Julklappspyssel!
Årets beställning av fotokalendrar är inskickad. Det blev Önskefoto i år, eftersom AlltFörFöräldrar har ett så himla bra erbjudande. 50% rabatt hur många kalendrar man än beställer, om man anger koden JUL11
Den rabatten besparade mig över 700:- . Har man fem barnbarn och vill ge alla ett minne av året som har gått blir det snabbt mycket pengar. Dessutom vill jag förstås ha minst en själv också. Och mamma måste också få en…
Nu är det i alla fall klart , om tio dagar ska mina väldigt uppskattade julklappar komma med lantbrevbäraren. 🙂
Svar på fråga nr 198. Om att våga strunta.
Man kan strunta i en massa handlingar som de flesta anser som självklara, utan att därmed utmana sig själv eller omvärlden. Att strunta i att städa eller bry sig om sin vikt eller raka benen är några exempel. Ganska ofarligt trots. I vissa människors ögon kan man visserligen framstå som en bisarr person. Men det är oftast människor vars omdöme man inte bryr sig så mycket om ändå.
Det är värre när man känner lusten, och skräcken, att strunta i sådant som man själv trodde var en del av ens personlighet. Som att hålla ut, leverera, göra färdigt, vara snäll, visa omtanke.
Den här frågan har fått mig att fatta ett viktigt beslut. (Farmorsfrågor är ovärderliga! 😉 ) Det är dags att sluta fundera över vad andra har för förväntningar på mig och på vad jag ska göra eller inte göra. Allt vad jag inte kräver av andra människor tänker jag strunta i om de kräver av mig.
Från och med nu är mitt liv bara mitt.
PS. Mina älskade, ni vet att detta inte gäller er!
Farmorsfrågan nr 198. Vad vågar du strunta i?
Bronsstaty på strandpromenaden längs Las Canteras i Las Palmas. Nästa gång ska jag ta reda på vem hon är. Gillar hennes attityd.
Sista kvällen.
Ingen kommer tro att jag varit på Kanarieöarna en vecka. Av de där timmarna mitt på dagen när jag hade tänkt sola och bada blev det vila på rummet och försöka bli frisk.
Men jag har skrivit över 6000 ord, är klar med en synopsis och har kommit långt med mina karaktärers familjeförhållanden och släkthistorier, så jag är väldigt nöjd ändå. Och så har jag träffat författarcoachen Ann Ljungberg och fått nyttiga råd och massor av uppmuntran.
Imorgon går flyget hem, och det är precis lagom. Nu börjar jag känna mig lite ensam. Längtar efter alla de mina. Redan efter sju dagar alltså. Jag som drömde om att fly vintern i Sverige i flera månader förra året!
Men nu vet jag att det inte behövs ett hus eller en lägenhet i ett varmt land. Det behövs bara ett andningshål. En sån här vecka då och då under den mörka årstiden räcker långt. Som en säl behöver jag komma upp över ytan till sol och värme ibland, för att orka frysa oktober till maj.
Det är lyxproblem, jag vet.
De här sandskulpturerna invigdes idag på stranden. Flera konstnärer har hållit på dag och natt under hela veckan att gestalta olika scener ur julevangeliet med hjälp av sand och vatten. Samt någon sorts bindemedel, förmodligen vattenglas. En stor bulldozer har skyfflat upp flera meter höga vallar av sand runt hela området, så att ingen ska kunna tjuvkika.
ÖFrukostlyx.
Idag har jag lyxat till det med frukostbuffé på Reina Isabel, det flottaste och samtidigt mysigaste hotellet jag hittat hittills längs strandpromenaden. Visserligen har jag inte utforskat mer än en tredjedel av den 4-5 km långa promenaden, det kanske finns ännu finare hotel. Det som är så mysigt med Reina Isabel är den vänliga servicen och inredningen med mycket ljus, palmer och bambumöbler. Trådlöst internet öppet för alla gäster, inga koder eller annat krångel. När jag frågade frukostchefen om det var OK att betala bara för frukosten, och om jag fick sitta kvar och skriva, log han och sa ”be our guest madame, this is your home as long as you want” och såg ut att mena det! Jag kanske ser lite rik ut nu, eftersom jag fixade håret igår?
Detta väljer jag inte! Men jag ser gott om riktigt tjocka kvinnor i min ålder som lastar tallriken full. För att godsakerna ingår i priset? Vad jag tycker synd om dem!
Min skrivplats på morgonen några timmar idag. Sen ska jag nog sola och bada lite.
Förälskad i Las Palmas.
Restresan till Las Palmas bokade jag helt utan förväntningar på solbränna och bad. Jag ville bara bort från mörker och kyla för att kunna skriva på min bok helt ostörd en vecka. Jag valde staden Las Palmas för att slippa Sällskapsresans miljöer och människor, jag ville ha arbetsro utan pooler, röj och turistkommers. Nu är jag fast. Jag längtar redan hit igen, fast hemresan inte är förrän i övermorgon. Här finns allt. Spanskt vardagsliv, lagom mycket turister, vanliga affärer. Maten i kvarterets SPAR-köp kostar inte mer än hemma men sortimentet är roligare.
