Den här obetalbara lilla texten hittade jag på Creylas blogg , hon i sin tur har hittat den någon annanstans, kanske i tidningen Föräldrar & Barn:

Att vara bebismamma är…

…att öppna ytterdörren med ena bröstet hängandes ut och ändå inte skämmas.

…att komma på sig själv med att gå och nynna på Här dansar herr Gurka .

…att ge sig ut i affärer för att utöka sin skrala garderob och komma hem med 5 bodies i storlek 68.

…att efter några hysteriskt tidiga mornar vakna 5:45 och tycka att det är världens sovmorgon.

…att ordet snabbmat får en annan betydelse. All mat slinker ner snabbt.

…att välja café efter plats för barnvagn istället för utbudet.

…att upptäcka att digitalkameran är fylld av bilder på en enda liten person.

…att älska någon så mycket att hjärtat svämmar över – någon som dessutom kräks på dig varje dag.

Just det. Precis så är det. Och mammalivet fortsätter sedan i samma stil fast med lite annnat innehåll. Det här har jag kommit fram till alldeles själv:

… att gå upp mitt i natten och föra över 500:- till någon som inte har pengar till taxi.

… att ge bort Presentkort på tandläkarbesök i julklapp.

… att försöka få ihop ett helt vegetariskt julbord.

… att göra plats för flickvännens kaninbur i båten.

… att köra 80 mil för att någon ska flytta och behöver låna släpkärran.

Idag har jag suttit  väldigt många timmar framför datorn med bilderna från dopet. Det kändes nästan skönt att regnet öste ner. Fast vi hann ändå med en långpromenad. 

Eftersom jag fotade utan blixt blev många av bilderna inne i Toltorpskyrkan en aning gryniga. Brus kallas det på fotospråk. Det går ganska enkelt att redigera bort. Men eftersom veckans tema i ”min”  fotogrupp FotoSöndag är just Brus, så mixtrade jag lite med att behålla och t o m förstärka bruset. I svart vitt blev det riktigt bra. Påminner om riktigt gamla svartvita fotografier tycker jag. Kanske skulle jag t o m ha gjort den lite bruntonad? Den här bilden på en koncentrerad liten Mini  får vara med i min andra fotoutmaning också, att ta 365 foton under 2011. 

Ibland drabbas man rakt i hjärtat av en dikt eller en låt. Det hände mig igår när lilla Mini döptes. Mamma A och hennes kompis J sjöng den här dikten av Pär Lagerqvist:

Jag har gått inunder stjärnor
För att komma hit till dig
Där du väntat mig
Med händer som blev varma

Du skall giva mig min kärlek
Du skall smeka värma mig
Du ska tro att jag
Är en av livets armar

Jag har gått inunder stjärnor
För att komma fri till dig
Så stolt, så fri
Som en människa får vara

Du ska binda mig till jorden
Du skall övervinna mig
Att min frihet blir
Din ljusa tankes bara
 
Jag har gått inunder stjärnor
För att komma upp till dig
Ung av evigheten
Ung av deras glädje

Här är jorden där vi bor
Jag skall åldras här hos dig
Till en djupare
Och hemligare glädje

 Jag skall åldras här hos dig

Vilken känsla vill du ha mer av i din vardag?

Nr 144/365 foton 2011. Tema: Vardagslyx

Det finns en nätbevakningstjänst som heter Notified. När man prenumererar på den kan man få reda på allt som skrivs om en på nätet. Det fungerar som en sorts bevakningskamera på nätet. Med Notified får jag reda på allt som skrivs/sägs om LifeStone i inlägg och kommentarer på alla bloggar, i olika forum, på Facebook. Den här tjänsten är nödvändig om man är ett näthandelsföretag, för att fånga upp eventuellt missnöjda kunder. Det värsta vi kan råka ut för är ju att en missnöjd kund inte säger något till oss utan bara sprider det på nätet, då får vi ju ingen chans att rätta till.

