Sommarpaus.
Imorgon börjar jag jobba igen. Det gör ingen annan i huset, och mamma A med familj bor kvar lite till. Så sommaren är inte slut. Den bara pausar några timmar om dagen.
Jag ser faktiskt fram emot att ta tag i arbetet igen och växla roll från mormor till arbetskamrat. Om jag börjar jobba riktigt tidigt imorgon bitti hinner jag följa med de andra ut på sjön också. Det brukar vara lagom att ge sig av efter lunch. Då kan tjejerna vara på stranden och bada och fiska krabbor på förmiddagen om vädret är fint.
Lilla Mini älskar sin kvällsgröt och smaskar glupskt och belåtet i sig så mycket hon får. I början var det ilska och gråt varenda gång, men sen lärde hon sig tekniken att äta från skeden. Hon kommer nog att bli precis som sin syster lilla A, som älskade mat och att äta. Det var då det. Nu petar hon i maten, äter inte det och inte detta. Idag till exempel blev det två mosade potatisar med smör till middag, när vi andra åt nyfångad stekt makrill.
Mini har en oemotståndlig grop i vänstra kinden som kommer fram när hon är riktigt glad. Hoppas hon får behålla den. Man kan inte låta bli att försöka få henne på gott humör bara för att få se den. Det måste vara en otrolig tillgång när hon blir vuxen!
Svalungar.
Ett par svalor har byggt bo under takutsprånget till sjöboden. Alldeles i ögonhöjd, farligt nära där barnen brukar parkera sina cyklar innan de rusar ner till badstranden. Säkert är det många som har upptäckt boet, man får bara hoppas att inga nyfikna fingrar är där och petar. Eller ännu värre, att någon får för sig att riva ner det.
Ungarna höll sig alldeles tysta ända tills jag fotade med kamerans inbyggda blixt. Då började de pipa och gapa! Föräldrarna flög oroligt ovanför så vi skyndade oss därifrån. Lilla S och lilla A och jag hade tidigare på dagen varit med om en fågeltragedi med en måsunge som trillat ner från vårt tak, och som jag blev tvungen att avliva med en stor sten. Det var en sån hemsk upplevelse, även om vi visste att det var tvunget för att den lilla måsungen skulle slippa lida.
Ogräs.
Min trädgård är övergiven sen flera veckor. Först var jag bortrest och nu är vi på två veckors sommarlov i det gamla huset nere vid sjön. När jag kommer på besök för att vattna tomaterna i växthuset ser jag hur ogräset har brett ut sig i rabatterna.
I maj hade jag total kontroll, det var exemplarisk ordning och inte ett grönt blad på fel plats. Tänk att det går så fort? Det skulle bara ta en sommar eller kanske två för naturen att ta tillbaka min trädgård.
Man kan se det på två sätt. Antingen är det hemskt och sorgligt. Eller också ett bevis på att min trädgård verkligen är min egen skapelse – den klarar sig inte utan mig. 🙂
Nr 186/365 foton 2011. Tema: Övergiven
– Posted using BlogPress from my iPhone
Under honungsrosen.
Nr 185/365 foton 2011. Tema: Vänner.
Lilla A under honungsrosen som blommar överdådigt just nu. Det är en bild av total idyll. Men jag vill absolut inte att du som läser Farmorsbloggen ska tro att allt är idyll hela tiden, och bli ledsen för att ditt eget liv kanske inte är det.
Jag har ju valt att skriva en positiv blogg, en blogg som fokuserar på de ljusa och goda stunderna. Det finns så många andra som bloggar om ”hur det verkligen är”.
Det är klart att det händer tråkiga, trista och sorgliga saker i mitt liv också ibland. Sjukdomar och skilsmässor, konflikter och olyckor. Dem lämnar jag utanför bloggen om jag kan. Kanske framgår det i förbifarten ibland.
Men för mig är det viktigt att
lyfta fram och ta vara på de goda stunderna i livet. Jag samlar på dem här i min blogg, för framtida behov. 🙂
– Posted using BlogPress from my iPhone
Barnbarnsommar!
Lilla S och lilla A är hos oss alldeles själva och det är sån tur så att flera småkusiner och nästkusiner också är här. Det blir som ett minikollo, med krabbfiske, bad och optimistsegling. Dessutom blev det höskörd idag och lilla A satt som klistrad bredvid morfar på traktorn. Nu känns det som om barnbarnen är i precis rätt ålder, i alla fall för mig. Dvs så stora att de klarar av vår ibland ganska slarviga och improviserade livsföring. De måste inte ha måltider på minuten, de kan fixa sig en rostad macka som mellanmål själva, man kan hjälpas åt både att duka, laga mat och duka av. Och de kan ofta sysselsätta sig själva. Jag är verkligen ingen bra lekmormor. Däremot älskar jag att ha hjälpredor när jag gör det jag vill göra. Dvs rensa i rabatterna, vattna i växthuset, handla på ICA osv
MEN det börjar bli riktigt tomt utan mamma L och Tiny. 🙁 Nu får de snart komma hem från Kanada.
Nr 184/365 foton 2011. Tema: Jordbruk
– Posted using BlogPress from my iPhone
Sommarlov.
Tänk att det blev precis så bra med nya båten som vi hade drömt om. Lagom stor, skön att vakna i, lätt att köra, med toalett och spritkök. Nu är i alla fall jag nöjd, behöver inte större båt.
Nr 183/365 foton 2011. Tema: Kalas.
– Posted using BlogPress from my iPhone
Naken i Skallhavet.