Klippning, slingor och styling hos den unga och hippa frisören på hörnet kostade 50 Euro och blev minst lika bra som i Göteborg. Ögonbrynen färgade han gratis.
Om jag går ner i arbetstid kan jag faktiskt bo här en vecka i månaden under vintern. En flygstol med Ving eller Apollo kan man idag få för 495:- om man kan resa sista-minuten med en dags varsel. Rummet på mitt lilla Hostel 7 Soles är billigt och kan bokas på telefon dagen innan. Finns inte plats här så ordnar de rum tillfälligt på Hotel Paloma Blanco på gatan intill. Maten kostar mindre än hemma om man handlar och äter som en spanjor och inte som en turist.
Jag har redan investerat i en liten vattenkokare som ska få stanna kvar här tills nästa gång. 🙂
Högsommar!
Bingo! Eller något annat slags spel. Trevligt såg damerna ut att ha det i alla fall.
Tre dagar kvar.
Här, på lyxhotellet Reina Isabelle som ligger vid strandpromenaden, har jag absolut inte råd att bo. Men det går utmärkt att betala bara för den fantastiska frukostbuffen och sen sitta kvar så länge jag önskar. 🙂 Kanske ända tills middagsbuffen. Utmärkt gratis uppkoppling och vänlig personal som inte alls behandlar mig som den snyltare jag är. Jag tycker faktiskt jag är smart som kombinerar billigast billiga boende med höjden av komfort. (Det gick tyvärr inte att sitta kvar och skriva på mitt första lilla mysiga fik, det luktade för mycket cigarettrök.) Ann Ljungberg kom upp med buss från Maspalomas och vi hade vårt första textmöte i den här inspirerande miljön.
Efter lunch hyrde jag en solstol och ett parasoll på stranden och badade faktiskt, trots hosta. Vattnet var kanske 22 C, klart för att vara en sandstrand och rent. Över huvud taget ser jag inget skräp någonstans, varken på land eller i vattnet.
Det är en sån mysig stämning på stranden. Några pensionärer har burit ut en vanlig campingmöbel och sitter runt bordet och spelar kort. Rynkiga, tjocka, magra kvinnor solar eller spatserar, somliga topless andra inte. Gubbar (tyskar?) i helt osannolika tarzanbadbyxor, typ löst hängande tangas, strövar värdigt småpratande i vattenbrynet.
Den som inte vill lägga 25 kr på att hyra strandstol för en dag tar med en egen stol, eller bara en handduk.
Alla småbarn man ser är spanska, turistbarnen bor väl på södra delen av ön, all inclusive och med Bamseklubb. Och jag förstår barnfamiljerna, klart det är roligare om barnen snabbt hittar kompisar och kan sysselsättas.
Men själv väljer jag alla gånger Las Palmas, för att här finns spanskt vardagsliv och en strand för alla sorters människor.
Molnen hänger hela dagen regntunga och grå över bergmassivet i söder, men över staden och stranden är himlen blå och solen skiner.
Undrar om det är likadant i februari?
Nackdelen med att vara ensam är att ingen kan vakta ens saker när man badar, så jag hade bara med mig det jag måste i en tygkasse, och lite växel. Ingen telefon alltså och därmed inga bilder.
Godmorgon Las Palmas.
Hoppas antibiotikan börjar verka idag, för nu är jag rejält trött på hostan. Men det är i alla fall bättre att vara vissen här än att klättra på väggarna hemma. Utom att hemma kommer Odd med varmt honungsthe med jämna mellanrum och frågar hur jag mår. <3
Idag kommer författarcoachen Ann Ljungberg hit från Maspalomas. Vi ska gå igenom det jag har skrivit hittills och jag hoppas få lite kloka råd och synpunkter.
Jag älskar att gå i mataffärer när jag är på resa. Igår hittade jag först en välsorterad SPAR och sedan en lagom stor typ ICA Maxi. Så här såg det ut i deras charkavdelning:
Dagens Las Palmas.
Från kl 9 på morgonen sitter jag och skriver i ett hörn på Café Suecia. Ibland hämtar jag lite mer the. Ingen misstycker eller är nyfiken, jag får sitta ifred. Idag skrev jag 4 timmar i sträck, fortfarande ”bara” synopsis.
Blev tvungen att göra något åt min hosta och gick till Inter Medico på rekommendation av Ving. Mitt på strandpromenaden, öppet dygnet runt, ansluten till alla kända försäkringsbolag. Doktorn röntgade och konstaterade bronkit, jag fick antibiotika och slemlösande. Fantastisk service, inte så konstigt med tanke på alla pensionärer man ser överallt. Norska och göteborgska är det som hörs mest, förutom spanska.
Sen fick jag med mig röntgenbilden i en plastpåse! Det som oroar mig mest är inte bronkiten, däremot undrar jag vart en fjärdedel av vänstra lungan tagit vägen??
Adios, dags för kvällspasset.