Men nästan jämt är det bara roliga och fina saker jag får från Notified. Idag kom till exempel detta:

http://vardagligaochvidunderligabetraktelser.blogspot.com/2011/05/idag-gick-det-upp-for-mig.html 

Tack Miss M, just idag med storm utomhus och strul inomhus behövde jag detta.  Du gjorde min dag. 🙂

 Du får 10 % rabatt om du mailar din beställning till mig. katinka@lifestone.com

Hur liknar du dina far- och morföräldrar? Det är en fråga som inte är ett dugg intressant när man är ung, men som blir mer och mer spännande med tiden.

Det beror såklart på att man tittar på sina barnbarn och undrar: Vad har du ärvt för egenskaper efter mig?

Min farmor och farfar dog långt innan jag föddes, de var fortfarande unga när de dog och min pappa blev föräldralös tidigt. Därför har jag bara hört hur underbara och goda de var och sett bilder förstås. På bilderna är de väldigt vackra och uppklädda och allvarliga, sådär som de flesta bilder ser ut på tidigt 1900-tal. Det är svårt att veta hur de var som människor, det känns inte som om jag haft någon farfar och farmor alls.

Med mormor och morfar är det annorlunda. Jag tror att jag har min entreprenörssjäl efter morfar. Han byggde upp en möbelfabrik i Bjärnum i Skåne, och reste runt till möbelaffärer i hela Sverige och sålde sina egenhändigt ritade stolar, bord och skrivbord. Hans gesällprov, ett fint skrivbord, står i mitt kontor. Möbelfabriken finns fortfarande kvar.

Mormor hade fullt upp med att föda barn och sköta hushållet. Efter 8 barn fick morfar inte bo kvar i sängkammaren längre. Mormor visste vad hon ville, och hon kunde sura och tiga i veckor har mamma berättat. Hon var en konstnärssjäl som aldrig fick tid att göra det hon ville, men hon broderade och vävde i alla fall, trasmattor, olika sorters bonader och kuddar. Hennes syster Agda, som inte var riktigt som hon skulle, bodde ensam i en stuga i skogen i hela sitt liv och tecknade och målade fantastiskt.

Äntligen är båten i sjön! Vinden viner och regnet hänger i låga moln över Ängön, men nu är det ändå Sommar. Nytt kapell, ny lååång badstege i aktern och mantåg (staket) så att barn och hundar kan röra sig fritt på båten utan att ramla i. Mantåget var Odd emot först, men nu är han glad att jag inte gav mig. Alla barn älskar att sitta längst fram på fördäck när vi är ute på sjön. Nu kan de ta sig dit själva även under gång, utan tjat och förmaningar och ångest.

Sigge kan inte heller ramla i lika lätt. Jag har aldrig sett en så panikslagen hund som den gången han trillade i under färd. Man kan ju inte tvärbromsa med en båt, vi hann ganska långt innan jag fick vänt och Odd kunde fiska upp honom tack vare handtaget i hans flytväst.

Fortfarande fattas riggen (ligger på loftet) och en massa andra saker på önskelistan. Men istort sett är detta en underbar flytande lägenhet på 1 rum och kök. 🙂

– Posted using BlogPress from my iPhone

Hur liknar du din mormor och din farmor?

Den här veckans tema i Flickrgruppen FotoSöndag har varit ”osorterad”. Det var inte så lätt att komma på ett motiv som inte var helt självklart. Som tex röran i hallen eller på skrivbordet. Jag vill ju att det ska bli en bra bild också, och att det ska vara en fotografisk utmaning på något sätt.

Jag har länge velat testa att fotografera i HDR – High Dynamic Range Image. Det innebär att man tar 7 stycken bilder på exakt samma motiv (med stativ) men med olika exponering på varje bild.  Sedan lägger man samman alla bilderna i ett särskilt program. Nu kan man höja och sänka färg, ljus, kontrast, skärpa osv i ett oändligt antal kombinationer. Resultatet kan bli väldigt läckert, lite som en 3D-bild.

Den här gamla traktorn står inte så långt från vårt hus. Den passar bra för en HDR-bild med alla sina detaljer. Dessutom står den still, en klar fördel när man fotograferar med stativ! 🙂 

Visst blev bilden läcker? Men jag vet inte om jag är så där heltänd ändå, det känns lite konstgjort, inte riktigt levande. Som en korsning mellan en teckning och ett foto.