Semester. Hela dagen idag har jag tillbringat i båten och på en liten ö i Skallhavet innanför Islandsberg. Endast iförd hatt och solglasögon. Vi har inte sett till en endaste båt eller människa sedan vi lämnade farleden igår. Då hittade vi den perfekta natthamnen i lä för vind och vågor. Nyfångade makrillar stektes till middag och sen läste vi tills solen gick ner. Jag en fototidning och Odd en bok. Vad vi gjorde hela dagen idag? Tvättade och vaxade båten, vilket inte hunnits med i vinter, medan mina Tuneslistor gick i Iphonen. Lagade frukost och lunch på spritköket. Fikade. Badade från badstegen i aktern. Det var +20 C i vattnet i den grunda lagunen. Nu är båten skinande ren och blank överallt, och jag är rätt så rödbränd på vissa ovana ställen. ”Om det regnar resten av sommaren så har vi i alla fall tagit vara på det här dygnet.” sa Odd nöjt när vi körde hemåt mot Svarteskär med Tumlaren i kväll.
Nr 180/365 foton 2011. Tema: Ombord!
Nr 181/365 foton 2011. Tema: Yacht 😉
Nr 182/365 foton 2011. Tema: Moln.
– Posted using BlogPress from my iPhone
”Vi startar ett trädgårdscafe’!”
Lilla S och lilla A är i Fiskebäckskil en vecka. De bor i huset där jag tillbringat alla mina somrar som barn och tonåring. I den pyttelilla trädgården framför huset har jag tältat, haft brottningsmatcher och cirkusföreställningar. Jag har suttit på trappen mot vägen och sålt konstverk av snäckor och Karlssons Klister. Men aldrig försökt mig på att starta café. Fast det är bästa läget utmed promenadstråket ner till kajen.
Flickorna hade målat finaste affischen och mamma A hade bakat hallongrottor och mandelskorpor. Tre små bord med stolar placerades ut i trädgården. Att ragga kunder var enkelt. Vem kan motstå en 7-åring och en 10-åring som lockar med egenbakade skorpor och hallongrottor?
Nr 177/365 foton 2011. Tema; Svensk sommar
Lilla Mini och jag fick vara statister som gäster i trädgårdscafe’et, så det inte skulle se tomt ut. Nr 178/365 foton 2011. Tema: Hatt.
Titta vilken tur, bästa grannen Anna-Lena som jag inte pratat
ordentligt med på år och dag gick förbi och hade tid att fika i trädgårdscafeet!
Kaffekoppar och fat var udda, liksom stolar och bord som mamma A hittat på olika ställen i huset. Det kom både tyska och norska gäster till trädgården och den unga personalen var överlycklig. De turades om att jobba som inkastare och servitriser. Trots en lång lunchrast för bad tjänade de ihop nästan 400:-!
– Posted using BlogPress from my iPhone
Krabbfiskepremiär!
När lille L skulle åka hem till stan med bussen idag ville han inte. ”Jag vill stanna här alltid!” sa han. Det kan inte hjälpas att jag blev lite lycklig, fast samtidigt tyckte jag synd om K. Men jag vet att det finns inget som den egna sängen och den egna hemmalukten, så det blev nog bättre när de väl kom hem.
Det var inte konstigt att det var så poppis hos oss den här helgen. Favoritkusinerna var också här, vädret var härligt och alla lekte intensivt både ute och inne från tidig morgon tills sängdags. Han fick styra båten och vi körde till Handelsman Flink och köpte glass. Farfar hade snickrat färdigt gungställningen och hängt upp gungorna.
Dessutom hann lille L fiska krabbor med mamma och farfar en stund idag, innan det var dags att åka hem.
Om lite mer än en vecka kommer han tillbaka på sommarlov med pappa L och E. Då har jag också semester. Jag längtar nog lika mycket som han.
Kan man ha en mamma med slöja i en annons?
Det är väl självklart att man kan. Eller? Varför ser man då så få? Jag har faktiskt bara sett en enda sån annons och den har jag gjort själv! Fast slöja är ett slarvigt ord, huvudduk är bättre. Det är inte alls länge sedan kvinnor i Sverige också bar huvudduk, jag minns det från min barndom på 50-talet i Fiskebäckskil.
När jag arbetade med LifeStones annonskampanj för detta året ville jag ha med alla möjliga slags mammor. Riktiga mammor, inte några fotomodeller. Jag hade sån tur när jag letade modeller, alla jag frågade tackade ja! Det var mammabloggare, en lärare, en designer, en läkare, en sjuksköterska, en it-tekniker, en studerande, osv. Alla ställde upp både med sina namn och sina ansikten i våra annonser i svenska Mama och Vi Föräldrar och i norska Mamma.
Bland mammorna som är lite annorlunda finns Senait som är färgad och kristen och Anna som är muslim. Hon bär huvudduk, eller hijab som det egentligen heter. Båda tjejerna finns i min familjekrets.
Nu har annonserna gått hela våren och jag har bara fått positiva reaktioner. Den som jag blev allra gladast för kom härom dagen i ett mail:
From: Jxxxxxx Lxxxxxx Subject: En annons.
Message Body:
(ursakta, jag har inget svenskt tangentbord)
Hej, jag vill tacka Er for att ni har en annons med en tjej som har hijab, ni skulle bara veta hur mycket detta betyder for mig och mina vanner. Tusen tack!
Mvh Jxxxxxxx Lxxxxxxx, muslim.
Tack själv kära J, jag blev så himla glad. Det är första gången i mitt liv som jag har gjort en annons som verkligen har betytt något för någon.
