtvivlat rädd att älska sina barn och barnbarn på fel sätt. Du kan ändå inte påverka deras lycka särskilt mycket.

Nr 24/365+1 foton 2012. Tema: Möte (Minnesmärke i Las Palmas)
– Posted using BlogPress from my iPhone

24 januari

Farmorsfrågan nr 207. Hur peppar du dig själv idag?

Nr 23/365+1 foton 2012. Tema: Numrerad.

– Posted using BlogPress from my iPhone

24 januari

Häftig flashback…

Min vän och släkting (vad kallas frun till min svärsons bror?) Anastasia i Montreal skickade en rolig bild med hög igenkänningsfaktor för alla föräldrar. Hon hittade den på bloggen www.howtobeadad.com Konsten att vara pappa alltså. Jag tycker den är riktigt kul.

– Posted using BlogPress from my iPhone

23 januari

Morgonhaiku från Las Palmas

Mandelblom i knopp
väntar värme längtar sol
livet kräver mod att tro

– Posted using BlogPress from my iPhone

22 januari

25000 ord!

Idag räknade jag samman alla ord i alla olika scener som så småningom ska pusslas samman till min första roman. Jag användet Pages på min Ipad och samlar alla nyskrivna eller omarbetade scener skrivna i Las Palmas i en mapp. Sen mailar jag alla manus till min gmailadress för att ha en backup. Idag summerade jag alla scener och det blev 25000 ord. 🙂 Eftersom ett vanligt mått på en roman är 50000 ord blev jag väldigt glad. Halvvägs! Fast jag tror den blir längre…
Dagen började med en sallad på Suecia konditori. Sen passerade Gran Canaria Marathon utanför dörren, och jag kunde inte låta bli att fota. Så fascinerande!! Här är några av alla häftiga kvinnor jag såg.

Klockan två kom solen fram och då gick jag till min surfarstrand och solade och badade till halvfem. Nu har jag suttit på strandpromenaden en stund och skrivit vykort och gjort tummen upp till alla glada marathonlöpate som går omkring i orangea T-shirts med texten: ”Finisher. I finished Gran Canaria Marathon.” Stämningen är generös och varm, alla gratulerar dem och gör tummen upp. Just nu älskar jag verkligen Las Palmas. Dags för kvällspasset och dagens skrivuppgift från Ann: ”Skriv om en karaktär som har en inre konflikt som står i stark kontrast till hur hon/han framstår för andra.”

Min outfit inför kvällspasset. Vattnet här är så hårt att håret ser inte klokt ut, därav huvudbonaden.
– Posted using BlogPress from my iPhone
8

21 januari

Själv igen.

Odd har åkt hem och jag kan göra precis som jag vill dvs ägna mig bara åt att jogga, skriva, filosofera. Och fotografera. Men det känns ändå trist och lite ensamt nu. Får ta mig i kragen! Idag och imorgon har Ann Ljungberg ordnat skrivhelg online som jag anmält mig till. Första uppgiften handlade om gestaltning.
Att beskriva hur en person känner genom ”show don’t tell”. Alltså inte skriva ”hon blev förtvivlad” utan beskriva hur hennes förtvivlan yttrade sig. Svårt!
Klockan 14 tog jag en paus och gick bort till surfarstranden som Odd hittade, bortanför Las Canteras. Där är nästan bara lokalbefolkning, familjer och glada hundar ( som inte får vara på Las Canteras). Jag fotade surfare och njöt i solen. Odd ringde och berättade att han kommit hem till snöstorm. Usch.

Två saker till att skriva upp på listan Packning Las Palmas: filter, kamerastativ. Hur kunde jag glömma?

– Posted using BlogPress from my iPhone

21 januari

Svar på Farmorsfrågan 206. Så många okända har jag pratat med idag.

Fredagens nya bekanta: Taxichauffören som körde oss till Bahia Feliz när bussen inte kom. Björn som driver Rockyadventures.com som ordnar bergsvandringar mm på Gran Canaria. Johanna som var vår vandringsguide. Två medvandrande bröder från Göteborg. En ung kille, personlig tränare, på bussen hem. Mannen som äger baren där vi drack Mohitos. Paret som driver restaurangen där vi åt världens godaste paella ikväll.
Pappa var en mästare på att slå sig i slang med främlingar. Som barn tyckte jag att han var fruktansvärt pinsam. Nu är jag tacksam att han var en sån bra förebild, omedvetet lärde han mig hur man gör för att snabbt skapa en relation med okända människor. Egentligen är jag mycket mer tillbakadragen än vad han var, och inte alls så sällskaplig. Utan honom hade jag nog blivit en riktig ensamvarg. Det hade varit en olycka, så nyfiken som jag är. Varje människa har en spännande historia. Mannen som blandar så goda Mohitos till exempel. Han är från Kenya och har bott och studerat i Ryssland i tio år, han pratar flytande ryska.
Idag har vi tillbringat en oförglömlig dag på vandring i bergen runt Santa Lucia. Svalt, brant och inte så soligt men väldigt annorlunda. Vi gick 8 km i fyra timmar och hade gärna fortsatt.
Nästa gång vill vi vandra själva och längre. Men det är inte så lätt eftersom det helt saknas kartor och inte finns någon allemansrätt. Inga leder är utmärkta, det finns mil efter mil av stigar som korsar varandra och som använts för transporter med åsnor sedan 1200-talet ( om jag minns rätt, Johanna var en levande uppslagsbok och berättade massor medan vi gick).

Nr 20/365+1 foton 2012. Tema: Vägvisare

Johanna visste allt om varje blomma och varje sten, och dessutom det mesta om Gran Canarias historia.
– Posted using BlogPress from my iPhone